Problemprinsessan

Nu ska jag vara lite ego och börja tjata om min egna födelsedag såhär på Alex stora dag. Om två veckor, rättare sagt den 14:e maj vet jag någon annan som fyller år. . Gissa vem? Ja, givetvis jag.

Därför tycker jag att ni ska överraska mig på min 19årsdag då jag kommer ligga och gråta under täcket hela dagen och beklaga mig över min höga ålder, med ett vykort/brev eller något i den stilen. Det skulle göra mig väldigt glad och inte kan ni motstå det? Nej, tänkte väl det!

Så hitta nu på något roligt, gå till posten och köp en Afrikafrimärke (inte ett inom Sverige som min pappa gjorde för ett tag sedan) för 11 kronor. Det är svårt att skicka något utan adress, men så ni inte kan skylla ifrån er på det så kommer den här:

Mikkaela

Swedish school Association

P.O. Box 21 324

00505 Nairobi

Kenya

Idag fyller mamma Alexandra 30 (19år), grattis! Jag antar att ni minns hennes resultat av vuxentestet? 30 bast blev bruden, trots att hon hade panik och gjorde om det ett x-antal gånger. Testet ljuger ALDRIG! Jag förstår att hon har ådersnoja, det är helt naturligt i hennes situation.

Vi kunde ju givetvis inte låta bli att köpa ett grattis på 30årsdagens kort "öppna kortet långsamt, väldigt långsamt, hastiga rörelser kan vara skadligt i din ålder!". Alex verkar ta sin ålder med ro, vilket gläder mig. Jag blev som sagt bara 17 på testet och lider av extrem åldersnoja.

Hej! Se till att beställ pizza till dig och Jess sent ikväll också.
Nytt vad på gång och jag är rätt säker på att jag vinner igen. (Fast hon är ju lika envis som jag så jag kanske loosar den lättvunna femhundringen från igår.):-)

Jess om Ge mig ett jobb, någon ?

Vänta nu pappa!! Jag måste bara klargöra en sak... Vi bettade INTE om några pengar :-P Det var Du som sa att du kunde sätta en femhundring på att jag inte skulle gå och lägga mig innan 22:30.. Annars kommer jag ju att bli ruinerad på detta haha!

Papa om Ge mig ett jobb, någon ?

Hm. Ja just det. Du satte aldrig emot. Rackarns!
Men om du gjorde det skulle det vara hur lätt som helst att dra in en massa deg. Tror inte utsikterna är de bästa för att du fixar det idag heller. ;-)
---
Detta hade kunnat vara en typisk konversation mellan mig & min far,
dock slår han aldrig vad med mig, för han vet att jag alltid vinner . .
Saknar dig pappsen!

Under hela gårdagskvällen (okej, det blev ett pizzaavbrott) ägnade jag mig åt att söka jobb. Varför bara söka i Sverige när man kan söka i hela världen? Det är ungefär så jag resonerar, så igår sökte jag lite jobb även i London och ett hästskötarjobb i Tyskland, men mina planer är egentligen att stanna i Sverige, men om något toppenerbjudande ramlar in, går det inte att tacka nej.

Igår fick jag faktiskt se hela tre timmar från Göteborg horse show, det tackar jag för Svt Europa! Direkt efter ärevarvet sprang jag upp till datorn och kontaktade ridhuschefen. Kanske blir det som planerat att jag börjar som hippolog till hösten. . Vem vet?

Sist men inte minst måste jag skriva något helt annat.

Igår pratade jag med min vän Zandra, ni vet hon som man aldrig vet om

hon har pojkvän eller inte?

Jag: Tja bruden, hur är det?

Zandra: Mikkaela, ska vi flytta ihop?

Kanske är det dags för mig att ta steget och bli sambo?

7 veckor kvar, Borås.

Snart är jag hemma i Sveriges 13:e största stad igen, det är inte ens två månader kvar tills mitt år i Kenya är över. Hur tänker jag precis såhär innan det är dags att packa väskan?  Jag är livrädd, helt skräckslagen över att komma hem till Sverige, trots att jag var hemma i julas. Det känns som det har hänt så mycket sen sist, vänner har bytt umgängeskretsar och det ena med det andra.

Mest av allt är jag nog rädd för hur jag själv har förändrats under detta året, för tro mig, det har jag verkligen gjort. Jag är inte den människan jag var när jag lämnade Sverige och hela min vardag den 25:e augusti 2007.

