Problemprinsessan

Ni förstår inte vad som har hänt,
idag presenterade Kofi Annan dealen som de både rivalerna har kommit överens om.
Nu ska äntligen den politiska konflikten vara över!
Dealen är underskriven av både Odinga och Kibaki.

Kenyas konstitution ska ändras. Denna kommer att innebära att det ska vara en president och en premiärminister som är regeringschef. Dessutom två vice premiärministrar och sedan ministrar från båda partier.

Kenyas folk jublar, vakterna var så otroligt glada att man kunde se tårar i deras ögon,
"äntligen kommer vi att kunna sova lugnt om nätterna".


Jag finner inte ord, alla är så otroligt lyckliga!
Länge leva Kofi Annan!

Snart är det helg igen och i helgen ska det bli ett betydligt roligare partaj än förra veckan.
Jag är sjukt laddad! Snart ska jag skriva ut texten till Basshunters - Now you´re gone,
den ska alla mina flickor kunna på fredag varken de vill eller inte.
Fast de kan den nog redan ganska bra,
den spelas nämligen dygnet runt ur mina högtalare,
i fredags spelades den på Horseman och gissa om svenskarna regerade dansgolvet
(precis som vanligt med andra ord).
Själv fick jag nöja mig med att sitta på en stol och dricka vatten. Jippi.

Jag & min oslagbara Magda <3
Du fattas mig. Mycket.

Igår var jag på bio och såg: PS, I Love You. . .

Hur mycket grät på egentligen till filmen igår på en skala mellan 1-10, minst 15. Fy fan, jag har aldrig gråtit så mycket till en film (Josse, tänk King Kong gånger 100000), det var flera år sedan jag grät så mycket över huvud taget. Mina tårkanaler ösregnade. Jag var nära på att resa mig upp och gå ut från salongen. Tillslut var hela min tröjkrage helt genomblöt och jag satt där och hade ont i hjärtat, bland alla mina näsdukar. Filmen gjorde verkligen ont, det fick till och med mitt stenhjärta att smälta. Jösses. Tack gode Gud för att jag inte fick näsblod, jag får ofta det när jag gallskriker.

Trots all smärta så innehöll den några roliga scener, mellan tårarna skrattade jag så det gjorde ont i magen, tittar upp och lyssnar, hör bara en annan röst i hela biosalongen, givetvis Nadjas. Folk vände sig om och kollade på oss, jag säger som Liza hade sagt: Jävla torrisar!  

Idag har jag haft en bra, Jess tvingade upp mig i morse redan vid halv åtta, vilket jag har beordrat henne. Under hela förmiddagen satt jag och skrev noveller till mitt projektarbete. Idag fick vi nya scheman, numera är jag ledig både måndagar och torsdagar, vilket jag verkligen inte har något emot. På tisdagar, onsdagar och fredagar går jag två timmar i skolan, det är fett najs.

Under eftermiddagen låg vi vid poolen och solade, för en stund sedan kom Jess in i ren panik "herregud, herregud, herregud, det är en apa utanför, den var en meter ifrån mig när jag satt ute med datorn och den tänkte hoppa på mig". Jag skrattade typ halvt ihjäl mig, hallå, en liten jävla apa. Sedan när jag går ut och kollar så är apan fan lika stor som en gorilla. Då slutade jag skratta.

Nej, nu är det bio som gäller. .
Vi ska se Ps, I Love You
fem spänn på att jag kommer lipa.

Förresten, är det inte rätt illa när ens stockholmsvänner säger
till mig som är Boråsare, att jag har börjat prata som brudarna på Stureplan?
Då har det gått för långt. Äh, Stockholm i mitt hjärta eller något.

"i femman skrev vi "boken om mig" och
kapitlet om min framtid hette
"en dag i mitt liv år 2008"
när jag läser om popstjärnedrömmarna kan jag inte
låta bli att undra vad jag gjorde med livet

folk skrattar åt mig när jag säger
att jag börjar bli gammal
men
de
har
nog
inte
insett

att det är tio år sedan vi mimade till wannabe i källaren nu
det är tio år sedan spiceworld the movie

jag minns när lärarna förbjöd oss
att leka med tamagotchis i skolan
och jag skrev önskelistan för min elfte födelsedag
det var 1998 och

det var inte så längesedan

men det är nio år sedan jag tappade
mina sista mjölktänder nu
trots att jag fortfarande kan minnas
hur det kändes att ha dem där
och det är tio år sedan vi spelade
brännboll på askimsbadet

det är 2008 nu
jag är nästan tjugoett år

och folk skrattar åt mig
när jag säger att

jag börjar bli gammal"



Denna dikten av aliens_ate_my_babysitter på www.sockerdricka.nu
sa det jag själv så gärna hade velat säga, men som jag aldrig fick ur mig.

