Problemprinsessan

Idag är det allt annat än min dag,
det mesta (läs:allt) går åt helvete. Morr.
Ibland blir det bara för mycket för mig,
ibland blir det bara helt fel.

Nu är jag tillbaks hemma i Nairobi, efter en helt fantastisk semester i paradiset, Mombasa!
Det var ett bra tag sedan jag hade så jävla roligt!
Semester kan sammanfattas med tre ord: fest, bad och sol.
Kanske fyra föresten, baksmälla.
I måndags låg vi alla till sängs och undrade om vi någonsin skulle må bra igen. Då är det illa. Men vi överlevde och gick ut en sväng även på måndag kväll.

Första kvällen träffade vi en vän vid namn Spence ute på krogen i Mombasa, sedan dess blev han vår chaufför och han tog med oss på en massa spännande äventyr, han ansvarade dessutom för våra förfester och för våra krogkostnader. Det uppskattades enormt!

Här kommer en liten sammanfattning av Nadja:
vi satt och kollade på solnedgången
- med Smirnoff och juice men ändå
vi hängde på suspekta klubbar
- äldre vita män och unga svarta tjejer
vi beställde in mat för 8 när vi va 3
- och åt upp det mesta av det
vi låg på stranden utan att märka att högvattnet kom
- och blev såklart helt blöta och sandiga
vi hängde på forty thieves
- och blev bjudna på drinkar av snygga engelsmän
vi badade i havet mitt i natten
- i klänning för Nadjas del
vi hade Spence som chaufför hela tiden
- nej, inte chaufför, "en vän med en bil"
Vi hade så sjukt jävla roligt ! ! ! !
- och när de var dags att åka hem ville vi stanna kvar!

Sist men inte minst,
det finns så många minnen,
så många galna upptåg,
så galna bilder
men
det som hände i Mombasa,
stannar i Mombasa.

Tack för en underbar och oförglömlig resa, brudar ! ♥

Herregud! Nu är jag precis hemkommen efter att ha lämnat gymmet med blodsmak i käften.
För övrigt är jag stelare än någonsin, ungefär som efter Nairobi Marathon
då jag funderade på att bo nere på nedervåningen eftersom jag inte kunde ta mig uppför trapporna till mitt rum. Men skam den som ger sig!

Jag vet några som åker på semester i övermorgon,
jag & två av mina tjejer. . Alex sviker oss för Rwanda.
Givetvis drar vi till paradiset här på jorden, Mombasa.
Det ska bli en semester fylld av sena nätter, drinkar, kamelridande,
skratt, dans, sol, bad, hav och kanske en liten båtfärd.
Kan det bli bättre? Nej!
Paradise, here we come again!

Nu kära läsare, ska ni får höra vad tjejer till mig titt som tätt:
"Mikkaela, om du var man hade jag gift mig med dig".

Senast någon sa det var i måndags. . ja, givetvis Nadi.

Men hon är verkligen inte den första, snarare den 100:e.

Kanske är det som mormor säger ibland:

I morse när jag skulle pallra mig upp ur sängen och ner till frukosten möttes jag av ett väldigt hinder. Jag kunde inte resa mig, hela min kropp gjorde så förbannat ont. På något sätt fick jag försöka rulla ur sängen, vilket i princip slutade med att jag hamnade på golvet och fick ännu mer ont. Lika smart som vanligt, Mikkaela!  Hur lyckas jag alltid? Varför all denna smärta kan man fråga sig?

Jo, det var nämligen så att jag var på gymmet igår och tränade som en stucken gris, tyckte i alla fall jag, tränaren höll inte riktigt med mig, han kom fram och frågade: "Är inte de lite för lätta, ska jag ge dig tyngre vikter?" Jag kunde ju inte med att säga nej trots att jag redan var totalt slut, så det var bara att le och ta i för kung och fosterland. Sedan så vägrar jag ge mig i vissa situationer. Jag tänkte banne mig inte vara sämre än de vältränade grabbarna som hela tiden skulle stå jämte mig (hej vinnarskalle!), Så det var bara att köra på.
Tro mig, lyckan var total när de lämnade gymmet!

Själv kröp jag nästan därifrån.

På torsdag är det dags igen, det är nästan så jag

räknar timmarna till det är dags att plågas igen.

Precis som det är obligatorisk utgång på fredagar, så är det obligatorisk bio på måndagar.
Denna vecka såg vi Juno, som enligt mig inte var speciellt mycket att hänga i julgranen.
Det var i alla fall härligt att komma ut en sväng, fast jag borde verkligen ha pluggat filosofi, i morgon är det prov som gäller. Tre ord räcker för att beskriva hur jag känner för filosofi: jag HATAR filosofi! Det är verkligen inte min grej och i morgon tvingas jag göra ett prov, över 70 sidor att läsa på, jippi!

Jag antar att det bara är att sätta igång. . .

