Nu eller aldrig
På måndag är det jag som tar mig i kragen
och söker hjälp för mina problem.
Jag måste lära mig hantera alla känslor, händelser, få någon okänd att prata med.
För som det är nu klarar jag inte av att hantera allt.
Jag vill vara en glad och positiv människa,
som inte försöker fly.
Det går inte att flytta ifrån sig själv
Tro mig jag har försökt
Jag var aldrig lycklig som barn, jag var aldrig speciellt lycklig som tonåring.
13,14,15 var de värsta åren i mitt liv. Allt gick fel.
Men som vuxen ska jag vara lycklig. Det kommer bli ett helvete att dra upp allt
som jag så länge har försökt fly ifrån. Jag måste sluta springa nu.
Det sägs ju faktiskt att allt ont för något gott med sig.
Tänk om det kan komma något bra ur alla minnen?
Eller att jag får ett annan syn på dem?
Den här gången tänker jag inte acceptera några jävla antidepresiva mediciner
som gör att man inte känner en enda jävla känsla.
Jag tänker inte acceptera några jävla sömntabletter när jag i själva verket behöver en hjälpande hand.
Denna gången ska jag ta itu med problemen
för jag orkar inte mer nu.
Nu eller aldrig.