För övrigt känns det som att väldigt många här på internatet vill åka hem nu, jag är inte en av dem, eller på ett sätt är jag det. Jag tänker mycket på Borås och Sverige numera, jag ser fram emot att komma hem och framförallt spendera tid med mina föräldrar. På ett sätt vill jag bara att sommaren 2008 ska ta fart, MEN jag vill verkligen inte lämna Kenya, för jag vet att när jag sätter mig på bussen till flygplatsen den 15:e juni så kommer Kenya aldrig mer bli sig likt. Då är allt över. Visst, Kenya kommer finnas kvar, men inte MITT Kenya. Då kommer mitt hittills bästa år vara över och jag kommer återgå till min vardag i Borås.

Det är egentligen inget fel på just Borås eller Sverige, men för varje dag som går, inser jag varför jag lämnade Sverige. Det är som Alex brukar säga: "Alla som befinner sig här, gör det av olika anledningar", hon har så rätt i det hon säger, varför väljer man annars att lämna allt och ge sig av till något man inte har någon aning om?

Om 7 veckor går jag och min kärlek, Kenya, skiljda vägar.

Henrik Berggren <3

Broder Daniel, älskade Broder Daniel.

För två veckor sedan tog Broder Daniel-gitarristen Anders sitt liv,
nu återförenas bandet för att ha en minneskonsert i Göteborg i Augusti.

Jag kommer självklart att vara på plats, precis som jag stod där på piren under deras sista konsert för några år sedan. Tårarna rann och det är fortfarande en av de bästa dagarna i mitt liv. Denna gången kommer jag nog inte ha någon tiara eller stjärna under ögat, jag kommer heller inte sitta med någon och sjunga "baby baby, you are lemon in my eyes", ingen kommer att hålla min hand och hoppa runt inne på Liseberg.
Mitt älskade nitskärp kommer inte bli stulet och
ingen kommer att ge mig en ros när konserten är slut.

Det kommer inte vara som det var förut.
Vi popprinsessor gick skiljda vägar och allt som finns kvar är
min tiarasamling i bokhyllan därhemma i flickrummet.
Hon och jag umgås inte mer,
 jag vet inte ens vart hon håller hus numera.
 Kanske har hon hittat lyckan?

Vem vet, kanske ses vi där på konserten i Augusti.
Jag kommer i alla fall vara där, inte bara till minne av Anders,
utan även till minne av det vi en gång hade.
Det var fina tider. Du gjorde mig lycklig, glöm aldrig det.

Igår var det 40års kalas här på skolan,
det bestod av kassa tal, äcklig mat (smörgåstårta) och mycket folk.
Det var allt bra trevligt!

"När vi slutat vid lunchtid åkte jag och Mikka in till stan. Innan vi åkte kläckte Mikka någon kommentar om att "det är ju i stan man ska passa på att ha på sig höga klackar". (Jag antar att hon syftar på att det faktiskt är asfalterade vägar där, över allt annat är det mest lera och röd jord). Sagt och gjort". www.jessjess.se

Hur det hela slutade?
Vi båda hade väldigt ont i fötterna. Smärta, smärta, smärta.
Men om man ska vara fin får man allt lida pin.

Från stan fick jag ironiskt nog med mig ett par beigea pumps. . .

Här ser ni mig och mina underbara högstadiekompisar: Kukoski, Erika, Lindstöm, Markkola & Hanna.
Det var tre år sedan vi skiljdes åt och började på olika skolor, men än idag umgås jag med dem alla, speciellt med Erika, den bruden är galen! Förra sommaren blev det väldigt mycket alkohol, väldigt ofta. "Ska vi fika?", innebär att man går ut och dricker lite bärs, hon är helt jävla underbar och får mig att skratta så jag får träningsvärk i magen!

Kukoski är en vän som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, hon är en av de få personerna som jag  vågar litar på,  tillsammans kan vi prata med om allt mellan himmel och jord men ändå veta att det stannar mellan oss, sedan att hon är väldigt porrig av sig är ett stort +. 

Lindström och Hanna umgås jag varje gång det är hemmamatch, förhoppningsvis börjar vi umgås lite mer i sommar, när vi befinner oss i samma land igen.

Markkola och jag pratar mest via msn men vi var ute tillsammans en gång under mitt jullov i Sverige, hon är najs, väldigt najs. Jag glömmer aldrig den gången på msn. .
Jag: Sandra, är du trött du skriver som en kratta?
Sandra: Nej, jag är förkyld.