Jag haft en helt fantastisk helg, i lördags började dagen ute i Nairobi nationalpark, mitt tredje besök, vi åkte först runt på gamedrive några timmar innan det var dags att möta svenskföreningen och avnjuta en påsklunch på savannen. Solen sken och vi hade det väldigt mysigt! Middagen bjöd på massa skratt, en av internatföreståndarnas son var med och han var minsann en rolig prick som verkligen kunde skoja till det.

Under eftermiddagen traskade jag bort till Junction och köpte mig en helt fantastisk bok: It´s called a breakup because it´s broken. Under kvällen åkt hela internatet utom jag iväg på inflyttningsfest, jag hade en fantastisk kväll, jag läste och satt ute och kollade på alla tusentals stjärnor. Ibland behöver man verkligen vara själv.

Klockan 22 var det dags för melodifestivalen och då samlades många elever runt tv-apparaterna.  Björn var först inte så rolig, så jag gjorde slut. Men efter hans andra nummer så blev vi ihop igen, sådeså. Björn i mitt hjärta.

Perelli vann och jag grät. Inte för att jag var så glad, utan för att jag såg framför mig hur glad min bästa vän Dennis måste ha blivit, jag önskar verkligen att jag var i Sverige igår och fick fira kvällen med Dennis och alla andra underbara. Ni är väldigt saknade!

Idag (söndag) flög jag upp ur sängen alldeles för tidigt så det var bara att snöra på sig gympadojorna och ge sig ut på en riktig powerwalk. Jag tog ut mig så jävligt den första halvtimmen och sedan när jag skulle promenera hemåt orkade benen knappt lyfta mig, i ärlighetens namn var det faktiskt nära jag satte mig i en taxi.

När man är ute och promenerar som vit i Kenya får man väldigt mycket uppmärksamhet. Som vanligt så kollar varenda människa på en och tror att man är sprittsprångande galen. Jag har personligen aldrig sett en kenyansk kvinna vara ute och motionera, kanske är det därför de glor så att ögonen håller på att hoppa ut? Kvinnor i Kenya kanske inte ska motionera? I och för sig ser jag nästan aldrig några män vara ute och motionera heller, det ligger nog inte i Kenyas kultur.

 I princip alla hejar på en, vilket jag inte har något emot, men när de börjar flörta med mig och bilar börjar tuta, tycker jag det gått för långt. Detta inträffar varenda gång. Då brukar jag höja ljudet på min mp3 och drömma mig bort. Idag träffade ja några killar som tävlade med mig, de sprang om mig sedan vände de sig om och kollade på mig, eller om vi ska vara ärliga, på mina bröst. När jag närmade mig sprang dem fram en bit igen och stirrade. Det hela slutade med att jag la gasen i botten och lyckades gå förbi dem.

Under eftermiddagen har jag legat ute i solen med benen i poolen och resten av kroppen på land. Inte ett moln på himlen och det har säkert varit i alla fall 30 grader.

Kan det blir bättre?

Mycket tveksamt.

Om exakt tre månader landar jag i Sverige.

Samtidigt som det blir underbart att träffa min familj och alla mina vänner i Sverige igen,
kommer jag få vara med om den värsta upplevelsen i hela mitt liv, att lämna Kenya.

Bara tanken gör mig gråtfärdig.

Någon vänlig själ har satt in 500 kronor på mitt konto.
Vem i hela friden kan ha gjort det?
Jag blev i alla fall helt sjukt glad, då jag i princip inte äger ett endaste öre.

Just jävlar, jag har glömt informera er om senaste internatnytt. Igår lämnade ytterligare en person oss, så nu är vi uppe i två stycken på två veckor. Totalt har fem stycken åkt hem frivilligt, tre stycken stannade bara under höstterminen och två stycken har blivit utkastade. Det är jävligt illa. Varför de åker hem kan man fråga sig, personligen tror jag inte de var inställda på hur det skulle bli att lämna allt och alla ett helt år. Saknade väger antagligen mer.

Vi bor som sagt på internat och det är alltid intriger, livat men också helt jävla underbart.

Ibland blir det mycket, man umgås med samma människor 24/7 månad efter månad, jag tror inte det passar alla, framför allt har det aldrig tidigare passat mig jag brukar bli tokig om jag umgås med samma människa i några dagar, härnere har det dock varit annorlunda och jag är överlycklig över att ha mina tjejer omkring mig dygnet runt.

Idag har det i alla fall kommit ner två komvux pojkar, de välkomnades väldigt varmt av alla tjejer. Vi tjejer här är lite smått desperata, så fort vi får manligt besök så kastar sig alla över den/dessa, samma sak gäller på krogen. . .  Detta leder ibland, ganska ofta, till bråk,

Vad har hänt annars under de senaste två  veckorna?

Det är bråk om årsboken, alla vill givetvis ha en egen sida, så nu håller folk på att gå runt med listor som man gärna får skriva på. . .

