Problemprinsessan

Idag är det äntligen dags för mig att ha min "efterlängtade" studentmottagning.
Snart kommer Dennis hit, jag har tvingat honom att hjälpa mig med löshåret och lite annat.
Idag åker älskade Anna Sui på igen.

I kväll blir det först förfest hos Malin och efter det blir det utgång.

Klockan är 01:45
och jag har precis vinkat hejdå till mina fantastiska vänner:
Lova, Bamse & Fanny.
Kvällen har bestått av mycket skvaller, skratt och som grädde på moset
tittade vi på Legally Blond. Jag minst sagt älskar den filmen.
Elle Woods for president!

Nu blir det sängen,
hoppas ni alla har haft en lika fin kväll som jag.
Natti!


Fanny & Lova dök upp och hade kalas för mig när jag fyllde 18.
Det var fint. Väldigt fint.

Bamse & Jag. Festar du, så festar jag.
Och hon festar alltid. Vi är en oslagbar kombination.

Kvällen blev som väntat, väldigt fin.

Jag blir så glad av mina vänner, varm i hjärtat på något vis.

Igår var det min tur att vara chaufför, så när de andra satt där med sina vinglas och cider, så körde jag på hederlig Cola light. Niina gjorde detsamma, hon skulle nämligen cykla hem. Vem vet hur den cykelturen annars hade slutat. Blev väldigt sugen på en Cosmopolitan det sista, men det var bara att stå emot.

Jag & Dennis hoppade hem i Opeln. Jag har lite svårt med växellådan på den förbannade bilen. Sedan upptäckte vi lagom tills vi var hemma att jag inte hade ljuset på heller. Jag visste väl fan inte att man var tvungen att vrida på ljuset. Hur i hela världen fick jag mitt körkort egentligen?

Väl hemma upptäckte vi att det inte fanns något toapapper, så det var bara att hoppa in i bilen igen. Givetvis var inga affärer öppna, men tack gode Gud för att Dennis hade nycklarna in till sitt jobb.
Så vi åkte till Skopunkten och snodde med oss en rulle.

Slutet gott, allting gott. Vi satt och kollade på Sex and the city, sedan blev det sängen och modetidningar.
Jag blev aldrig trött och tjatade hål i huvudet på Dennis.
Tillslut somnade han, det hela slutade nog egentligen med att jag somnade först,
som vanligt.

Fin kväll.

När jag satt ute på balkongen nyss
så ringde min underbara vän Niina,
jag blev så otroligt glad.
Det fick mig att inse,
att jag verkligen har världens bästa vänner.
Oavsett hur mycket jag än saknar Kenya och allt där,
så är jag så otroligt glad att jag är här hos mina vänner i Sverige.
Ni är bäst i hela världen.
Utan er vore jag inget.

Jag älskar er,
hela den stora bunten.
Av hela mitt hjärta.

.--
Nu ska jag fortsätta att göra iordning mig.
Jag känner på mig att det kommer bli en fantastisk kväll,
tillsammans men några av världens bästa vänner.

Idag började jag dagen med en powerwalk bort till ridhuset.
Lite lagom smart med tanke på att jag varit sjuk. Jag bestämde mig
för att gå in mina nya Converse på vägen, vilket var ett ganska korkat beslut.
Numera har jag blodblåsor och vanliga blåsor över hela fötterna och kan inte ha skor på mig.
Så typiskt mig.
Komma på att gå in ett par nya skor
genom att promenera fem kilometer.

Väl där blev det många kära återseenden.
Jag hade bokat in en fika med mina vänner:
Stina, Niina, Ida & John-John.
Det var givetvis väldigt trevligt och vi satt och skvallrade i sisådär tre timmar.
Jag har ju bott i Kenya ett år och Stina samt Ida har varit borta och utbildat sig till ridlärare
så nog fanns det mycket att prata om.

Niina hade med sig en hundvalp på 9 veckor. Jag blev kär.

Mitt såkallade hundintresse tog fart redan när det var vinter här hemma. Jag berättade detta för min mor, som var snabb med att ge mig ett svar: "Nej, gumman. Jag vill inte gå i meterhög snö om jag inte behöver."

Suck.

Men vem vet, hon kanske har ändrat sig nu?

Bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite.