Högstadiet var sjukt kul, det hände alltid något galet, som den gången då Stig skulle vara NO:lärare och det slutade med explosion och de som satt längst fram fick glas i ögonen. Eller den gången vi skulle dricka alkohol ihop för första gången, herrejösses, hur det slutade? Jag blev i princip hemburen och dagen efter spydde jag 16 gånger. Det var en redig fylla det. Nu kommer Erika bli sur men jag måste ju ha med den gången då vi struntade i att åka på klassresa och hade fest hemma hos Erika istället. Det slutade med att Erika spydde köttfärs genom näsan!
 Så många minnen, så många skratt.

Ibland vill jag bara spola tillbaks tiden och befinna mig i Erikslunds skolkorridorer igen. Det var på den tiden det krävdes kontakter för att fixa sprit, hela veckorna letade man efter någon lämplig hemmafest.
Det var fina tider, med fina människor.

Nu tre år senare - tar vi studenten!
Kan ni fatta det brudar? Vi tar studenten!

I sommar får vi återförenas med vårt älskade vin, Blue Nune.
Det är fina grejer det.

Grattis grattis grattis gumman!
Så jävla tråkigt att jag inte får vara med och fira dig idag,
fast om jag tänker efter så kanske det är lika bra,
du vet ju ur det brukar gå när du och jag hittar på äventyr ihop,
vi har sjukt kul & det händer alltid massa galna saker,
konstigt nog verkar alla andra inte alltid ha det.
I sommar då jävlar Bamse. Då blir det nyår upphöjt med 1000000,

fast då kanske vi inte ska vara hos Mini så det blir som förra gången?

Toaletten, afrikanskdans (vilket slutade med en kruka i tusenbitar, jag och min stora röv), Carl, änglasamlingen och ja allt det där.
Jag älskar dig vännen!

Just nu sitter jag i Nadis rum och lyssnar på Håkan Hellströms senaste album,

Försent för Edelweiss. Jag gillar det inte. Inte alls. Alla tjatar om hur bra det är, det får högsta betyg av alla musikkunniga, det hjälper inte, det här är inte Håkan för mig. Nej, nej, nej!

Kanske borde jag lägga till att jag i slutändan brukar avguda det jag från början inte alls gillar.

Onsdag innebär träning. Jag pallrade mig till gymmet, väl där berättade jag för tränaren att jag har sån otrolig träningsvärk och att jag tror att jag har tränat för hårt./tungt . "Vi har inte tränat för mycket, det är du som är otränad", fick jag snabbt till svar. Som sagt, afrikaner är bra ärliga, men jag måste medge att jag gillar det.  Idag fick armarna i alla fall vila och det blev ett redigt konditionspass istället. Mitt turkosa linne hade en helt annan nyans när jag lämnade gymmet.

Jag ställde in alla maskiner på vad jag tyckte var riktigt jobbigt, men tror ni det dög? Icke sa Nicke, han kom minsann och ökade farten samt lutningen var och varannan minut. Det gjorde mig förbannad, jag lekte med tanken att aldrig komma tillbaks till gymmet, så de så!

Varje promenad är minst sagt ett nytt äventyr. Vad hände idag?
Jo, när jag kommit halvvägs börjar en bil köra sida vid sida med mig, bilen är full av grabbar och de försöker få kontakt med mig. Jag fokuserar på min musik och försöker koppla bort dem, vilket är lättare sagt än gjort. Andra kenyaner börjar ifrågasätta vad i helvete de sysslar med eftersom de skriker åt mig och stoppar all trafik, detta pågår under några minuter. Till slut bestämmer jag mig för att gå på andra sidan av vägen, gissa vad dem gör då? Jo, de börjar köra mot trafiken!

Tillslut tar mitt tålamod slut, vad i helvete sysslar idioterna med? Här är jag ute och promenerar, är helt genomsvettig och så försöker de ragga upp mig eller kanske till och med köpa mig, jag hörde ju som sagt inte vad de sa.

Aldrig förr har jag önskat att jag hade ett paraply istället för regnjackan.

