Make love not war !
Jag flög nyss upp ur sängen i en väldig fart för att hinna se
nyheterna, givetvis snackar de om Kenya. I vanliga fall är jag inte speciellt
känslosam men när jag såg bilderna högg det till i hjärtat på mig och tårarna började spruta.
Folk slår, slår och slår, det är upplopp och helt jävla galet. I den lilla staden Kisumu som vi var och besökte en vecka har det hitills dött 49 människor. Det finns ännu inga siffror på hur många som har omkommit i Kibera, men jag skulle tippa på att det är betydligt fler.
Det är inte helt oväntat mest oroligt i slumstäderna, där jag i vanliga fall är och volentärarbetar om fredagarna,
jag har en känsla av att det inte blir någin praktik nästa vecka.
Men jag måste veta hur det mår. Jag måste.
Idag finns alla mina tankar hos alla människorna i Kenya,
inte bara mina svenska och kenyanska vänner utan
hos hela folket som får vara med om detta. . .
Mwai Kibaki - Vald till Kenyas president!
Mwai Kibaki har blivit omvald. Jag höll mer eller mindre på att trilla baklänges när jag hörde resultatet, jag var precis som människorna jag pratat med, helt övertygad om att Odinga skulle vinna.
"Presidentvalet blev det jämnaste någonsin. Enligt valkommissionens ordförande segrade Kibaki med bara drygt 230 000 rösters marginal över Raila Odinga - 4 584 721 röster mot 4 352 993".
Resten av artikeln finns på: http://www.expressen.se/nyheter/1.985478/mwai-kibaki-vald-till-kenyas-president
Givetivs blev jag väldigt nyfiken på hur det är i Kenya nu och av en slump fick jag tag i både Alva och Miahabu.
Det är givetvis oroligt nu, speciellt i slummen, det har varit stora rökmoln på himmelen, poliser skjuter och det är uppror. Det går för nuvarande inte att lämna skolan, även den kenyanska personalen bor där. Varför kan man fråga sig? Detta händer ju inte i Sverige. . Kenya är inte Sverige. Kenya är ett U-land och valet gick inte som väntat, varje dag har man kunnat läsa om undersökningar som pekat på att Raila Odinga ska vinna. Så blev inte fallet och efter som det skiljer så otroligt lite mellan rösterna ryktas det nu om valfusk. Det kan även hända att rösterna kommer räknas om . . .
Om en vecka åker jag hem till Kenya igen. Men jag är inte rädd. Inte det minsta faktiskt. På skolan är vi trygga och personalen har varit med om detta flera gånger tidigare, de vet när det är säkert och inte. Vi som har bott i Kenya visste att detta skulle hända och tids nog kommer allt lugna ner sig igen. . . Jag har valt att bo i Kenya, Det enda som gör mig lite orolig är hur det är med våra vänner i Kibera, husen ligger så tätt, vad händer om deras hus har brunnit ner?
Då de knappt har mat för dagen, hur skulle de kunna skaffa ett nytt skjul?
Fortsättning följer. . .
Mikka & Magda på äventyr
Jag hoppar över sista delen av Trollhättan
det går nämligen inte att ladda upp några bilder så det får vänta tills i morgon.
Därför kära läsare ska jag berätta om min utekväll igår tillsammans med Magda, Mini, Erika och Markkola.
Trots två dagars festande, var jag så jävla partysugen att det kröp i kroppen (jag har som sagt mina perioder, men jag hoppas aldrig denna går över).
På med smink sprang ner till Kvantum för att träffa världens bästa Magda,
givetvis regnade det, det gör det alltid i Borås men denna gången regnade det inte bara utan det blåste även
så innan jag hade kommit ner till Knalleland hade mitt paraply gått sönder. Härlig start på kvällen.
Vi for hem till Lillhagge där vi (jag & Magda) spelade spel tillsammans med Lillhagge, Amina, boden, Jocke, Martin och Andreas, det gick inte speciellt bra för mig och Magda. Vår IQ-nivå ligger nämligen på en lite högre nivå. Det är inte lätt att vara lite bättre och smartare än alla andra. . .
Ut till boschen, okej jag menade Frufällan för att Magda skulle göra iordning sig.
Själv satt jag och förfestade tillsammans med Magdas hund, Spike, han verkade inte speciellt road över situationen då han somnade. . . Fick en jävligt god vodkablandning som smakade som min tandsköljning, det var gott och jag inbillade mig att jag hade fått vitare tänder. Så var inte fallet, min käft var smurfblå.
Stressade som galna grisar till bussen, mötte upp Markkola och Erika och i stan träffade vi Mini. Jag hatar Swing men Magda vägrar gå till Trägårn, vad händer? Givetvis offrar jag mig med tanke på att det är jag som har tvingat med Magda ut. Tro det eller ej, men jag hade riktigt kul på Swing! Det var lite folk vilket innebär mycket plats på dansgolvet, inte mig emot! Detta resulterade i att vi inte satt ner en endaste sekund på hela kvällen.
Kvällen avslutades precis som vanligt på Campino. . .
Det är alltid samma människor som äter där, det höll på att gå väldigt fel,
det kunde blivit pinsamt men. . . jag höll käften stängd för en gångs skull. Tack gode Gud!
Vaknade ovanligt pigg i morse, hoppades att klockan skulle vara innan 11, trodde köksklockan hade stannat när den visade 05:25, drack en jävla massa vatten och hoppade i säng igen. Det dröjde ända tills klockan halv två i eftermiddags innan jag och min vapendragare Magda orkade ta tag i våra liv. Vi gick till Knalleland och vräkte i oss Mc donalds. . . Inte konstigt att vi numera alltid måste gå i tights.
Efter tre dagars jävligt lyckade och roliga festkvällar,
tar jag idag en paus för att ladda inför i morgon. Då är det nyår
och denna gången kommer det bli lyckat. Allt annat är omöjligt.