Idag har jag haft en helt fantastisk dag.

Den började med ett telefonsamtal som väckte mig klockan åtta i morse.

Jag svarade otrevligt för jag trodde det var min mor eller far som ringde, men så var inte fallet. Det var min tandläkare som tyckte att jag skulle komma på besök, då jag har haft ilningar i en tand.

Jag flög upp ur sängen, startade dagen med lite musik och dans. Sedan bar det av till stan. På grund att jag varit sjuk nästan en vecka så tog jag hör och häpna bussen. Jag och Borås lokaltrafik brukar inte vara ett vinnande koncept, men idag, då jävlar, var vi oslagbara.

Time for shopping! Okej, jag började först med att sitta på banken i kö i ungefär20 minuter för att sedan få beskedet om att deras nätverk krånglade och de inte kan ge mig några pengar. GAAAH! Otrevlig jävla kärring i kassan också. Då gick jag till tandläkaren och påstod att jag inte visste när min tid var, i själva verket ville jag bara låna toaletten. Efter ett andra försök med banken så var alla mina skattepengar uttagna. NU JÄÄÄÄVLLLLAAAR!

Jag började på Make Up Store. Första vändan kom jag ut med en Foundation. Efter att ha tagit en sväng på stan sprang jag in i butiken igen och denna gången med ytterligare en kasse. Med massa smink. Foundation borste, bronsig ögonskugga, sminkbrottagning, cremerouge dessutom fick jag en grönglittrig eyeliner på köpet.  Lyckan var givetvis total.

Sedan till det bästa köpet. Innan jag han till Make Up Store för andra gången hade jag redan varit och testat en fantastisk Acneklänning på Face. Givetvis var den tvungen att följa med hem. Nypriset var 1200, vilket jag personligen tycker är i saftigaste laget för en klänning. När jag kom fram till kassan så tyckte de att jag kunde få klänningen för halva priset eftersom den annars skulle vara med på rean senare. Då var det nära att tårarna rann.

Det finns så fina människor i världen.

Väl hos tandläkaren gick det bra, inga hål här inte. Men min tandläkare skrek och skällde allt lite på mig:
 "Mikkaela, nu är det du som börjar med tandtråd. VARJE DAG!"

Med hennes ord i huvudet bar det av hemåt för att visa mamma alla fynd. Hon var skeptisk, i själva verket är jag säker på att det handlade om avundsjuka. Sedan var det bara ner till stan igen, denna gång för att träffa underbara Camilla. Hon bjöd mig på ett gott skratt innan jag ens hunnit krama om henne. Det visade sig att vi hade samma väska, lite roligt med tanke på att jag ALDRIG tidigare sett någon med en likadan. En av hennes första kommentarer var "Jag förstår inte hur du klarar att gå runt i sånna skor, jag orkar det knappt till fest". Hm, vad kan jag säga till mitt försvar? Det gör ont, men jag blir lång och ståtlig. Känner mig väldigt snygg. Det är utan tvivel värt all smärta.

Vi fikade och jag fick höra skvaller, vilket jag älskar. Senare tvingade jag iväg Camilla till Knalleland. Det visade sig att hon hade en fantastisk bil. En silvrig, STOOOOOR Audi. Nu vet jag vem som ska köra runt på mig. Vi skulle gå och fynda lite i Knalle hade vi tänkt, när vi senare springer på varandra i affären visar dig att vi ska köpa samma saker. Det är vad jag kallar bra smak.

Jag är så glad att jag har den där Camilla, hon är en så fin vän

Och oj vad roligt vi har haft i våra dar. Nästa helg väntar nya äventyr.

Fantastisk dag, på alla sätt och vis.


www.acnejeans.com



Camilla & Jag, festade till det hos Lizas farmor. . .

                 Jag saknar er
Varje dag. Varje timme. Varje sekund 
                Jag saknar er

Herregud.

Jag har ju glömt skriva om det fantastiska som hände mig i måndags. Under eftermiddagen var jag och mamma och handlade, när vi hade parkerat bilen här hemma så hörde vi någon som visslade. Vi tog förgivet att det inte var till oss och fortsatte gå, då visslade någon igen. Denna gången vände vi oss om och vilka står inte där?

Mitt hjärta (Ella) & hennes pojkvän Andreas.