Vi äger i princip inga bestick då folk verkar ha tappat bort dem på Mt Kenya, så det blir till att äta med sked. . .

Någon av skolans elever hittades i baksätet på en bil där två personer (icke elever) i framsätena satt och rökte marijuana samt sniffade (?) Kokain.  Samma kväll roade sig några elever med att knulla med främmande människor i buskarna. . .

Någon har lämnat en otroligt elak kommentar på någons blogg, personen i fråga kollade upp IP-numret och det visade sig att det var någon på skolan som hade gjort det. Det är helt oacceptabelt, att det finns så elaka människor visste jag faktiskt inte.

Idag är det fredag, det betyder i vanliga fall obligatorisk utgång för min del, men icke denna veckan. Jag ska, hör och häpna ha en vit helg, kanske min andra på nio månader så det behövs minst sagt. Istället ska jag roa mig med att titta på någon av de femtio filmerna jag köpte idag.

I eftermiddags var nämligen jag och mina flickor ute på äventyr inne i Nairobi. Jag kom hem med ett par underbara skor, jag vet att jag inte behöver fler men dessa gick verkligen inte att motstå. Precis som jag säger om alla andra par.

Killen som hjälpte oss med skorna har nog aldrig varit med om besvärligare kunder, det hela slutade med att han tog med oss till deras lager så kunde vi kika där istället. Inte helt fel, dock slutade det hela med att han blev väldigt sur på oss eftersom vi vägrade betala hans drömpriser. Nadja var nära att ge med sig men då gjorde jag väldigt klart för grabben att det är jag som är bossen och även jag som bestämmer priset. Som vanligt kunde inte säljaren motstå min charm och vi fick skorna till halva priset!

I morgon ska vi avnjuta en påsklunch i Nationalparken, det ska bli underbart med efter förra veckans safari kommer jag antagligen inte kunna koppla av en enda sekund. Jag funderar helt ärligt på att ta med mig ett gevär. Om vi ens närmar oss en noshörning så är det jag som kapar bilen. Punkt slut.

Mig hör ni mer ifrån i morgon om jag nu överlever dagen i Nationalparken. Gulp!

Jag tjatar ofta om hur dålig jag är på engelska, folk i min omgivning brukar oftast instämma
(Nadja, brukar dock säga att jag överdrivet det hela väldigt mycket).
 I höst har jag verkligen tänkt lära mig engelska på riktigt,
 så idag jag passade på att göra ett språktest för att se vilken nivå jag ligger på och vilken grupp jag skulle passa bäst in i.

Här har ni svaret:

"Sprachcaffe finds that you are in the advanced language knowledge level. At an advanced level we recommend standard course (4 lessons per day) in a group of language pupils, with the same language level".

Jag skulle platsa I den bästa gruppen de erbjöd.

Idag kom jag att tänka på hur det var innan jag flyttade hit till Kenya. Nästan varenda människa i min omgivning tyckte jag var så modig och sa att de aldrig skulle vågat göra detsamma. Då förstod jag aldrig riktigt varför.  Jag skulle ju bara uppfylla min dröm om ett liv i Afrika.

Jag hade precis fyllt arton och skulle flytta ensam till andra sidan jordklotet och kände inte en jävel. Jag visste inte vad som väntade mig eller någonting alls egentligen. Men ändå tvekade jag aldrig. På något vis visste jag nog att Kenya var rätt för mig innan jag ens kom hit.

I lördag var jag återigen och besökt det kända glasbruket Kitengela (http://www.kitengela-glass.com), som ligger mitt ute i boschen. De som inte var med trodde inte riktigt på mig när jag sa att vägen dit är ett äventyr, man åker på stigar, på åkrar och lite allt möjligt. Chi fick dem, jag hade rätt. Tur att jag inte var bakis, då hade det slutat illa. Hem fick jag med mig två vinglas, en skål och ett halsband.

Vad kan man säga om lördagens melodifestival? Björn Gustavsson i mitt hjärta. 

Vill du gifta dig med mig?

Jag tror vi två hade varit ett bra par, jag menar vi båda har ju humorn i oss. Jag och Alex skrattade åt hans nummer så att vi fick ont i magen, sedan skrattade vi lite till, även Christian Luuk som vi oftast undrar vad han håller på med, fick oss att småskratta.

Efter två deltävlingar som varit så dåliga att jag inte ens kan finna ord, kändes det i lördags som det verkligen var melodifestivalen. Jag tycker att man borde satsa på färre deltävlingar och höja kvalitén.

Andreas var snäll och röstade via radiohjälpen på Linda Bengtzing åt mig. Vi får verkligen hoppas att han inte skickar telefonräkningen till mig. .      

Igår söndag hade "chill och soft dag", jag lämnade inte sängen förens klockan tre, under eftermiddagen var vi och inhandlade livsnödvändiga saker som kaffe, Cola och godis. Sedan var vi redo för att tillbringa kvällen inne hos Nadja och se klipp med Björn Gustavsson.