Torsdag 27/12 - Lipz
William & Andreas
Ett av dansgolven :)
Slitzbrudarna gör entre^^
Trollhättan - del 2
Först blev det bärs och Singstar (Andreas och William slog oss med hästlängder) och efter det blev det krogen. . .
Till och med lilla Trollhättan har bättre uteliv än Borås, det var så sjukt mycket folk ute
och fittirackarn vad vi dansade, en väldigt bra kväll med andra ord!
Idag väcktes vi av att familjen kom in med frukost på sängen och sjöng, Ellas familj är verkligen helt underbar! Kan inte fatta att det tog mig fem hela år innan jag åkte hit. . Men det lär bli betydligt fler besök i sommar. Idag har vi varit och shoppat lite, faktiskt riktigt bra utbud.
Om fyra timmar kommer det en jävla massa folk hit (bland annat min Prinsessa som jag inte sett på år och dar), då jävlar blir det party.
Trollhättan del 1
Nu har jag varit här två timmar,
vi har redan hunnit äta och börjat bärsa.
Nu väntar Singstar och utgång.
Slut.
Trollhättan nästa!
Givetvis ska jag dit för att hälsa på hjärtat mitt och givetvis Yjåba också,
det är nämligen så att Ella fyller 18 i morgon och det ska
firas redan i kväll. Med andra ord blir det utgång två dagar i rad. Inte mig emot.
Förväntas fara hem på lördag morgon, men vi får väl se hur det blir.
Om ni har tur kommer det uppdateringar från Trollhättan. . .
2007 i mitt hjärta
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Flyttade till Kenya. .
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Löften är för loosers, inte för mig.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
M, men tack gode Gud att det inte var jag i allafall:
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej
5. Vilka länder besökte du?
Spanien för att se Elfsborg leka med Valenicia, riktigt så blev inte fallet. Sedan besökte jag Kenya i fyra månader och nu är jag på semester i regniga Borås (som sagt, en liten annorlunda semester).
6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Nietzo (häst), Bil (en grå Volvo) och vara ledig nästa sommar.
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
25:e Augusti, dagen då jag lämnade allt i Sverige för att starta ett nytt liv i Kenya. Min dröm om Afrika blev sann. Sedan kommer jag alltid minnas min avslutningsfest då jag träffade Wiland. Helt klart några av mina bästa dagar hitills.
8. Vad var din största framgång 2007?
Jag sprang Nairobi marathon. Om jag tänker efter är det nog livets framgång. .
9. Största misstaget?
Dröm och glöm.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Sarmonella, de värsta dagarna i mitt liv.
11. Bästa köpet?
Mina rosa Converse, bästa köpet någonsin. De är kärlek <3
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder, ännu mer kläder, skor och Pepsi Max (Jag HATAR att Kenya inte har Pepsi Max, de skulle tjäna enorma summor på mig).
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag är nästan alltid riktigt glad. Mitt liv är oslagbart.
14. Vilken sång kommer alltid att påminna dig om 2007?
This is the year - Marit Bergman
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Betydligt gladare, år 2007 var året då Fröken Ångest inte kom och hälsade på.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Ridit på en jävla kamel i Mombasa. . . Fy fan, jag kommer få ångra det i resten av mitt liv.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jobbat i köket på Duvan, det var inte min grej.
18. Hur ska du tillbringa julen?
Tillsammans med min underbara släkt.
19. Blev du kär i år?
Nesh, i år hoppade jag över den skiten. . . & det gav mig det bästa året i mitt liv.
20. Hur många one night stands?
Guess baby?
21. Favoritprogram på TV?
TV är tråkigt, det är inte jag.
23. Bästa boken du läste i år?
Jag minns inte, men körkortsboken är iallafall den jag läst flest gånger. .
24. Största musikaliska upptäckten?
Ingen alls faktiskt. Kent och Winnerbäck, inga ord behövs.
25. Något du önskade dig och fick?
Flytta till Kenya
26. Något du önskade dig men inte fick?
Nej, jag får alltid det jag vill. . .
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Åt chokladpudding, mobbade Camilla för att jag var vuxen, drack öl med Madde och Sara. . .
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nej.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Färgglad
31. Vad fick dig att må bra?
Gamla & nya vänner, Kenya, solen, jag själv, min familj och Nietzo.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Mig själv.
33. Vem saknade du?
Jag saknade ingen. Men jag skulle göra allt för att få visa mamma Afrika.
34. De bästa nya människorna du träffade?
Helt klart alla mina nya vänner i Kenya <3
Förlåt, jag ljög
I föregående inlägg skrev jag att Malmberg själv hade världens bästa julrim,
så är faktiskt inte fallet fick jag reda på alldeles nyss. . .
Det var i själva verket hans farsa som hade världens bästa julrim:
"Nu kommer ditt hår att burra,
passar även till mammas murra"
& nu fick jag reda på ytterligare en rim:
(Hans kusin fick string)
"God Jul stumpan, detta snöre kommer skära dig i rumpan"
Nästa år är det jag som inför obligatoriska julrim på varje paket, punkt slut.
Malmberg får till det ibland
tolv slaget med stripporna på geisha garden"
Världens bästa julrim:
"Njut av smaken i en ask, liksom flickan av din task"
23:17 - Det börjar spåra ur
ni vet hon som befinner sig på samma höga IQ-nivå som jag. . .
Vi funderar på att öppna en flatlösscirkus, det borde man ju tjäna enorma pengar på,
det är ju som sagt inte så många som har det.
Flatlöss kankse kan bli värsta trenden och jag och Magda blir miljonärer,
vi tror stenhårt på att de kommer erövra Paris Hilton och hennes små hundar.
Flatlöss är sååå 2008.
Är det nu man borde gå och lägga sig?
25/12 klockan 18.37
En liten flicka i ett stort land
(Mina första intryck av Kenya)
Jag orkar oftast inte läsa tidningar. Jag vet redan att barn svälter, jag vet att det är krig, jag vet redan tusen olika sätt att banta och jag har redan hört hundratals politikers lögner. Men i morse skedde det.
