En robot utan känslor

Körkortet firades med pizza på Galaxy tillsammans
med Sara, Madde, Lillhagge, Johan och Andreas.

I övrigt har kvällen mest varit jobbig.
Suck.
Jag har ingen resfeber, var inte det minsta nervös för uppkörningen.
Jag är mer eller mindre aldrig nervös.
En vanlig människa hade varit nervös.
Så jag antar att jag är en robot.
En robot utan känslor.
Eller kanske en trasdocka som flänger hit och dit
utan att egentligen bry sig. . ?
Om jag någon gång bara vågade visa känslor
om jag någon gång bara tillät mig känna.

Jag har alltid varit stålkvinnan, hon dendär okrossbara som ingen riktigt förstår sig på.
Jag vill inte vara stark längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0