Klockan 06.15 igår var det dags för den dagliga morgonpromenaden tillsammans med Linnea, efter många om och men kom jag upp, sedan visade det sig att Linnea bangade. Antingen kunde jag krypa tillbaks under täcket och sovit ytterligare en och en halv timme, eller så kunde jag gå ut och promenera i duggregnet, hurtig som jag (inte) är satte jag på Mp3 och sedan bar det av.

Det kändes som att jag gick baklänges och efter bara någon kilometer började jag drömma mig tillbaks till sängen, men det var bara att bita ihop. En promenad kan väl inte vara hela världen? JO, nu ska ni få höra. När jag hade kommit halvvägs började det hela, först och främst blev jag genomblöt av lera och smutsvatten då en jävla lastbil körde rätt igenom en vattenpöl. Plötsligt hör jag mig själv skrika ord på swahili som jag inte ens visste att jag kunde (mamma, du hade skämts ihjäl). När jag skrikit klart på chauffören tittar jag upp och ser att ett hundratal afrikaner står och tittar på mig, men ingen säger något, det är alldeles knäpptyst. Då kan jag inte hålla mig längre utan börjar gapskratta och börjar vandra vidare helt lerig från topp till tå. För första gången är det inte en enda afrikan som säger något till mig när jag är ute, kanske borde jag bli nerstänkt oftare?

 Innan jag hade kommit tillbaks till skolan höll jag på att trilla rätt i leran och en stund senare är det nära att jag går ner i splitt på grund av att jag inte orkade lyfta på ena benet. . . Vilken fantastisk start på dagen!

Sedan var det dags för ett gympass med min pt, först lekte jag med tanken på att inte gå dit, mina träningsbyxor var ju smutsiga efter den händelserika promenaden, men jag vågade inte, han skulle nog personligen komma och hämta mig på skolan och så skulle han släpa mig upp till gymmet om jag så skulle få stå där i trosor.  Tillslut pallrade jag mig dit och han höll än en gång på att ta livet av mig. Under den värsta tortyren jämförde jag honom med Hitler (dock bara i tanken) annars hade det väl blivit ett dubbelpass.

1 timme och 40 minuter senare lät han mig lämna gymmet, jag tackade Gud för det och sprang nästan hem till skolan. Vår nästa "dejt" är på onsdag, hoppas han är sjuk men det vet jag att han inte är. Han är en sån som aldrig blir sjuk och om han förmodan blir det så kommer han minsann vara på gymmet och vänta på mig.

Det låter som jag hatar honom, det gör jag ibland, för han får mig att slita som en stucken gris, vilket andra inte lyckats med. Jag hatar honom när han står och skrattar när jag gråter, jag hatar att han njuter av att plåga mig precis på samma sätt som jag hade njutit av det om det hade varit ombytta roller. Det är mycket aggressioner och tårar men efter varje pass inser jag att jag verkligen har världens bästa tränare. Den mannen får mig att flytta berg.

På eftermiddagen var det dags för ett besök hos min "tillfixare" Alice. Hon tycker det är katastrof att jag inte gör något åt mina finnar så igår var det dags för en timmes ansiktsbehandling, det var helt jävla underbart, om man bortser från när hon drog bort min "mustasch" som jag tydligen har. Alice är den mest ärliga människan jag känner, ibland får hon mig att bara titta på henne med öppen mun. Som tur är brukar hon kunna fixa till de flesta felen.
 
Vilket jävla lyxliv jag lever.

Because I miss you like hell <3

Fredags: Kinamat med Alex, satt och pratade på balkongen
resten av kvällen spenderades i Nadis rum med datorn.

Lördag: Ett besök på gymmet, sprang runt och letade efter ett par skor i hela Nairobi utan resultat, laddade pp inför utgången med att se American Pie 6 för andra gången. . Jag anser att regissören borde få Nobelpriset och att Stifler borde gifta sig med mig! Utgången var inte mycket att hänga i julgranen, det enda positiva var att jag nu har gått in mina höga leopardskor.

Söndag: Upp & hoppa, dags för Massaimarknad! Sedan bar det av på fotoutställningen "Kenya burning" där de visade bilder från valet, den var mycket givande, bilder säger så mycket mer än ord, dock var det ett under att jag inte spydde, bilderna gav mig kräkattacker och magont. Allt det våld och dödande för ett litet val, det är så svårt att förstå. När jag satt i bussen hem insåg jag verkligen vilka totalt olika världar Sverige och Kenya är,
vad har länderna egentligen gemensamt ?