Jag satt vid frukostbordet och bläddrade lite lagom nonchalant i tidningen Daily Nation (den 17/8 2007) då jag fann den. Ben Oumas artikel om sina första intryck av Sverige. Redan efter första raden piggnade jag till och kunde inte sluta läsa. Jag läste artikeln ett x-antal gånger och kunde inte sluta förvånas. Oumas artikel inspirerarade mig.
Jag tänkte därför göra ett försök att berätta om en vilsen Boråstös första intryck av Kenya. Den tjugofemte augusti, klockan 08.35 för att vara exakt, steg jag ur planet efter en mycket behaglig resa. Hjälp... for genom mitt huvud. Direkt när jag hade klivit av planet möttes jag av ett gäng vakter. Nej, nu menar jag inte obeväpnade Securitasvakter. Vakterna bar vapen, inte små pistoler, utan rejäla gevär. Hjärtat höll mer eller mindre på att flyga ut ur halsgropen på mig.
Svenska skolans skolbuss hämtade mig och utmed vägen insåg jag sannerligen hur långt bort från Sverige jag befann mig. Jag, stadstjejen som lägger alla mina pengar på kläder och smink, såg bara ödemark överallt. "Säg att jag drömmer" mumlade jag lite tyst för mig själv. Men icke sa Nicke. Jag var i Afrika.
"Var är gång och cykelbanorna, var är all asfalt?" undrade jag. I Kenya transporterar man sig antingen med Matatos som är privata minibussar vars budskap verkar lyda: "in med så många som möjligt och sedan in med några till. . "...eller så tar man sig till fots på sandliknande stigar. Nu förstår jag vaför mamma hindrade mig från att packa ner mina pumps.
Trafiken var bland det första jag tänkte på. Den är inte att leka med. Ouma tog upp att "everyone obeys traffic rules, including trams, buses, pedestrians and cyklists" i Sverige. Så är det inte i Kenya. Här trycker man gasen i botten och håller tummarna för att överleva. Bilarnas avgasrör hostar ut stora svarta dieselmoln och andnöden ligger nära tillhands. I Kenya kör man dessutom, till skillnad från Sverige, på "fel sida". Detta har jag dock knappt märkt av, trots att jag tog körkort bara några dagar innan jag åkte hit. Tolka det hur ni vill.
Ouma påpekade att det var få soldagar under hans tid i Sverige. Jag och mina klasskamrater tog för givet att Kenya var en synonym till sol och bad. (Minns ni hur avundsjuka ni var?). Jag packade ner flera flaskor solskyddsfaktor och hela sommargarderoben. Tyvärr kan jag glädja mina vänner i Sverige att jag tagit det såkallade Boråsvädret (regn, regn och åter regn) med mig. Nåja, jag kanske inte fick vädret. . . Men de kan sitta där på Rådhuset och betala över femtio kronor för en öl. Själv köper jag en öl för knappt en tia, både på klubbar och i mataffärer. Ouma hade rätt nu när han skrev " At the price up to 50 glass and one being equal to Sh10, it means buying a glass of beer at Sh500, (50 svenska kronor) much higher than many five-star hotels in Kenya".
I sin artikel "Dogs with their owners in town" skriver Ouma att:"With babies to cheer Swedes up, they walk their dogs". Visst, han kanske har en poäng i att det finns många hundar i Sverige, men här i Kenya kryllar det sannerligen av barn, i varuhusen, på gatorna, bakom buskarna, på ställen där du minst anar det. För alla dessa barn är det dock ingen självklarhet att känna mättnad efter de ätit. Hälften av Kenyas befolkningen går till sängs med kurrande magar. Något som är betänkvärt varje gång man själv klagar på den mat som serveras.
Slumområdet Kibera ligger ett ögonkast från skolan. Där står människor i meterlånga köer för att hämta lite vanligt dricksvatten. Många vet nog inte ens hur de ska överleva morgondagen. Trots mycket elände upplever jag att människorna här är så mycket trevligare och positivare än vad jag någonsin kännt att svenskarna är. Om man frågar en kenyan hur han eller hon mår så får man garanterat alltid samma svar, allt är bra. De hyllar livet istället för att sörja den död som för många ligger runt hörnet. Det är i alla fall min uppfattning så här långt och jag tror inte den kommer att förändras.
Slutligen vill jag skriva att jag har ändrat mig. Jag kommer att läsa tidningen i fortsättningen, varje dag. Även om jag redan visste att barn svälter så har jag nu sett det med egna ögon. Nu vill jag se hur omvärlden skildrar det jag faktiskt vet något om. Jag vill kunna läsa om politikernas lögner och kunna säga att så är det inte i verkligheten. Ni genomför inte det ni lovar. Jag har konkreta bevis. Tack Ben Ouma för att din artikel fick mig intresserad, inte bara för min eget skrivandes skull, utan också för mitt återupplivade intresse av medias skildring av världen.
(Gatan utanför skolan,
jag glömmer aldrig första gången vi åkte där. . )
Kenya, älskade Kenya
Nu var det några dagar sedan jag kom till Sverige. . .
Dagarna har varit fullspäckade och jag har njutit av varenda sekund,
det är nu man har insett vilken fantastisk familj och vilka vänner man har.
Just nu sitter jag ensam hemma, lyssnar på min kenyanska vän Julius skiva och väntar på att lite vänner ska komma hit, det känns så konstigt att vara själv, förut älskade jag att vara själv men nu hade jag mycket hellre suttit inne på Nadjas rum tillsammans med brudarna.
Kenya, älskade Kenya,
snart ses vi igen.
Underbar kväll, med underbara människor (22/12)
Party party!
John-John hade fest och innan dess bjöd han på middag,
sötnosarna visste att jag var vegetarian så de hade gjort vegetariskt,
dessutom fick jag paket av Hanna och Bamse, världens finaste halsband
som jag ska bära varenda dag i Kenya!
En jävligt bra kväll med underbara människor.
Mitt, Niinas och Minis beteende behöver vi inte gå in närmare på.
Men om vi säger såhär, Selma vägrade ha dem i bilen så de fick åka efter i taxi.. .
