Brudarna är på väg och snart är det dags att korka upp.
Tolvslaget ska vi fira på Huset som tre killar har abbonerat
och bjudit in cirka 200 personer, vilket säkert blir lyckat.

Nu måste jag springa ner och öppna dörren åt Alex.
Gott nytt år!

Idag är det jag, ensam, som ställer och styr Scandics centralbokning.
Jag känner mig viktig. Tänk om inte jag hade varit här liksom, då hade ingen kunnat boka hotell
och då hade Scandic inte tjänat några pengar. Sådeså.
Jag hoppas Scandic inser min storhet.
Löneförhöjning mottages gärna.

Precis som alla andra helger så hängde jag med min fina fredagspojkvän igår.
Magda alltså. Vi kikade på Björn Gustavssons dvdn och jag höll på att dräggla ner hela soffan.
Fittirackarn vad snygg han är.

J U L I A säger:

Problemprinsessan.blogg.se - 6:e augusti behöver vi inga falsklegg längre Camilla wooohuuuu! säger:
haha, gärna. Då vet jag att jag vinner. Men jag måste ha ett vad med dig att inte följa med ngn på toa . .

Den som bryter mot vadet måste ge den andra två bärs. Så i morgon kommer jag garanterat få två bärs gratis. . . och jag ska ínte ge bort en enda. I morgon ska vi uppföra oss som folk . . . man kan ju i allafall försöka.
Fan, något säger mig att detta kommer sluta i katastrof.

--
Fan vilken bra dag jag hade på jobbet idag. . . verkligen.
En minut efter jag hade slutat var jag bara tvungen att ringa Erika
som mer än gärna fikade med mig. Fika för oss innebär öl
bara att vi säger att vi ska fika istället (det ger oss inte riktigt lika dåligt samvete).
Så det blev en bärs på rådhuset. . .  "Mikkaela, en nu förhelvete. Bara en öl idag.
Nu får du fan inte lura på mig mer" (vilket jag alltid gör).
Fy fan vad gött. Det behövdes. Men 48 jävla spänn skulle de ha för en öl!
Fan mitt öldrickande ruinerar mig!
Och jag kan säga att jag minsan inte
hade råd att lura på Erika mer än en öl.
--
Klockrent:
Evelinas ex låtsades inte se henne.
Jag: Fan vad töntigt
Evelina: Ja en aning, men jag var ju så snygg att det inte var lätt att känna igen mig.
--
Dagens:
Hittade en lista på Bamses bilddagbok
och som vanligt är hon oslagbar:

(x) gått fram till en främling & frågat efter en kyss
(x) blivit tillsagd av en främling att du är söt
(x) hånglat/pussats med en polare
(?) haft sex i en ikea säng
-
Sedan började matchen och det innebar ännu mer godis och fotografering. Samt en jävla massa flummmande.
 Lova är så jävla rolig att jag får kramp så fort hon öppnar munnen. "Alltså när man skriker andra sidan är ni klara? Och sedan får svaret jajjamänsan fattas bara. . Vad är det som fattas då?" "Alltså det var jag som upptäckte Elmander, en gång när han skulle bytas in så sa jag att han är nog bra och så gjorde han mål. . ."
-

Jag saknar den tiden. Som fan

"Frukostslarv ger tidigare sexdebut

Nyheter i dag 14:30

Det finns många teorier som knyter sex till mat men japanska forskare har gjort en ny upptäckt:

Unga människor som hoppar över frukosten har en tendens att förlora oskulden tidigare.

I en studie av 3 000 personer som inte regelbundet åt frukost i sina tidiga tonår svarade deltagarna att de i genomsnitt förlorat oskulden vid 17,5 års ålder jämfört med snittåldern på 19 för samtliga japaner.

Bland dem som ätit frukost som yngre var debutåldern i genomsnitt 19,4 år.

Studien som backas upp av Japans hälsodepartement letar efter sätt att förebygga oönskade graviditeter. Den slår fast att stabila familjeförhållanden avskräcker från tidigt sex.

- De som är missnöjda med sina föräldrar, till exempel för att de inte lagar frukost, kan hitta ett sätt att ge utlopp för sin frustration genom sex, sade forskningsledaren Kunio Kitamura, Chef för Japans familjeplaneringsorganisation.

- Om barn inte känner sig bekväma i hemmet tenderar de att gå ut, sade han.

Japan har en av världens lägsta födelsetal, en följd av att många unga människor skjuter upp barnafödande för att det är ett hinder för karriären eller livsstilen. "

http://www.bt.se/nyheter/frukostslarv-ger-tidigare-sexdebut(1054510).gm

Åter en jul är firad.
Denna gången kom tomten med:
En kamera, underkläder, dvd, Thomas Sabo halsband, väldigt mycket smink,
parfym, smycken och så några tusenlappar på det.
Bättre blir det inte.