Jag har en så otrolig åldernoja att folk knappt kan ta mig på allvar när jag pratar om den.
Ibland tror folk att jag skojar, men tro mig, jag är verkligen allvarlig.
Om tre månader fyller jag 19 och jag har fortfarande en hel värld att upptäcka. Ni skakar på huvudet och säger att "du är ju bara barnet än", men det stämmer inte. Jag är nästan halvvägs till 40 och hitills har livet gått i en rasande fart. Det finns så mycket jag vill göra, det finns så mycket jag vill se, men det känns som att tiden inte räcker till.

I fredags var det äntligen dags att besöka FN: s lokaler här i Nairobi. Klockan ringde tidigt som fan, upp och hoppa! Hög kjol, vit t-shirt, kavaj, glasögon, målade ögonbryn resulterade i en väldigt proper klädsel och jag blev insläppt. Fittirackarn vilken hög säkerhet de har på FN, det var precis som på flygplatser, vi var tvugna att lämna in våra väskor och passen fick vi inte behålla så länge vi var på området.  

Vi vandrade igenom hela flaggången (193 flaggor), jag var stolt som en tupp när jag fick syn på Sveriges flagga. Titta, titta titta, Sverige!

Vi vandrade runt och besökte olika lokaler, lyssnade på folk som talade. Just denna vecka har det varit Model UN på FN: s område. Det är en så kallat FN rollspel där elever från olika länder deltar. Vilket land man ska representeras sker via lottning, en av våra gruppen hade äran att få vara självaste Ryssland som sitter i säkerhetsrådet med vetorätt. Jag hade gärna medverkat om det var på svenska, men som det flesta av er redan vet, är engelska inte min starka sida.

Dagen avslutades med att en av skolans elever blev utkastad från FN. Som sagt, är det väldigt viktigt att man är propert klädd. Sista dagen gjorde hon revolution och bar en egendesignad Kenya wants Peace tröja, direkt när hon varit uppe i talarstolen var det bara raka vägen ut ur salen. Pinsamt för henne, pinsamt för skolan, pinsamt för lärarna. Men på ett sätt är jag ändå lite imponerad, själv hade jag aldrig kunnat med att göra något sådant, förstöra för så många människor, men hon vågade i alla fall visa att hon är emot dresscode. 

Idag har jag haft mitt körkort i hela sex månader,

Och jag har använt det hela två gånger. En gång när jag körde Dennis bil, vi hoppade mest fram men Dennis tyckte minsann jag körde skitbra, undra då vad han hade förväntat sig. . . Andra gången var i vintras då jag körde till mommo & moffa. Så mycket nytta har jag haft av mitt körkort, men man kan ju se det från den ljusa sidan. Genom att vara bosatt här i Kenya får jag i alla fall ha mitt körkort kvar, något jag kanske inte hade fått i Sverige. . .

Det blir inget Mt Kenya för min del.

Jag har inte motivationen helt enkelt, och när den inte finns vet jag att jag skulle vara på ett helvetes jävla humör och ångra att jag ens började gå. För om jag väl hade börjat vandra mot toppen, hade jag garanterat gått hela vägen. Men som sagt, det blir ingen bergsbestigning för mig, denna gången.

Om jag skulle känna att jag verkligen ångrar mig, kanske jag kan få gå upp med skolan nästa år, eller i framtiden. Men nu känner jag inget behov av det. När Mt Kenya blev framflyttat, var ingen gladare än jag, i min fantasi inbillade jag mig att jag åter skulle finna drivkraften, men den uteblev även denna gången. Jag har inte inhandlat kängor, sovsäck och allt det där som skulle ha varit klart för så länge sedan. Det har helt tiden varit något som fått mig att avvakta.

Så om tio dagar är det jag som åker till Mt Kenya och vandrar runt i några dagar, får se den fantastiska naturen och njuter av utflykten, istället för att möta mitt livs största utmaning. Det är klart jag är jävligt besviken på mig själv, men jag vet att mitt beslut både är bäst för mitt psyke och hälsa.