Nu ska jag berätta om veckans absoluta höjdpunkt,
jag älskar post och jag älskar min vän WannabeLasse,
så vad kan bli bättre än att få ett brev från henne?
Inte nog med att jag skrattade så tårarna sprutade när jag läste brevet,
hon hade även sickat med lite bilder från när vi var små. Nostalgi!

Kära läsare, kan ni vara snälla att göra både mig och er själva en stor tjänst?

Skaffa ALDRIG en personlig tränare, ni kommer garanterat att ångra er innan passet är slut.

Kort och gott, gör inte samma misstag som mig. Om ni vill komma ur sängen dagen efter. Igår körde vi mest mage och rygg, när en timme gått kände jag mig totalt slut och var beredd på att lämna gymmet. "Lilla gumman, vi har inte ens börjat än", sedan körde vi på stenhårt i ytterligare en timme. Fusk var det inte tal om då han satt och räknade, varje övning skulle göras  20 x 3, "om några veckor lägger vi på så det blir 25 x 3". Hoppas det är långt kvar tills de veckorna kommer.

Nu ska ni få höra vad som hände efter stretchingen, "ska vi köra ett pass i morgon också?". Jag började gapskratta i tron om att det var ett skämt. Det var det inte. Jag vägrade och berättade att jag skulle vara väldigt glad om jag ens kom ur sängen. Han skrattade mest och sa att jag var en duktig flicka, trots allt.

Jag & min vän Andreas har numera ett vad,

Vi ska vara nyktra i 12 dagar. . .
I potten ligger 500 kr, vilket jag inte har råd att förlora.

Allt jag säger tills jag befinner mig i ett bättre tillstånd:

Nu kan vi äntligen en gång för alla konstatera att Alex verkligen
är en mamma för oss andra, speciellt mig och Nadja.
Nyss gjorde Alex ett vuxentest och resultatet sa att hon borde vara
runt 29 år gammal. . . MOHAHAHA!

Snart anländer väl 30 års krisen.


Uppdaterat:
Jag var tvungen att göra samma test, måste ju checka vilken nivå
jag ligger på, det blev faktiskt högre än väntat - hela 17,3 år!.

När vi ändå är i farten passade vi på att göra fjortistestet. . .
Kära läsare, jag är hela 51,5% fjortis. Det är fan inte illa.
Alex blev inte riktigt nöjd med sitt svar, så just nu sitter hon
och gör om det genom att ge samma svar på frågorna som hon hade gjort om hon var fjorton. . .
Det är inte lätt med åldersnoja,
men det är väl så när man blir 30 om två veckor. .

Shut Up And Sleep With Me by Sin With Sebastian

Kvällens låt, jag har invaderat Nadis rum med Alex
vi sitter med varsin Cola light och lanar. Det är grejer det.
I morgon fyller Jess år och då blir det minst sagt partaj.

www.diakonia.se

"I sommar ska vi sova under stjärnorna.
Och gå på en underbar winnerbäckkonsert.
Och jag ska inte gråta och vara förstörd och trasig för jag ska hålla din hand".

Min vän Zandra är en så jävla skön brud,
man vet aldrig riktigt vad som händer i hennes liv.
Därav måste jag alltid fråga henne om hon är singel eller inte,
nu är hon singel igen. . . Men det är nog bara en tidsfråga.
Nu har vi spikat en roadtrip med Saaben till Gotland,
det kommer minst sagt bli galet. Jag & Zandra vet ju inte ens när
vi varit på samma fest och umgåtts stora delar av kvällen. . .
Så kan det gå när jag & Zandra är i farten. . .

Nadi kom nyss inspringandes i datasalen och berättade
att jag skulle se till att pallra mig upp till mitt rum snarast,
för att vi ska iväg och luncha. . Gissa vart?
Givetvis Java! Varför ändra ett vinnande koncept?
Undra hur Java House ska klara sig i sommar när skolan är stängd,
de lärt gå i konkurs. Ibland brukar vi sitta på Java och diskutera av hur
mycket av personalens löner vi egentligen betalar.
Oftast brukar vi lägga ner diskussionen då vårt dåliga samvete över
alla pengar vi spenderar på Java kommer. .

Nu kommer Alex och tjatar på mig,
dags att springa!

"I Kenya håller en ny kris på att utvecklas efter att förhandlingarna om den nya regeringen har nått ett dödläge. I ett av Nairobis slumområden har folk återigen gått ut på gatorna för att protestera, men polis svarar med tårgas och gevärseld.