Tack för världens bästa julklappar,
världens bästa släkt.

Jag var ute en stund på rasten sedan tänkte jag göra en snygg
entré i mina fiiina skor. Det hela började med blicken framåt och huvudet högt.
Hur det hela slutade?
Ena benet bara glider i väg och jag trillar i backen,
dock kan jag lova att jag aldrig tidigare kommit så långt ner
när jag försökt gå ner i spagat.
Allt för något positivt med sig ?

Christina säger:

December 17 2008, 21:[email protected] har sagt

Nice! Men du ska väl inte gå naken?
--

Ooops, och så var det givetvis den svarta klänningen med ;)

Nu när jag blivit arbetare har
jag också fått äran att gå på julbord.
I fredags hade vi julbord med stallet,
jag HATAR julmat men gratis dricka tackar jag aldrig nej till.
Trevligt var det också :)

På fredag är det äntliiigen dags för Transcoms årliga julfest på Grand.
Förfesten börjar klockan 16:00, jag har tagit semester och är ledig hela helgen.
Det här kommer bli galet. WOOOOOOHOOOOO!

Jag säger:

minneslucka?;D

haha va?

vi talade igår

driver du me dmig?

i telefon?

hahah neeej jaa du ringde mig vid 10snåret;D

hhahahahha!


Det är som sis brukar säga,
det är bara du Mikkaela som hamnar i sånna situationer.

"om att göra slut med någon.

Att göra slut börjar lite som ett myggbett.
Man ser aldrig myggan men när man upptäcker bettet så intalar man sig själv att det trots allt är sommar - det har alltid varit sommar - och därför måste det rimligtvis också finnas myggor.
Men det kliar, och bettet växer och man kanske ligger på en filt i gräset bredvid varandra ändå och märker inte att det växer som en satans tumör och snart är myggbetten över hela kroppen, och det kliar det kliar som helvete men det är ju bra det ska ju vara bra det har alltid varit bra.

Men när man en dag kommer hem från en semester och man kysser inte honom det första man gör när man kommer hem - nej man säger istället "men kan du flytta på dig" och så går man till sovrummet och packar upp väskan och han står bredvid.  Tålmodigt, väntar på att väskan ska bli uppackad så man kan lägga sig i sängen och pussas tills det blir morgon.
Då är tumörerna överallt och runt omkring. Man ser dem inte. Man sminkar över dem och ler fast det är bara ett på låtsas.
Det är redan försent.

Och när jag och mitt ex gjorde slut - det känns som tio år sen men ibland som igår - hade vårt förhållande redan växt till något trasigt och bleknande.
Och när jag skulle ta sönder allting stod han redan i dörren och sa:
- Du ska göra slut med mig idag eller hur?
För båda vet att det redan är över. Att det har varit det så länge.
Och man gråter, man gråter för att man kan inte laga det längre.
Och man tänker att man älskar varandra, att man måste älska varandra.
Att man inte kan vara ensam hur kan man vara ensam det är en omöjlighet.
Och sen ligger man ner i sängen mittemot varandra och allting känns som om man bara varit ihop i en enda vecka. Och man gråter och man somnar och vaknar och gråter igen.
Och sen reser han sig upp och skriker och säger att jag vägrar jag låter dig inte göra slut.
Och man säger att okej, vägra mig det för jag orkar inte.
Det är inte värt det.

Och när han stänger igen dörren morgonen efter med en resväska och flyttar hem till sina föräldrar igen faller man ihop i en liten liten hög på golvet.
Ligger i fosterställning i något som känns som dygn.
Man tänker att det inte är värt det. För ensamheten är en olidlig känsla.
Och då är det bara en sak som krävs - mod.
Mod och ork.

Man måste orka resa sig. Man måste orka ta en liten buss till en liten vän och ligga i ett litet knä med en liten hand längs en nacke som säger att det här klarar du.
Vi klarar det här ihop.
Och jag hade en sådan vän. En vän jag i princip flyttade in hos. Och tillsammans började vi upptäcka nya saker. Saker man inte har tillträde till när man är i ett förhållande. Vi tillbringade varje natt i mörka rum i olika delar av stan. Jag festade tills jag inte kunde stå på mina ben. Kysste pojkar, hamnade på efterfester, dansade längs gatorna. Kände mig yr, hög, lycklig.
Ja. Lycklig.
För så känns det först. Som en befrielse.

När mitt ex ringde var jag kort.
- Vad har hänt med dig?
- Inget har hänt med mig. Jag mår bättre nu bara.
- Men sandra. fattar du inte att du bara mår sämre? Fattar du inte det?
Och jag blev arg och slängde på luren för att han störde mig i min dekadens.