Niina: Jag kan inte fatta att min klänning är så jävla blöt om ryggen. . vad fan har hänt?
Jag: Niina har kissat på sig mohaha!!!
Mini: Eh, jag tror du glömde ta av dig kläderna när du duschade i natt. . .
Jag skäms för mitt beteende. . .
Men en sak är säker,
Mikka is back!
--
Vad hände mer igår?
Först träffade jag min älskade syster och besökte Guliganernas nya lokal, där det var lite trevligt folk.
Stressade i väg till Knalleland där mina fina klasskompisar Julia, Liza och Camilla väntade.
Vi for in till stan och fikade, de satt mest och skrattade åt min Stockholmsdialekt som jag tydligen har skaffat. . "Mikkaela, det går inte att ta dig på allvar när du pratar sådär"
Träffade min kära far och hans sambo Jaana också, givetvis ett väldigt kärt återseende!
Nu sitter jag här bakis, lyssnar för 1000:e gången på "Håll upp händerna för Stureplan"
väntar på att Dennis ska vakna, Mini och Niina har redan gett sig av. . .
Om några timmar är det dags att träffa fler vänner och mys med Magda.
Sverige, I´m back.
Jösses.
Jag är i Sverige
& så här firade jag min första dag:
När jag & Sara landat bar det direkt av till stallet,
utanför stod Niina och väntade med en present (Kents senaste skiva) & en Marabou chokladkaka,
finare vän får man leta efter!
Träffade massa underbart folk,
en perfekt start på min Sverige turne.
Efter att jag hälsat på min älskade häst bar det av till mommo och moffa
och efter det ett beskök hos farmor och farfar, mycket kära återseenden!
Stallet igen för att träffa Izza och Jenny, givetvis trevligt!
Dennis dök upp och hämtade mig
sedan blev det pizza, skratt, väldigt mycket skratt och film.
Första dagen var mer än underbar. Det är faktiskt jävligt härligt att vara i Sverige
och bland alla härliga människor,
det är först då man inser hur mycket man faktiskt har saknat allt!
Vaknade i morse av att klockan stod på 12:00,
flög upp ur sängen. Insåg senare att det var Kenyansk tid. . .
Nu är det morgon och både dennis och mamma har lämnat mig.
Jag känner mig ensam, ingen Nadja, Jessica eller Alex. . .
Mina tankar finns hos er.
Förresten blir jag söndermobbad av Niina och Dennis för jag
pratar inte längre borås"iska", nu är det en blandning av stockholmska med
inslag av norrländska. I like it!
Borås stolthet återvänder
I kväll bär det av till Sverige,
det pirrar i magen.
I morgon 09:50 landar jag i Göteborg,
det helt känns så otroligt overkligen.
Kesho ninakwenda Uswidi!
Kesho sikukuu ya krisimasi!
Saa tano na dakika kumi usiku
mimi ninakwenda Uswidi.
Tuonane ijumaa!
Krisimasi nzjuri na mwaka mzuri!
Mpendwa / Mikkaela
Kiswidi:
I morgon är det jullov,
23.10 åker jag till Sverige,
ses på fredag!
God jul & gott nytt år!
Kärlek / Mikkaela
Dagens
Jag: Kollar lappen "How to avoid HIV/AIDS: Avoid promiscous behavior.
If you can't. Use a condom"
Vi asgarvar, ingen annan. . .
som vanligt.
Ett givande besök på östafrikas största mentalsjukhus
(Jag & killarna har inget att göra med texten,
jag träffade dessa killarna när jag var och besökte
ett behandlingshem i Kisumu, de är före detta gatubarn som
fått en chans att bli kvitt sitt drogmissbruk. Jag är säker på att de kommer lyckas)
Idag har jag besökt Östafrikas största mentalsjukhus, det var sannerligen en upplevelse utan dess like.
Folk vägrade släppa min hand, tog i mitt hår, stötte på mig, kramade mig och vägrade släppa taget, jag var någons syster, några skulle åka med mig till Sverige, jag vet inte allt som hände. Kvinnorna tog Anton mellan benen och lite överallt. Det var som sagt lite över den vardag vi annars är vana vid.
Men det var en upplevelse för livet!
Man får passa på när man får chansen att göra studiebesök på ett mentalsjukhus,
det förekommer ju definitivt inte i Sverige.
Det var givetvis väldigt påfrestande att vara där. Man träffade så mycket sjuka människor, man kom liksom in i själva beteendet och fick bara spela med. Det märktes verkligen att patienterna vad nerdrogade, deras ögon hade ett speciellt uttryck. Här i Kenya tror man nämligen att lösningen för psykiska sjukdomar är medicinering. Patienterna har även tillgång till gruppterapi, i alla fall de som har mycket pengar, men det är inte frågan om en liten grupp på 10-12 personer, utan snarare runt 30-40 stycken. En sak är säker, om jag inte hade varit sjuk innan jag blev placerad där, hade jag garanterat blivit det.
Kvinnor och män var placerade i hundgårdar som man fick gå in till, jag var lite osäker till att gå in till männen då kvinnorna redan hade varit och tagit på en lite överallt, men jag ångrade mig, "det kan ju knappast vara värre är killar på krogen" och det var det faktiskt inte. Killarna var betydligt lugnare även om de givetvis inte betedde sig som "vanligt" folk.
Vi fick träffa på kriminella människor också, mördare, våldtäktsmän och lite allt möjligt. De satt givetvis inte på samma avdelning som de psykiskt sjuka. De hade "hög säkerhet" men jag såg sannerligen inte en endaste vakt. Däremot såg jag att de kriminella stod och kastade pil med mera, de hade helt enkelt verktyg du skulle kunna döda varandra med.
Det finns chans att komma dit och arbete i vår, tror det vore både nyttigt och givande.
Men efter dagens besök behöver jag en paus från allt vad mentalsjukhus heter.
Mikkaela är på g
Sitter och lyssnar på partymusik,
hade inte haft något alls emot att gå ut idag.
