Lördagen i bilder !


Jag & Julia var sjukt snygga,
jag tror fan vi blir snyggare för varje fest som går ;)

Chau & Elin hade en redig jävla förfest, sånt gillar vi !

Eliten <3

Vi börjar shotta. . .




Efter några shots. . .




Hm. . Efter fööööör många shots ?


Det här är vad jag kallar kärlek ;



Just nu går det mesta av mina kvällar åt till att läsa fantastiska
texter om pojkar, leverfläckar & pirr i magen.

Här får ni ett smakprov:

"För att han kramar mig trots att kramar är det värsta han vet."


"För första gången insåg jag att jag verkligen älskar någon, sådär jättemycket på riktigt och jag började gråta på spårvagnen när jag tänkte hur tomt det skulle vara om han försvann och om jag inte fick behålla honom."


"En flicka jag är väldigt kär i kittlade mig på knät. bara sådär."


Den finaste medicinen för svaga måndagshjärtan är nog att vakna upp av små lätta pussar på kinden istället för väckarklockan. Att mumla ”bara några minuter till”, bygga ett litet krypin under täcket och använda
fingertopparna istället för hjärnan ett tag.


"För att han får så mycket fräknar på sommaren. För att han skrattar jättehögt och det spelar ingen roll om vi sitter i en fullsatt tunnelbanevagn.  För att han måste stanna upp mig ibland när vi går på gatan och krama mig så hårt att jag nästan går av. För att han kan lösa svåra mattetal direkt i huvudet och för att han är så duktig på grammatik och engelska. För att han är så fin utan tröja och för att han luktar så gott bakom öronen när han sover."




"I love you more than Star Wars."


Tack <3

Ibland tappar jag andan lite.
Det gjorde jag idag.


Det är nämligen min namnsdag idag
& trots att jag inte har berättat det för någon
så har telefonen pipit sedan klockan 8 i morse,
med gratulationer


Vilka människor jag har i min omgivning.
Vilka fantastiska vänner.
Tack för att ni finns.
Tack för att ni minns mig.
Tack. Jag menar det verkligen, tack.

Det är höst, igen

Det är höst, igen.
Men jag är inte rädd,
jag vet att denna hösten är början på något nytt, något stort, något bra.
Jag kommer inte falla med höstlöven och regnet i år.
Jag kommer stå stadigt och njuta av mitt eget sällskap.
För vet ni vad?

Jag är faktiskt helt okej. 



.



Åh.
Jag har träffat så fina flickor & pojkar denna veckan.
Sånt får mig att le.

I torsdags var vi givetvis på X&Y,
det var som vanligt massa massa massa kul.
Åh vad glad jag blir när massa människor
kommer fram och pratar med mig på krogen :).

I lördags hade vi förfest nummer ett hos mig, förfest nummer två var hos Elin
med massa flickor och pojkar. Med gratis sprit, eller rättare sagt medicin som några kallade det.
Det var riktigt spårat. Mycket roligt & mycket spyor.
Men som dom två stålkvinnorna jag & Julia är fortsätte vi till X&Y,
det var det galnaste jag varit med om på väldigt länge.
Vi var två riktiga vildingar på dansgolvet.

Jag kom hem med ett örhänge, Julias ena brosch var borta
och jag hittade min ena sko ute på vägen dagen efter.
"Mikkaela, vi måste sluta dricka allt vi ser på krogen!",
jag kunde inte ha sagt det bättre själv. 
Jag ber om ursäkt för alla drinkar, cider och öl vi drack upp i lördags,
det var väl ungefär för halva min årsinkomst, men vi bjöd ju på en riktig show ;).

Hm, jag tycker allt jag borde få någon slags rabatt
på X&Y, det är ju nästan mitt andra hem.

Snart är det torsdag
& då ger sig eliten ut på sin obligatoriska torsdagsutgång.
wiiiie.



Säg nej. Andas. Kom ihåg att du är viktig!

Utdrag ur min almenacka 15 september:
"Säg nej.
Andas.
Kom ihåg att du är viktig!"

Det är väl inte direkt något att sträva efter att man måste påminna sig själv om att andas.
Att man faktiskt är en människa, ingen maskin.
Jag känner ingen glädje just nu.

Jag läntar tills jag blir glad igen,
tills jag kan glädja mig över andras lycka.
Jag längtar tills min energi kommer tillbaka,
att allt, som att kliva upp ur sägen, inte känns som att bestiga berg.

Som jag längtar efter att känna mig stark och glad igen.
Som jag längtar efter att skratta hysteriskt, sådär så att tårarna sprutar.
Som jag längtar efter att känna mig vaken utan litervis med koffein och socker.

Men kroppen vill inte just nu.
Den protesterar, slår bakut.
Den orkar inte, kan inte.





När en häst på 500 kg säger nej så är det nej.



Försökte tävla dressyr med Falcon i morse, han var inte riktigt med på noterna.
Jag har insett att det är väldigt svårt att få en häst på 500 kg
som inte vill röra sig att gå framåt. . .

Men jag ler.
Det var fantastisk att vara tillbaks på tävingsbanan igen.

.



Idag börjar jag dagen med
en sväng på stan med Richard,
wiiee.

När kroppen säger nej.

Ingen eld, ingen glöd, bara död.
Om kroppen var trött igår så är det inget emot vad den är idag.
Mikkaela 20 år än numera Mikkaela 95.

 


Det är 6 månader/25 veckor och 4 dagar/ 185 dagar idag.

Idag började jag dagen på vårdcentralen,
jag har blivit en riktig stamkund med mina två besök i veckan!
Sedan blev det en riktig brakfrukost hemma hos pappa bestående
av äggröra, makrillfilé, lök, tomat och bagel.

Efter frukosten var det dags.
Mitt första besök på kyrkogården sedan hon gick bort.
Det är 6 månader/25 veckor och 4 dagar/ 185 dagar idag.
Vi åkte dit med en blomma,
pappa köpte även en grodliknande figur. Hon älskade grodor.
Någon hade klistrat ett hjärta brevid hennes namn.
Hon är saknad.
Men jag är säker på att hon har det bra nu.

Faller, faller, faller.

Jaha.
Nu händer det igen.
Jag håller på att gå in i väggen.
Stressutslagen och näsblodet är tillbaka,
precis som varje år.
Skrattretande att jag aldrig lär mig.
Varför är det så svårt att vara snäll mot sig själv ?


--
Det handlar inte om att jag mår psykiskt dåligt,
för det gör jag inte. Jag mår faktiskt väldigt bra.
Men kroppen säger nej. Den orkar inte mer.
Jag behöver en paus.
En paus för att ladda batterierna, resa mig och göra rätt.

Jag är en människa, ingen maskin.
Och det kanske innebär att jag dessvärre behöver
lära mig att säga nej till en del saker.
Till saker som jag egentligen vill göra & det suger.

Men.
För några veckor sedan började mina stressutslag att komma tillbaka,
i samband med detta så har det blivit väldigt många sömnlösa nätter.
I lördags drabbades jag av mitt livs första panikångestattack,
mitt på krogen. Jag trodde jag skulle dö.
& igår kom näsblodet.

Min kropp är slut &
jag behöver en paus.
Från allt.


En dag på Transcom



 

En dag på Transom helt enkelt.  


RSS 2.0