Det visade sig att de hade kört hela vägen från Trollhättan för att få träffa mig.

Det var så fint. Så otroligt fint. Bland det finaste, någonsin.

Det är vänskap.

jag älskar dig.

Hör kommer en rapport om min fina dag.
I morse ringde klockan 08:30 då det var dags att flyga upp ur sängen och sedan traska ner till stan
för att träffa godingarna Bamse & Nasse.
Idag tog vi steget och skrev in oss på arbetsförmedlingen. Jag är stolt.
De frågade om vi ville ha varsitt möte också men vi tackade vänligt nej och sa att vi var nöjda med att vi ens skrivit in oss.
No hurry in Borås.

Efter arbetsförmedlingen tyckte vi att vi förtjänade lite shopping. Sagt och gjort.
Hem kom jag med en Bondelid kjol från MQ och lite hemliga produkter från Apoteket,
jag kan åtminstone ge er ledtråden att det passar väldigt bra med mitt Acne linne. .

Hem och laga mat för att sedan bli upphämtad av Sara.
Det bar av till arenan för att se Elfsborg besegra IFK med 3-1.
Segern firades med glass från Mc Donalds (Mc Flurry = orgasm) och lite annat onyttigt.

Kvällen har jag spenderat med Dennis, Wannabe-Lasse och deras arbetskamrat.
Vi åt pizza och kollade på när Sverige dominerade över Ryssland. I alla fall i våra drömmar.
Vi hade det trots matchen väldigt roligt, som vanligt.

Jösses,
nu har jag ju glömt berätta att mitt älskade och efterlängtade bagage äntligen har anlänt till Borås. Med taxi.
Jag började givetvis skrika och gråta av glädje när taxichauffören ringde. Mina älskade saker är tillbaks.


En fin dag, med fina människor.

För några minuter sedan ringde en taxichaufför upp mig
och berättade att han hade mitt bagage och tänkte lämna det om en minut.
Jag skrek av glädje i telegonen och sedan rann tårarna.
Jag är så jävla lättad. Tack gode Gud!

Idag har jag så ont i hjärtat att hälften hade varit mer än nog.
Idag är dagen jag fruktat för det senaste året.
Idag är dagen då nästan alla åker hem. Utom jag.

Idag är det den värsta dagen i mitt liv.

Igår var hela svenska skolan ute och såg Sverige slå Grekland med 2-0.
Jag, mina flickor och Jessicas familj startade vår uppladdning på en restaurang vid namn Mercery.
Efter några glas vin och chips, var vi redo att bege oss till sportbaren.
Väl där var det bara att börja öla. Som ni ser så blev det nog rätt många öl för i alla fall min del igår.
Vi fick även fint besök av Connie och Spence!

Resan hem var som vanligt väldigt livad och igår sjöngs bland annat nationalsången.
Sedan ersattes den av "För vi har tagit studenten fy fan vad vi är bra"
2:orna nöjde sig med "Somliga har, ett år kvar"

Idag är det Sveriges nationaldag, Grattis Sverige! Vi svenskar här i Kenya är dock inte lediga, då vi anpassar oss efter Kenyanska högtider. Vilket jag tycker är helt rätt, eftersom vi är bosatta här. Efter lunch ska vi i alla fall iväg till svenska ambassadören och fira, denna stora dag. Suck. Det är så typiskt svenska föreningen. Det är så jävla svenskt att jag mår illa. Aja, jag ser det som ett tillfälle att klä upp mig!

För det andra är det min favorit dag idag, nämligen fredag.

Jag tar förgivet att det innebär utgång. Vi får väl se vad flickorna säger.

I morgon bitti bär det i alla fall av på en dagsutflykt till Naivasha.

Idag tar min fina klass på Bäckäng studenten, världens största grattis till er!
Jag önskar verkligen jag var där och fick uppleva allt tillsammans med dem,
men jag sitter här i Kenya och väntar på min egen student nästa fredag.

Det är inte bara mina vänner från Bäckäng som tar studenten utan även hela Borås.
Ett stort grattis till att mina underbara vänner!
Jag hoppas ni får en fantastisk dag allihop!

Medan alla i Borås tar studenten ska jag ut och powerwalka,
följt av bada i poolen och sola om nu solen bestämmer sig för att stanna några timmar.