Men det får vänta tills tidigast lördag. . .
Två dagar kvar, Kenya
På torsdagkväll är det jag som lämnar Kenya
för att fira jul i Sverige. Först väntar mycket skolarbete,
en sista tur till Toymarken och en fika med brudarna.
Väskan är i alla fall packad, jag är redo.
Har tänkt ganska mycket de senaste dagarna,
vad kommer jag sakna med Kenya?
Det finns faktiskt inget jag inte kommer sakna.
Mina brudar, allt flummande, Toymarket, internatet,
vakterna, majsdamen, Nakumatt, utekvällarna, skolan,
lektionerna, poolen, solen. Okej, jag kanske inte kommer sakna avgaserna speciellt mycket,
det blir härligt att kunna andas några veckor.
Men vad händer egentligen på fredag när jag landar i Sverige,
vad ska jag göra då?
Jag ska åka raka vägen till stallet, träffa mina fina stallkompisar,
pussa på Nietzo och bara njuta. Jag hoppas även kunna åka och hälsa på mommo och moffa en sväng,
kvällen spenderas med Dennis och mamma. Underbar dag!
På lördag vill jag umgås med min far och träffa mina saknade klasskamrater,
förhoppningsvis utgång på kvällen med massa människor. Eller myskväll. Något blir det i alla fall.
Vill träffa så många som möjligt i helgen, antar att jag kommer fara runt lite överallt. Fan, nu skrev jag fara igen.
Dumma norrlänningar.
Ibland är jag bara bäst, ganska ofta faktiskt
I made it! MVG, så jävla skönt.
Jag var säker på att jag skulle ha ett poäng för lite och behöva
göra om det efter lovet, vi får nämligen göra om våra prov
för Lazarus om vi inte bli nöjda.
Åh, den mannen <3.
För övrigt går jag på hög varv,
har sjukt mycket att göra nu sista veckan.
På onsdag ska ett väldigt stort och avgörande FN-arbete lämnas in.
Räknar med att få sova 3-4 timmar per natt. Okej, nu överdrev jag kanske lite,
har iallafall suttit elva timmar konstant med skiten idag.
Nu väntar en natt med Ulandsperspektiv och tyska.
I morgon bitti väntar ett studiebesök på ett av Afrikas störst mentalsjukhus,
vi får väl se om de släpper ut mig.
Jag kommer sakna henne, mycket
Jess & jag på väg till Karneval.
Sol, älskade sol
Så här underbart såg det ut från ballkongen igårkväll.
Solen skiner mer eller mindre varje dag nu och det är rejält varmt. Helt underbart!
Kan för övrigt skryta med att jag är brunast på internatet. . .
Satsar på att bli brunast på skolan.
Något som verkar gå ganska bra, Alex pappa frågade nämligen om jag
var Chris (hon är kenyan), som inte bor på internatet. . .
Då drömmar om SM-guld var orealistiska
Lasse, Hasse, Drugge, Klarström, Strömberg.
Det var då drömmar om SM-guld var orealistiska och vi stod på sektion J på Ryavallen,
det var gamla goda tider det.
Inte för Elfsborg, men för mig och WannabeLasse.
Vi gick på match efter match och fick uppleva förlust efter förlust,
visst kändes det tungt. Men vi hade ändå så jävla kul.
Som den gången då Kim skrek som en stucken gris:
"Lasse, vill du gifta dig med mig?" Eller när vi hade med oss Hanna och Dennis,
det var min allra första Elfsborgsmatch, Hanna satt och visade vad hon hade köpt och
pratade konstant om hur vi skulle få mer pengar till ridhuset.
Ett annat starkt minne som jag har från dessa år var när jag och Kim lärde känna syskontrion från Trollhättan:
Ella och Yjåba. De tyckte nog Kim och jag var galna, men det var vi ju i och för sig.
Det var genom fotbollen jag och Kim lärde känna en av mina absolut bästa vänner, Sara. Vi träffades i stan, åt jävligt dyr pizza på Alléterrassen och åkte kundvagn till Ryavallen.
Det var innan allt. Jag saknar den tiden.
Det var jag & Kim mot världen och vi hade alltid så jävla kul med våra nyfunna vänner. Vi spelade in filmer, åkte kundvagn, red på statyer, bakade tårta för att fira att Elfsborgs andremålvakt inte förlängde kontraktet.
Jag saknar vrålåket,
Lasses dialekt, Hasses svärande, En stor gul ost, Lars och Hans (Ja, Yjåba och Kim, trots att jag skämdes ihjäl så saknar jag det), Cirkus Strömberg, alla träningarna
och framför allt flummande: Kim, vet du vilket berg som leder ström på Ryavallen?
Kim: STRÖMBERG!!!
Det var tider det.
Jävligt goa tider.
Galet, helt jävla galet!
Gårkvällen var helt jävla galen.
Jag var minst sagt galen, kenyanerna jag träffade var helgalna och
stället var galet, stort och folkfyllt.
Jag brukar aldrig kalla utgångar eller liknande galna,
för när Mikkaela säger galet då är det minst sagt det.
Jag har aldrig varit med om något liknande.
Det var liveband, jag var mer eller mindre uppe på scen och vände.
Det var så mycket folk ute igår, tänk Ullared när det är smockfullt + mer. . .
Jag tappade bort Jessica efter fem minuter och träffade inte en svensk på hela kvällen.
Så det blev till att träffa nya människor och det gjorde jag sannerligen.
Kvällen var verkligen lyckad igår,
Jag hade galet kul.Idag vill jag ha pizza + Cola light + choklad,
Jag har en dålig känsla av att jag dansade bort min väska igår.
Så kan det gå. Men det var helt klart värt det.
Hösten 2007 förverkligade jag min dröm om ett liv i Afrika
Om sex små dagar landar jag i lilla, trygga, Sverige.
Jag ska till Borås, staden där jag har spenderat mina arton år,
ändå skrämmer det halvt ihjäl mig.