Många här på internatet och kanske även i Sverige är nog lite snopna och besvikna på mig, jag brukar alltid vara den som är gladast och verkligen vill göra saker, jag är en av de få som alltid hänger med på alla aktiviteter med mera. "Mikkaela, du är som en solstråle, hur ska vi komma upp till toppen utan dig? Vi behöver din inställning". Jag kan inte hjälpa det. Men å andra sidan vet jag att jag hade varit allt annat än en solstråle om jag hade bestigit Mt Kenya nu.

Här är jag & mina brudar samlade,
äntligen en bild på oss alla fyra tillsammans.
Ni är underbara <3

'
Jag blir kär lite för ofta nuförtiden, jag vet.
Klänningar som denna har en tendens att få mitt hjärta att slå volter,
konstigt nog klarar ingen mänsklig varelse detta. Det är synd, det har blivit betydligt billigare då.
Denna fantastiska prinsessklänning och jag hade fått så många fina minnen tillsammans,
vi hade varit på äventyr varje dag.
Jag skulle ha den på skogspromenader, när jag lekte med mina vänner, på krogen,
på picknickar, bakisdagar, den hade fått följa med mig överallt. Vi skulle vara ett vinnande team.
Det sägs att olycklig kärlek tillslut går över,
men jag har svårt att tro att mitt hjärta kommer sluta älska denna fantastiska gräddbakelse.

Därför ska jag leva på nudlar den kommande månaden,
sedan ska jag och denna fantastiska skapelse erövra världen.

Idag är jag (än så länge) på ett väldigt bra humör,
jag började dagen med att ge mig själv en omgång i tennis.
Jag var som vanligt grym! Kanske borde jag satsa på att bli tennisproffs,
jag menar, hur svårt kan det va?

Fick världens godaste sallad till lunch beståend av tomat, gurka, lök och chili,

givetvis fick vi även ris och köttgryta. Efter lunchen
lossnade äntligen min skrivkramp som suttit i så länge jag kan minnas,                                                                                   vilket resulterade i tre dikter.
Nej, ni kommer inte få läsa dem!

För bara en stund sedan fick jag ett rosa kuvert med ett väldigt
fint alla <3-ans dag kort från min hora. Det gjorde givetvis min dag ännu bättre,
jag älskar post och jag älskar Elly.

Om en timme så bär det av ut till det såkallade stallet,
det ska bli så jävla härligt att få skumpa runt lite på hästryggen.
Det gör jag alldeles för sällan nuförtiden.

Som sagt, dagen har hittills varit bra.
Men den skulle vara ännu bättre om jag kunde gå till Java och köpa mig en Iskaffe
och en kaka.

Men den som inga pengar har,
får utan kaffe va.

Något säger mig att jag kommer vara på ett väldigt dåligt humör i kväll.
Mikkaela utan koffein är som djävulen själv. Stackars grannar.

Idag har jag fått äran att vara elev på en kenyansk skola vid namn Euthicus, det var sannerligen något över det vanliga. Direkt när jag kom in i klassrummet så frågade läraren: "vem vill sitta med våra gäster?!" Barnen blev tokiga och jag hamnade tillslut mellan två trevliga sextonåriga tjejer. Här i Kenya är det ju knappast så att eleverna har varsin bänk och stol, man sitter tillsammans minst tre och tre på en liten planka. Tro mig, min rumpa sa ifrån efter knappt tio minuter. Trång som fan var det också. Själva "bordet" är också en helt vanlig träplanka och man måste vinkla hela blocket för att man ens ska kunna skriva.

Kenyanska skolor är inte riktigt som svenska om man säger så. Euthicus har ingen elektricitet så dörren måste vara öppen för att man ska få in lite ljus. Whiteboardtavlor är det inte tal om, här är det en liten griffeltavla som gäller. Klassrummet är ungefär lika stort som mitt rum, just på den skolan jag var idag var de bara cirka 20 stycken i varje klass. På skolor i Kibera är det vanligt med 75-100 elever per klassrum. Något som var väldigt störande idag var att det inte finns några väggar mellan klassrummena, dels så ser man över vad de andra klasserna gör, men det värsta var att man hörde alla lärare och ibland visste jag inte riktigt vem som sa vad, vilket skapar förvirring, i alla fall för min del.

Vi började dagen med religion, eller det handlade enbart om Kristendomen, inte helt otippat eftersom kenyaner är väldigt troende. Efter det hade vi Samhäll, Geografi, Ekonomi och sist men inte minst Kiswahili. Kiswahililäraren pratade swahili i en dundrade fart och jag förstod absolut ingenting. Innan hon satte igång med sitt malande hade jag givetvis berättat att jag kan lite Kiswahili. Gissa vem som fick avsluta hela lektionen? Givetvis jag och min stora trut! Läraren kom fram med en bok och sedan fick jag ha högläsning. Eleverna fick sig åtminstone ett gott skratt!

