Vem är jag?
Hela mitt liv har bestått av olika stilar & personligheter. . . Eller borde jag kalla det jakten efter att finna mig själv?
En gång i tiden var jag mer eller mindre punkare och lyssnade enbart på Ebba Grön, Dia Psalma osv.
Sedan kom den svarta tiden då jag vägrade ha på mig något annat än svart. Stackars mormor grät alltid när hon såg mig. Efter det var det poptiden då jag hoppade runt med en tiara på huvudet och trollspö i handen och avgudade rosa och prickigt. Då jag sydde mycket själv och var ganska cool faktiskt. Till skillnad från nu sket jag fullständigt i vad folk tyckte och tänkte. Glömmer aldrig när vi skulle ta avslutningskortet i nian:
Hanna: Vad ska du ha på dig i morgon?
Jag: Rosa leggins, rosa väska, rosa ögonskugga, en röd/vit prickig tröja, Converse, tiara och trollspö.
Hanna: Som vanligt då :P
Sedan började jag gymnasiet och de första dagarna tyckte nog mina klasskompisar jag var lite konstig eftersom jag gick med två olika skor på mig, men hallå lixom varför bara ha ett par skor när man kan ha en av varje? Efter några veckor på Bäckäng förändrades jag och blev den jag är nu. En människa som lever utanför sina tillgångar. Som shoppar för ungefär 5000 i månaden. Det är sorgligt.
Man blir inte lyckligare hur mycket man än handlar, hur dyra saker man än har. . .
Men det är fan ta mig så mycket lättare att bara vara en i mängden,
en som inte syns, ingen speciell. Än att sticka ut och stå för den man är.
Det här inlägget blev inte alls som väntat det jag skulle komma fram till att jag tror jag är under en ny fas. En lite rockigare fas. Är väldans sugen på att pierca mig igen. . . denna gången i underläppen. Som jag skulle göra i åttan men istället kom hem med hål i ögonbrynet (ooops). Är väldigt sugen på att tatuera mig också, vilket jag skulle göra i ettan men som inte blev av. Vad fan är det som händer? Ytterligare ett försök att fly från mig själv? Eller är det jag? Jag vet inte, jag vet fan ingenting längre.