Men det är inte bara jag som är rädd och har ångest,
Vi alla delar samma känsla. Alla är vi lika skrämda.
Just nu har jag en vardag i Kenya, jag bor tillsammans med
42 personer och nu helt plötsligt tar allt bara slut.
Jag kommer inte vakna upp av att Alex står och bankar på våra dörrar "FRUUUUKOST!".
Mina kvällar kommer inte spenderas flummandes i Nadjas rum.
För första gången på fyra månader ska jag klara mig inte en dag, utan tre hela veckor, utan
Jessica, Alexandra och Nadja. Det känns så otroligt konstigt, de är ju som min familj i Kenya.
Vi umgås varje ledig stund, vi har delat både skratt och tårar.
Helt plötsligt har jag inte regler och rutiner att leva efter.
Nu får jag mer eller mindre göra som jag vill.
Sverige känns mer skrämmande att besöka
än när jag valde att flytta till Kenya.
Då var jag konstigt nog inte det minsta nervös.
Min dröm om ett liv i Afrika var starkare än allt
& nu är jag här, I mitt älskade Afrika.
De senaste fyra månaderna i mitt liv har varit oslagbara.
Det kostade mig en förmögenhet . . .
Men en sak är säker. Jag gjorde ett val jag aldrig kommer behöva ångra.
Jag har varit med om mitt livs äventyr.
Kenya har gjort mig så otroligt gott och dessa månader har,
för mig varit värda alla pengar i hela världen.
Det har inte bara varit den bästa hösten i mitt liv.
Det har varit de bästa månaderna i hela mitt liv.
Hösten 2007 var då jag förverkligade min dröm om ett liv i Afrika.
Nu vill jag bara att det ska bli torsdag kväll, och jag & Jessica sitter
och väntar på att planet ska lyfta. Vi ska dricka vin och ha trevliga timmar.
Fredag morgon 09:55 landar jag på Landvetter. Jag kommer vara så obeskrivligt glad. Krama alla och kanske till och med gråta en skvätt.
Jag kommer få ett fantastiskt jullov i Sverige,
det kommer utan tvekan bli den bästa julen i mitt liv. .. när jag väl är där.
Men just nu känns Sverige bara skrämmande.
Power Women Group
Här spenderar jag mina fredagseftermiddagar,
här är en liten del av kvinnorna som totalt annars är runt tjugo.
Igår var det sista gången innan jul,
vi skulle bjuda på fika. Jag mådde kasst och gick och la mig efter lunch. .
Äsh, jag somnar ju aldrig. Kollade på klockan en stund senare, trodde jag,
då visade det sig att jag sovit i över sex timmar & givetvis hade jag missat praktiken.
Suck. Kvinnorna hade frågat efter Akeni igen.
Ush, jag har dåligt samvete.
Givetvis blev det ingen utgång igår,
sista kvällen med gänget och allt. Givetvis att jag ska bli sjuk då.
Idag skulle vi åka och bestiga en vulkan som träning inför Mt Kenya
men halsen hindrade mig återigen, och jag som sett fram emot detta i veckor!
Idag har jag mest suttit och tyckt synd om mig själv.
Till slut fick jag nog och gick ut och solade,
trettio grader är inget man tackar nej till.
Ikväll tänker jag dansa sönder mina klackar,
jag ska ut. Punkt slut.
Tack, för att du alltid finns vid min sida
Idag vill jag tacka en vän, en mycket nära vän.
Kanske en närmare vän än jag trodde.
Under de senaste månaderna har hon bevisat att hon är en vän,
en riktig vän, som jag aldrig vill släppa taget om.
Hon har praktiskt taget hört av sig varenda dag sedan den 25 augusti, då jag lämnade Sverige.
Jag har fått fler mail från hennes än vad jag fått av mina föräldrar, släkt och övriga vänner ihop.
De har inte alltid varit långa, men att logga in på Hotmail och finna ett brev bland all reklam
från just henne får mig att le,
jag vet att hon inte sitter vid datorn speciellt ofta annars.
Det gläder mig så otroligt, att just hon har stöttat mig så mycket.
Min fina barndomsvän. Hon jag träffade exakt varje dag
från att jag var tio fram tills jag var sexton. Vi var i stallet precis varenda dag,
ja, till och med på självaste julafton, nyårsafton och alla andra högtider.
Vi hade ju varandra & vi hade väldigt kul ihop,
det har vi fortfarande.
Vi kanske inte har setts på fyra månader,
så lång tid har vi aldrig varit ifrån varandra,
men hon har funnits med mig varje dag på min resa.
Hon heter Niina &
nästa fredag ska jag ge henne världens största kram.
Lazarus förgyller alltid mina dagar
Här ser ni ett av världens sju underverk.
Min Kiswahililärare Lazarus.
Den mannen förgyller mina måndag-torsdag mornar.
Han får mig att skratta, kämpa och må jävligt bra.
Det är precis en sån här man jag vill gifta mig med.
Helt klart en av de underbaraste människorna
jag stött på hitills.
Tack sveriges skattebetalare!
Skolan har nämligen årligt luciauppträdande hemma hos henne,
huset, eller borde jag kalla det palatset? Var väldigt fint.
Svenska skolan plus femhundra andra
blev bjudna på julbord.
Tack Sveriges skattebetalare!
Håll upp händerna för Stureplan, vår sköna stadsdel
Såhär såg det ut när vi efterfestade i tisdags.
I morgon är det fredag, då jävlar ska det bli utgång som aldrig förr.
Det är vår sista helg tillsammans, på tre veckor!!!
Smått & gott
Alva och Alva. Kon fick byta namn till Alva, för visst är de lika som bär?
(Bild från Kusa)
I Massaimara en av Massaibyarna vi var och besökte, Kalle, en av boardinföräldrarna, beestämde sig för att vara med i välkomsdansen som i stora drar bygger på att man hoppar rakt upp i luften.
Skolfoto
Hela skolan sammlad.
En mycket lyckad kväll
och hade en mycket lyckad kväll.