Det är verkligen inte första gången jag besöker en kenyansk skola, men det är första gången jag har varit med som elev. Det var väldigt lärorikt och spännande, men jag är väldigt glad för det svenska skolsystemet, med varierande lektioner och valbara kurser.

Alla lektion var i princip likadana, läraren kom, de repeterade vad de hade gjort förra lektionen och den resterade tiden gick de igenom något nytt. Läraren skrev knappt något på tavlan utan läste högt ur sin lärobok och så fick eleverna skriva ner exakt vad läraren sa, det finns ingen möjlighet i världen att eleverna skulle kunna ha en egen lärobok. Eftersom läraren behöver repetera varje mening ett x-antal gånger blir det inte så mycket gjort under lektionerna.

 Varje lektion var 40 minuter och eleverna har minst nio olika ämnen varje dag. De börjar skolan klockan 7.15 och slutar inte förens klockan 18, då är det dags att gå hem innan mörkret faller över Kenya. Hemma är det bara upp med skolböckerna igen. Jag tror ingen av barnen har elektricitet hemma så de får sitta med värmeljus och försöka läsa. . . Tänk på hur bra vi har det i Sverige nästa gång ni klagar! Människor här skulle kunna döda för lite elektricitet, något som är en självklarhet för oss svenskar.

Nu kommer ett tragiskt avslut, på en annars väldigt bra och givande dag. För första gången i mitt liv har jag sett en lärare slå en elev. Lärarinnan gick fram och slog en bok rakt i huvudet på en av eleverna för att hon satt och kikade ut genom det såkallade fönstret (ett hål med galler). Jag blev så jävla förbannad att jag kokade, för en gångs skull lyckades jag tygla mitt humör, annars hade det gott och väl kunnat sluta med att jag gick fram till tavlan och slog lärarinnan själv med en bok i huvudet. Jag förstår inte hur de kan slå eleverna, jag vet att det förekommer men det är ju ännu värre att hon gör det utan att tveka även framför oss vita. Då kan man ju fråga sig hur det är i vanliga fall. .

Jag träffade helt underbara kenyanska tjejer, de frågade om allt mellan himmel och jord, givetvis gjorde jag detsamma och vi hade det väldigt trevligt. Förhoppningsvis åker jag och hälsar på dem snart igen!

Här har ni min fina alla <3-ans dag i bilder.
Som sagt var vi ute och åt på en italiensk restaurang, det var hur mysigt som helst
och allt var så fint pyntat. Givetvis slog vi på stort och åt trerätters,
mitt kalas med trerätters, två Cola light och ett glas vin gick på 260 kronor,
och då var ändå priserna höjda. De ni!
Vi pratade massa om kärlek och kom överens om att nästa
år ska vi fira alla <3-ans dag tillsammans i Stockholm.
Kort och gott, väldigt fin dag med fantastiska människor!

Svullon efter trerätters . . .

Jag vet, dålig uppdatering nu igen! Alla <3-ans dag ska jag skriva mer om när Jess har gett mig bilderna. Det var i alla fall en fin kväll med kärleksprat. Helgen var lugn, alldeles för lugn för min smak.
Jag vill gå ut och dansa,
släppa loss,
vakna med spysmak i käften och känna att jag lever.

I fredags var vi på bio och såg 27 dresses, väldigt bra film och jag såg mitt kommande liv spelas upp framför mig, det medförde allt lite ångest. Men sånt är livet. I lördag var det dags för melodifestivalen, mina ögon har aldrig skådat något sämre. Fittirackarn vad jag satt och garvade genom hela showen, allt var bara så otroligt dåligt. Men för första gången under mina 18 år här på jorden, lyckades svenska folket förvåna mig rejält, Carola gick som sagt till andra chansen och ingen kan ha blivit lika glad som jag och Alex.

Det blev väldigt mycket flötande under helgen. . som vanligt. Jag, Nadi och P3 var även på Massaimarknaden och gjorde av med alldeles för mycket pengar, även det precis som vanligt.

Idag har jag varit ute på äventyr. Jag började dagen med att spela tennis mot väggen, kände mig fan som Björn borg i sina bästa dar. Efter middagen gick jag ut och promenerade, jag har faktiskt inte en jävla aning om vart jag var, men underbart var det. Den kenyanska naturen är verkligen fantastisk. Jag vet inte hur många kenyaner jag såg ligga i gräset och bara vila, njuta av nuet. . som sagt, No Hurry In Africa!