I slumområdet Kibera där många sympatiserar med oppositionen har ett hundratal människor protesterat och bränner bildäck, enligt nyhetsbyrån Reuters.

Protesterna kommer sedan oppositionsledaren Raila Odinga, på måndagen ställde in ett möte med president Kibaki där man skulle underteckna en överenskommelse om maktdelning.

Det handlar om fördelningen av 40 platser i den nya samlingsregeringen. Odinga anklagar Kibaki för att inte släppa ifrån sig makten på det sätt som man beslutat om. Därför kommer oppositionen att ställa in alla samtal med presidenten tills maktdelningen blir lika.

Kibaki å sin sida säger att han är beredd att försöka lösa alla meningsskiljaktigheter och uppmanar Odinga att fortsätta delta i samtalen.

Men samtidigt hotar kyrkor och människorättsorganisationer med nya protester om inte regeringen krymps till 24 platser. De anser att en utökning till 40 platser blir allt för kostsam.

Krisen efter valet i Kenya bröt ut i samband med presidentvalet i december när Kibaki utropades till segrare, det ledde till våldsamma protester mot valresultatet och till att 1 500 människor dödades.

Båda sidor säger sig vara redo att försöka bryta dödläget, men ännu finns inga beslut om fortsatta samtal."

Jag blir så jävla ledsen rent utsagt.
Förra veckan var första gången jag fick tillåtelse att besöka Kibera efter valet
och nu, några dagar senare är det igång igen. När kommer detta få ett riktigt slut?

Tro det eller ej, men nu har vi utegångsförbud igen.
Poliser har idag varit inne och skjutit i Kibera (slummen), det förekommer uppror på sina håll, inte bara i slumområdena utan även inne i centrala Nairobi. Varför kan man fråga sig? Valet är ju över? Det är delad makt i Kenya och parterna kommer inte överens, där av blir det heller inga beslut tagna och bråk uppstår både mellan partierna och folket. Skolan har skickat hem alla elever utifrån för att vara på den säkra sidan, själv har jag ännu inte märkt av något i form av skott eller liknande. Det var ett tag sedan, men nu är det dags för utegångsförbud igen.

Jag skulle verkligen ljuga om jag påstod att denna dag hade varit något annat än dålig. Det hela började med att jag inte kunde sova i natt, klockan 03:28 gav jag efter oräkneliga försök upp och satte istället på The Notebook, en väldigt bra film och givetvis forsade tårarna längs mina kinder. Resten av dagen har jag mest gått runt och mått illa samt haft magsmärtor som heter duga, sjuksyster trodde att jag hade åkt på magvirus, kan det blir bättre än såhär?

Min kära moster mailade mig nyligen om ett såkallat sommarjobb. . .
Äh, här får ni själva läsa vad hon skrev:

 "I tidningen idag söker Albini och Pitigilano logistikföretag terminalarbetare till sommaren. Okej, kanske inte världens mest glamourösa arbete, men antagligen skulle det passa dig bättre än vad vården skulle göra, eller?
Så här står det: Arbetet består av att lossa/lasta trailers och containers samt sortera gods...tänk vad vältränad du skulle bli".

Jag vet inte när jag skrattade såhär mycket senast, tårarna forsar längs kinderna.
Jag, Mikkaela, lossa containers? Skulle ni kunna se det framför er?
Det kan nämligen inte jag, inte ens i mina vildaste drömmar.
Herregud.

Har moster gått och blivit från vettet,
har hon glömt vem hennes syster dotter är?
Då kan jag påminna henne om att hon är intresserad av mode,
trippar gärna runt i högklackade skor och drömmer om alldeles för dyra väskor.
Inte någon man.

Om jag hade fått detta mailet i förrgår
hade jag på fullaste allvar  trott att det var ett aprilskämt.

Hela året har jag frågat mig själv vad jag ska göra i höst,
jag har varit inne på en hel del galna upptåg. . . men
Sverige har aldrig varit ett alternativ. Fram tills idag.
Min vän Selma lämnade en kommentar och frågade om
jag skulle söka till Hippologen i höst. . .
Då blev jag påmind om att jag under de senaste tio åren i mitt liv varit
väldigt klar med att jag vill jobba med hästar i framtiden,
gärna som ridlärare.