Det började med att jag & Alex förfestade,
vi hade en kvart på oss. Det blev alldeles för mycket,
på alldeles för kort tid..
Sedan bar det av till Casablanca,
jag & Nadja flummade väldigt mycket. Som vanligt med andra ord.
Sedan blev det givetvis dans. Jag, Jessica & Alexandra själva på dansgolvet,
väldigt många kollade på. . . Jessica skulle lära oss salsa. Okej, så här var det.
Hon skulle lära mig salsa för Alex visste minsann hur man gjorde.
Något säger mig att jag inte vill tänka på hur det måste ha sett ut på dansgolvet.
Min taktkänsla är inte mycket att hänga i julgranen,
dock inser jag aldrig detta själv. . .
Blev efterfest på Jessicas rum. . .
Eftersom jag oftast (alltid) umgås med Stockholmare
måste jag nu komma in i host, Stureplanslivet.
Ur högtalarna dunkade: "gucci gucci, prada prada" och
efter det "Håll upp händerna för Stureplan".
Tro mig, våra händer var sannerligen i luften!
Det är så jävla härligt att släppa loss ibland.
Idag är det helgdag i Kenya.
Min dag skulle spenderas med att plugga kiswahili i solen.
Riktigt så blev det inte.
09:00 var jag reda att sätta igång. Gick ut med humöret på topp.
Då var det givetvis kallt och molnigt.
Blev inte vidare besviken för nu hade jag ju faktiskt en anledning
att lägga mig igen.
Ett nytt försök gjordes efter frukosten,
men då kom baksmällan smygandes.
Det hela resulterade i att klockan hann bli 14:30.
Då bar det av till Toymarket (secondhand marknad). . .
Nu är klockan 22:06 här & jag har fortfarande inte börjat plugga inför
examensprovet i morgon. Något säger mig att detta blir en lång natt.
Den miljövänliga Mikkaela
Nu ska jag berätta om hur miljömedveten jag har blivit en senaste tiden.
Okej, nu kanske jag överdrev. Men i alla fall.
Numera tar jag min korg när jag går och handlar, i Kenya finns det anställda som packar ner dina handlade varor. Det är bara det, att de lägger alla saker i olika påsar. Cola i en, nudlar i en annan. Fråga mig inte varför men så är det. Detta leder till att trots om du endast handlat fem,sex grejer kan du komma ut med tre påsar. Väldigt onödigt!
Jag har även börjat återvinna papperena från utskrifter. Det är bara att lägga de överst i skrivarn och vips så kommer det ut på baksidan. Som ni märker, är jag väldigt stolt över min miljövänlighet,
trots att de funnits väldigt länge.
För det tredje har jag blivit vegetarian.
Okej, det handlar egentligen inte om miljön, utan snarare att jag inte vill bli sjuk igen. Men det påverkar miljön.
Vilket innebär extra pluspoäng.
Jag kan inget annat än konstatera än
Att jag på senare dar har blivit jävligt
Miljövänlig av mig.Att drömma är gratis
Denna outfitten hade passat perfekt för kvällen äventyr,
men jag antar att det blir något mindre glamouröst.
Som tur är, är det gratis att drömma.
Utslängd, med 9 dagar kvar
Senaste internatnytt:
Igår var det första gången denna terminen någon blev utslängd från internatet
"Vi kan inte ansvara för dina handlingar". Så numera bor han hemma hos rektorn.
Det kan även vara ytterligare en som får packa väskan och ge sig av.
Det här mina vänner, är underhållning på hög nivå!Jag har en väldigt fin vän, vid namn Kicki.
Läste din blogg nu...
Du kan få låna 400 kr av mig om du vill..
Skicka ditt banknr och så löser jag det...
Men skicka det på min email (samma som msn).
Så kan du betala tillbaka mig när du är här under julen, alternativt bjuda mig på minst 10 öl ute på krogen :P Dyrt land vi bor i ;D"
Loggade in på Facebook & såg meddelandet.
Kicki är för underbar.
Men jag kan inte emot andras pengar,
iallafall inte när jag vet att jag inte kan betala tillbaks dem.
Men väldigt fin tanke som jag kommer minnas.
Utgång
men vad fan gör det egentligen?
Idag blir det utgång!
I morgon firas Jamburuday här,
vilket innebär att vi är ledig.
Sånt vill jag se mer av.
10 dagar kvar = 10 kronor
Plugg, plugg och åter plugg.
Fast det är rätt lugnt, för nästa termin vet jag någon som bara läser 200 poäng.
Då ska här volentärarbetas. Har hittat en skola jag vill jobba på och
ett barnhem, givetvis kommer jag även hälsa på kvinnogruppen med jämna mellanrum.
Det kommer att bli en kanon vår!
I natt låg jag och bekymrade mig för vad
jag ska ha på mig på resan hem. Jag har
enbart sommarkläder. . . Det vore väl kanske inte så lyckat
att tycka upp i en blommig klänning. Fast hippiestilen är ju tillbaks.
Nästa problem är handbagage. Jag VÄGRAR åka hem med ryggsäck,
då tar jag hellre datorn under armen.
Sist men inte minst,
livet utan pengar går bra. 10 kronor kvar och 10 dagar kvar.
Men om, om jag hade 400 kronor skulle jag göra följande:
Gått på Akon i morgon.
Det hade varit stort. Men den som inga pengar har. .
Köpt en handbagageväska + kofta på Toymarket
Gått ut fredag, lördag och onsdag.
Några stannar bara en termin,
så det är sista helgen vi ses. . .
Druckit Cola light
(inte alls beroende, nu går jag mest runt och har ont i huvudet.. .)
Men jag får skylla mig själv,
så går det när man inte kan hålla i sina pengar.
Liza & Julia in action
Julia (till höger) fyllde år i lördags, men eftersom det inte gick
att ladda upp bilder då så kommer det en nu.
Jag gillar verkligen denna bilden det är så Liza & Julia. . .
Majsdamen
Här har ni majsdamen, min räddare i nöden.
Jag köper nästan en majs per dag,
vilket kostar en endaste liten krona.