Under eftermiddagen gick jag till mitt favoritcafé och drack världens godaste iskaffe, läste om folkmorden i Rwanda, om situationen mellan Israel och Palestina, passade även på att läsa lite religion och Emil i Lönneberga på engelska också. Det är verkligen så härligt att bara läsa för att man vill, inte för att man måste.

Ingen har väl missat att det är alla <3-ans dag idag?

Om knappt en timme är det åter dags för alla <3-ans dag, dagen alla singlar hatar.
Jag har inte det minsta ångest och tänker inte deppa ihop för att jag inte har någon pojkvän,
 istället ska jag se till att det blir en kärleksfull dag, för de som betyder mest för mig, mina föräldrar och mina vänner. Ego som jag och mina tjejer är, tjuvstartade vi lite med firandet,
tidigare idag var vi och köpte varsin Rosbukett till oss själva.

I morgon ska vi (om möjligt) göra oss snyggare än någonsin och
avnjuta en härlig middag på Talisman, mums!

Jag är så otroligt stolt över min fina vän, Jess.
Oräkneliga gånger har jag sagt att hon borde satsa på att bli modell och
jag är verkligen inte ensam om att tycka det.
Nu har modellerbjudanden börjat hagla in och jag är nog minst lika glad som Jess själv!
Hon om någon kommer lyckas
& jag räknar iskallt men front row plats på alla visningar (känn ingen press jess. . ).
Givetvis måste ni ta en titt på skönhetens blogg www.jessjess.se

Sista bilden är även Jenny, som tidigare också bodde här på internatet och var en del av vårt gäng med,
saknar dig gumman!

Det blev som sagt utgång igår och jag hade riktigt jävla roligt,
idag mår vi både som vi förtjänar. . Det spelades sjukt bra musik och
vi dansade som galningar. Vi blev bjudna på valfria drinkar också,
gissa vad vi väljer? Smirnoff Black, alkoläsk. Fan, vi borde slått på stort!

Nästa vecka fortsätter vi vår bojkhott av melodifestivalen,
det är en sak som är säker!

Idag är det en månad sedan jag lämnade Borås och Sverige, det känns helt fantastiskt att vara här igen, även om jag ibland saknar mina föräldrar och vänner.

Tiden går alldeles för fort numera, snart är det bara fyra månader kvar tills mitt år i Kenya är över och bara tanken får mig att gråta. Älskade Kenya.

P3 hade inte med sig någon tidning, suck! Jag var som tur var på bra humör och han fick bo kvar hos Nadi. Vi roade oss med att lyssna på musik och sjunga lite, en lugn fredag med andra ord!

I morse väckte mamma Alexandra oss 9.20, efter frukosten bar det av till Sarit center för lite ompyssling. Alex hår blev ju som sagt inte vidare bra förra veckan så hon fick göra om det kostnadsfritt idag, tyvärr blev hon inte nöjd denna gången heller. Själv passade jag på att göra franskmanikyr och fixade ögonbrynen, 75 kronor gick det kalaset på!

Nu ska jag ta ett powernap och sedan får vi se vad som händer.

Jag hoppas på utgång!

Just nu befinner sig Nadi på flygplatsen för att hämta hit sin pojkvän P3. Det ska bli väldigt kul att träffa honom, tyvärr verkar det som han är lite rädd för mig, men jag förstår honom faktiskt! För en gångs skull ska jag försöka skärpa till mig och bete mig som folk. Vi får väl se hur det går.

Idag har jag & Nadi varit lika urflippade som vanligt. Vi kikade på Hey Baberiba och efter varje scen säger jag: "Fy faaaan vad bra de är!". Numera nickar bara Nadi som svar. De senaste tre dagarna har vi hunnit med över tre säsonger. . Vi har även roat oss med att låsa in Alex på hennes rum idag. Som sagt, vi är inte som alla andra.

Hoppas taxin kör i en jävla fart från flygplatsen jag förväntar mig nämligen att P3 har med sig en tidning till mig, okej till Nadi, i annat fall så får han inte bo vägg i vägg med mig. Det är en sak som är säker!

Hör och häpna förresten, det är fredag och Mikkaela ska vara hemma. Det var ett tag sedan, men i morgon bitti ska vi åka och bli ompysslade igen, efter det bojkottar jag & Jess melodifestivalen och går ut och skakar våra rumpor istället.