En anledning till att jag inte har haft några planer på att bli kvar i Sverige är
att jag är så otroligt rädd för att bli fast där, fast i lilla trygga Borås.
Tanken gör mig livrädd. Missförstå mig inte, jag trivs verkligen i Borås och Sverige,
jag vill gärna att mina kommande barn växer upp där. Men innan dess vill jag ut och se världen,
det känns som man blir väldigt bunden när man har skaffat familj med mera.
Jag antar att ni som läser detta inser vilken extrem åldersnoja jag har,
jag har inte ens fyllt 19 och skriver som om livet snart vore förbi. . .



Kanske blir det Sverige och lilla Borås ändå?

Igår var jag på ett kärt återseende i Kibera, första gången vi har fått tillåtelse att åka dit efter valet i December. Jag lurade med Nadi och hennes mamma, garanterade att jag minsann

kunde vägen. Att jag aldrig bara kan hålla käften stängd! Tur att människor är så hjälpsamma här, tillslut kom vi rätt.

Först var vi och besökte kvinnogruppen jag arbetade i förra terminen, det var så roligt att se dem igen och de ville redan att jag ska komma tillbaks i morgon fredag. Givetvis kunde jag inte gå därifrån tomhänt utan jag kom hem med en väldigt snyggt smyckeskrin.

En stund senare mötte en vän upp oss och vi gick på rundtur för att visa hela slumområdet för Nadis mamma. Vi var bland annat och besökte två skolor, jag har varit på båda innan och det var väldigt kul att se att ena skolan hade byggt ut. Som vanligt flög eleverna upp från bänkarna när vi kom in och gav oss ett varmt välkomnade! Barnen i Kibera förföljde oss precis som vanligt, de skrek: "How are you?" blandat med "Mzungu, Mzungu!"  (Vita, vita!) och ville röra våra händer. Tyvärr är inte alltid de vuxna i Kibera lika glada över att se oss. . .

Nu är det banne mig krig, mellan mig och skitaffären Forever 21. Suck. Jag skulle beställa ett par helt underbara skor i lördags kväll, gissa vad som hände? Köpet gick inte igenom, men sedan när jag kikar mitt konto så har jävlarna minsann tagit pengarna. Inte nog med det, de verkar förövrigt vägra lämna tillbaks dem. Än är inte sista ordet sagt. Ingen bråkar med Mikkaela ostraffat, det är en sak som är säker!

Om 10 veckor tar jag studenten, men vad händer sedan?

Givetvis vill jag bo i Sverige över sommarn men sedan vill jag ut i världen igen,
kanske studera Kiswahili på universitetet här i Kenya? Au pair i London?
Volontärarbeta i Indien? Tyska på Göteborgs universitet? Jobba i Sverige?

Det är inte lätt när det är svårt.

Kors i taket, blogg.se har börjat fungera igen efter nästan en vecka! Här sitter jag i datasalen, nyduschad och lagom sliten efter en powerwalk, jag bestämde mig för att gå på upptäcktsfärd här i Nairobi, det slutade inte så bra. Vem tänker på att memorera vart man har gått? Tillslut lyckades jag i alla fall hitta hem till skolan.

Igår var vi ute och åt på Italiensk restaurang, det var nämligen Nadis födelsedag. Grattis gumman! Vad har annars hänt det senaste? Jag har blivit lurad på 350 kronor och Forever 21 när jag skulle beställa hem ett par skor. De drog pengarna men beställningen gick inte igenom.

Jippi. Just jävlar, i helgen var jag på en strutsfarm. . Egentligen kanske man borde kalla det ett slakteri, då de slaktar strutsarna när de är åtta månader. Under tiden vi gick runt och kikade på alla strutsarna passade vår boardingförälder Louise på att prata med strutsarna "dig hade det allt blivit en fin väska av", "Snart är det du som ligger serverad på mitt köksbord". . . Förutom detta så passade många på att rida struts, tro mig, där fick man ett skratt som hette duga. . . .

Sist men inte minst, det har väl inte undgått någon att allsvenskan har dragit igång? Tro mig, ingen här på internatet har missat det. Tack vare mig!  Det är det enda jag tjatat om den senaste tiden.

-          Vet ni vad?

-         Ja, Mikkkaela, vi vet att allsvenskan drar igång på söndag och att Elfsborg möter Gais.

Tyvärr passade de givetvis på att fråga om resultatet efter matchen, vilket inte var riktigt lika kul.