Jag har elva kronor kvar att leva på tills jag kommer till Sverige,
så det får bli en majs per dag helt enkelt.
11 dagar kvar, Sverige
För några veckor sedan, ganska många faktiskt,
hade jag besök av min moster, hennes sambo och min söta (& än så länge enda. . .)kusin Emrik.
Givetvis kunde jag själv inte ta några bilder,
jag tappade ju som sagt kameran i golvet.
Ett endaste fall på ett halvår blev kamerans död.
Rest In Peace.
Men så fick jag tag på denna bilden, ibland är Facebook bra. Väldigt sällan men ändå.
Här är jag, Emrik, Magnus (mosters sambo) och läraren Göran
när vi är ute och äter etiopiskt.
Nu är det bara 10 dagar tills jag lämnar Kenya
och om 11 dagar är jag åter i Sverige.
Utgång utgång utgång !
Lördag = utgång!
Kenya - Sverige
att om 13 dagar landa i Sverige och fira jul.
Från början var det tänkt att jag bara skulle bo här i Kenya fram till jul,
men att lämna allt nu finns inte på världskartan. Mitt liv är här i Kenya just nu.
Jag är så inne i den kenyanska vardagen och
Sverige känns så otroligt avlägset.
Trots all min kärlek till Kenya så blir det härligt att komma hem
under några veckor. Besöka stallet och alla saknade vänner.
Det kommer garanterat att bli det bästa jullovet någonsin.
Men jag kommer också få världens bästa vår i Kenya,
precis som denna hösten har varit helt fantastisk.
Hösten har aldrig varit min årstid men i år
blev det den bästa perioden i mitt liv.
Kort och gott:
Det blir väldigt härligt att åka till Sverige i tre veckor
men det blir å andra sidan underbart att åka hem till Kenya igen.
Afrikansk dans förgyllde tidigare våra Torsdags eftermiddagar. .
Kenya har allt. . . utom
. . . men det finns en sak som fattas. Ridningen. Jag rider visserligen en dag i veckan här nere men det är långt ifrån den nivån jag rider på hemma. Härnere har man en annan syn på ridning. Jag saknar att ha lektioner, gå upp och jobba i stallet på helgerna. Jag saknar helt enkelt mitt hästliv. För varje dag som går blir jag mer övertygad om att det är hästar jag vill hålla på med i framtiden. Mina släktingar ser inte direkt hästarna som någon framtid, de ser inte mitt jobb som något ?riktigt? jobb. De anser nog att jag borde hålla på med något vettigare, jag kan ju komma långt eftersom jag har ?så bra betyg?. Efter att ha prövat på en rad olika jobb, senast i somras prövade jag på att jobba i kök, en timme kändes som ett år. Ett jobb ska vara roligt, det handlar inte om att tjäna stora summor pengar. Att jobba i stallet är mitt drömjobb. Det är där jag hör hemma.
Jag kanske inte blir miljonär,
men jag kan sannerligen gå runt med ett leende på läpparna.
Jessica har världens bästa projektarbete
En av mina vänner (& granne), Jessica, har världens bästa projektarbete på gång.
Hon praktiserar tillsammans med mig hos kvinnogruppen i slummen och nu ska hon försöka
marknadsföra deras smycken.
Jessicas egna ord om projektet:
"Mitt projektarbete går ut på att marknadsföra ett projekt som jag praktiserar på varje fredag. Ett tjugotal HIV/AIDS smittade kvinnor träffas ett par gånger i veckan för att samtala om livet och göra smycken som är till försäljning.
Det är inte ovanligt att man inte blir accepterad i samhället om man har HIV/AIDS. Man kan utan vidare bli utslängd från sitt lilla plåtskjul och många ser ner på dem.
Genom att jobba hos dem och hjälpa dem att sälja deras smycken vill jag bevisa att de är lika mycket värda som vilken människa som helst! Det uppskattas väldigt mycket av kvinnorna att jag och två andra tjejer spenderar varje fredagseftermiddag med dem.
Genom att köpa ett smycke bidrar du med att till exempel hjälpa dem betala hyran. De har ett fint samarbete och en så kallad "buffert" där de alltid finns pengar ifall någon av kvinnorna akut skulle behöva pengar."
För mer information: http://powerwomangroupinkibera.blogg.se/
Rumänien nästa?
Black Diamond
Jesica (min granne) dansar, det var först meningen att vi skulle på en hippiefest
men planerna ändrades och där stod Jessica och Alexandra i sina hippiekläder.
Men vad fan gör det? Se bara hur snygg Jessica var ändå! Hon lyckas ta mig fan alltid. . .
Nej då, jag är inte alls bitter. . .
Dans dans dans För en gångs skull var det knökat på dansgolvet, underbart!
Bilderna från Black Diamond som vi var på i lördags.
Det var riktigt kul, helt klart den bästa kvällen på länge!
Givetvis hoppas jag på favorit i repris i helgen!
09:35 2007 Dec 21 Friday
Om 17 dagar landar jag i Sverige.
Det blev trots allt ett besök över jullovet,
helt sjukt kul!
Snö, affärer, vänner, familj, ridning och utgång.
Det kommer bli den bästa julen någonsin!
Och Nairobi är känt för sin höga kriminalitet?
När jag berättade för min historielärare att jag skulle till Kenya
och bo i Nairobi förstod han inte riktigt varför man frivilligt utsatte sig för något sådant.
"Det är ju så otroligt hög brottslighet där". Jag vet inte allt vad folk har försökt präntat i mig.
Nu har jag levt i Kenya i nästan fyra månader och ännu har jag livet och alla saker i behåll.
Min vän Jenny som flyttade hem förra veckan blev däremot av med sin
väska i helgen, när hon var ute och festade i Stockholm. Pengar, nycklar, legg, rubbet!
Jag förstår att hon längtar tillbaks till trygga Nairobi!
(Bilder från vår utgång i helgen skulle ha kommit nu
om blogg.se behagade fungera ordentligt. Morr.)