Och en söndag, det var dagen efter påskafton så ringde min telefon och det var han.
- Sandra. Jag har träffat någon.

Och efter att vi lagt på satte jag på stereon på högsta volym, hämtade en askkopp från köket och mina cigaretter ur min väska. Och sedan lade jag mig i sängen och rökte tio cigaretter på raken.
Blundade, bet mig så hårt i läppen att det började blöda.
Och plötsligt kändes allt bara på låtsas.
Vad då träffat någon? Vi ska ju vara tillsammans. Det här är ju bara en liten paus tills vi ses igen.

Och sedan grät jag i två månader. Jag vaknade av att jag grät. Jag grät när jag lagade frukost (för det mesta åt jag inte alls), jag fylle-ringde honom och grät. Jag grät mig till sömns, grät framför hans myspace, grät på barerna, i sängen, framför tv:n, på pallen i köket.

Och när jag slutade gråta kändes hjärtat bara ihåligt.
 Och alla ursäkter för att få tag i honom kändes som vettiga.
Och jag fikade med carl fredrik och jag sa till honom att tänk om det aldrig går över då? tänk om jag dör så här och förstört allt ihop?
Och carl fredrik sa att det är inte så. det kommer att gå över.
Men det kändes inte alls så. Det här skulle aldrig gå över.
Och jag tänkte att okej. Jag får väl ta det.  Jag får klara av att vara olycklig i resten av mitt liv.
Och så kände jag länge. Länge länge länge.
Och det var en känsla jag lärde mig att acceptera. Att alla pojkar var lite sämre än honom. 

Och tiden gick och det blev andra årstider, ja flera olika årstider.
Och en dag hörde han av sig. Och han undrade om vi skulle ses.
Ta en öl - vi var ju vänner nu.
Och jag tänkte att det klarar jag. Jag måste det.
Jag satt hemma och svalde och svalde för att orka men när jag träffade honom var det inte han jag träffade.
Det var inte han.

Och det var väl då jag förstod. Att acceptansen var ett sätt för kroppen att orka gå vidare. Och utan jag hade märkt det så hade det slutat göra ont.
Och jag tänkte på vad min mamma sa till mig dagen efter han och jag hade gjort slut.
- sandra du kommer inte dö. du kommer inte att dö därför att människans grundinstinkt är att överleva. och du kommer också att göra det. För att du måste.
Och det är inte svårare än så. Kärleken är flyktig.
Det finaste som finns kanske och det vackraste som uppfunnits.
Men det betyder inte att man inte kan återuppleva det.

Och att göra slut handlar om mod. Att kommer över handlar om ork.
Och nu är han som ett fint litet minne i mitt hjärta. Tobias. Och jag tänker på en nittonårig Sandra och jag vet att han passade för just henne.
Men inte för mig. Inte nu.

Och det är min historia om att göra slut."

Lånat av:
www.metrobloggen.se/niotillfem
För att hon är oslagbar.

Gissa vart jag är? På jobbet, ovanligt, eller hur?
Igår umgicks jag med min fredagspojkvän, Magda alltså.
Det blev inte många timmars sömn i natt inte, dels för att någon skulle roa sig med att dokumentera
precis allt som hände i hans liv, via sms, ända till klockan 5 i morse.
Sedan så var jag och Magdis ovanligt flummiga,
jag blev nästan lite rädd för mig själv.

I kväll vankas det utgång. Eller ja, ett försök till utgång i alla fall.
Jag & Magda har nämligen inte kommit ut på krogen tillsammans på över ett och ett halvt år,
trots många tappra försök (jag glömde legget, Magda fick för mycket av det goda, jag fick för mycket av det goda, vi stod i kö i över en timme  utan framgång  osv. . ). Vi får väl se vart vi hamnar i natt. . .

Vet ni vad kära vänner?
I morgon ska jag göra något som jag inte har gjort
de senaste 5 veckorna.
Jag ska jobba dag
Det är nästan så jag är lite nervös.

När man inte kan höra ett namn nämnas utan att få hjärtklappning.
När man inte kan gå på en gata utan att minnas vad där sades.
När en del ord dyker upp i en, dag och natt. När man på mötet, som han leder, på allt sätt undviker honom men sätter sej så att man blir sedd, skyndar sej bort men stannar i gathörnet och väntar, vill och vill inte och nästan kvävs.
- Solveig von Schoultz

Om det är något som jag verkligen älskar så är det att få presenter.

Det fick jag i helgen, av min fina vän Sara.

Sånt värmer i hjärtat.

Tack vännen <3