Det är jag och 07:34, helt enkelt. För oavsett om jag ställer klockan eller ej så vaknar jag alltid 07:34.

Igår hade jag en bra dag med bara en 40 minuters tysklektion. Sedan var det högskolemöte, rektorn härnere vet redan vad jag tycker om högskolan så han frågade alla utom mig vad de skulle välja.

Under eftermiddagen skulle jag och Nadi till java och plugga, på väg dit springer vi på vår underbara boardingmamma Veronica, det visade sig att hon också skulle till Java, så vi fikade tillsammans vilket var väldigt mysigt. Det var väldigt kul att få träffa henne när hon inte jobbar, hon berättade massa kul och vi hade det väldigt trevligt. På väg till skolan så frågade hon om vi inte ville komma in på husesyn. Givetvis ville vi detta så vi mer eller mindre flög in. Veronica har som de flesta andra en hemmafru hemma hos sig, hon blev lite sur på Veronica för att "hon inte tog hand om sina gäster ordentligt". Huset var väldigt fint, jag & Nadi höll på att dö när vi såg badkaren. BADKAR, BADKAR, BADKAR! Veronica du har ett badkar!

Jag har fortfarande inte berättat vad jag och mina små flickor hittade på i lördags. Vi hade skönhets dag, inte för att vi behöver bli snyggare, men vi ville bara utöka vårt försprång lite. För min del blev det pedikyr, massage och klippning. Numera är mitt hår väldigt kort och jag låter aldrig mer någon Kenyan klippa mitt hår.

Det var helt jävla underbart att sitta där och bara bli ompysslad, jag kände mig som en riktig stjärna (det gör jag i och för sig ganska ofta), salongen spelade dessutom sjukt bra musik så det var lite svårt att sitta still. När man satt där som bäst fick man även beställa hur mycket dricka man ville. Mitt kalas gick på 195 kronor, det lär bli många besök framöver!

Nadi gjorde manikyr och färgade håret. Medan jag satt och njöt med en tidning satt hon och pratade oavbrutet med hon som tog hand om henne. Det är så typiskt Nadi. Sötnos. Alexandra skulle bli blond. Det blev inte som väntat. Det är bara jag som tycker det är snyggt. Hon vägrar vara med på kort och därför får ni inga bilder som jag tidigare lovat.  Alex hår blev (tydligen) så illa att vi ska dit i helgen igen och så ska ägaren göra om allt, förhoppningsvis gratis. Själv ska jag på manikyr och fixa ögonbrynen.

Lyxlivet är verkligen något för mig.

Man måste få unna sig lite. . .

I natt blev det ingen sömn för min del,
jag låg där och pratade tyska med mig själv och filosoferade över framtiden.
I höst är det jag som drar till England, förhoppningsvis hänger min vapendragare med.
I vår vill jag bo i Berlin, så de så!

Jag är inte känd för att vara en människa som saknar andra människor och
om jag gör det brukar jag hålla det för mig själv.
Men idag blir det andra bullar.
Jag saknar denna underbara brud, så otroligt mycket idag! Hon har samma syn på saker och ting som mig, vilket leder till att vi alltid har väldigt kul tillsammans, även om vi kanske inte alltid har full koll på läget så lägger vi bara det bakom oss och ser till att gå ut och skapa nya minnen.

Igår var det som sagt partaj. Och ett jävla sådant.

Vi dansade som aldrig förr, uppe på scen, bland sofforna, ja överallt! När vi åkte därifrån kändes det som jag hade tagit mig ett dopp i poolen, inte lika fräscht när jag insåg att det var svett. Men det var det sannerligen värt!

Så vem vann (blev fullast) av oss igår?

Sorry, jag gillar inte att göra er besvikna.

Det var inte jag denna helgen heller.

Vaknade klockan åtta i morse och mådde prima ballerina, okej, nästan i alla fall.

Mina flickor gillar att sova betydligt längre så jag roade mig med att se hela första säsongen av Hey Baberiba, grannarna måste sova jävligt bra då jag skrek av skratt.

Idag ska vi ut på äventyr, det är ganska hemligt än så länge. Men ni ska få se!

Igår eftermiddag lekte jag med fina Lisa, först var vi på Toymarket och handlade massa snygga kläder, sedan var vi och fikade.

 Kära läsare,

jag har skaffat mig ett nytt beroende!

Iskaffe med mjölk och sirap. Det är farligt gott!

Nu har vi börjat ladda upp för kvällens äventyr,
fullast vinner!