Ett givande besök på östafrikas största mentalsjukhus

image312
(Jag & killarna har inget att göra med texten,
jag träffade dessa killarna när jag var och besökte
ett behandlingshem i Kisumu, de är före detta gatubarn som
fått en chans att bli kvitt sitt drogmissbruk. Jag är säker på att de kommer lyckas)


Idag har jag besökt Östafrikas största mentalsjukhus, det var sannerligen en upplevelse utan dess like.
Folk vägrade släppa min hand, tog i mitt hår, stötte på mig, kramade mig och vägrade släppa taget, jag var någons syster, några skulle åka med mig till Sverige, jag vet inte allt som hände. Kvinnorna tog Anton mellan benen och lite överallt. Det var som sagt lite över den vardag vi annars är vana vid.
Men det var en upplevelse för livet!
 Man får passa på när man får chansen att göra studiebesök på ett mentalsjukhus,
det förekommer ju definitivt inte i Sverige.

Det var givetvis väldigt påfrestande att vara där. Man träffade så mycket sjuka människor, man kom liksom in i själva beteendet och fick bara spela med. Det märktes verkligen att patienterna vad nerdrogade, deras ögon hade ett speciellt uttryck. Här i Kenya tror man nämligen att lösningen för psykiska sjukdomar är medicinering. Patienterna har även tillgång till gruppterapi, i alla fall de som har mycket pengar, men det är inte frågan om en liten grupp på 10-12 personer, utan snarare runt 30-40 stycken. En sak är säker, om jag inte hade varit sjuk innan jag blev placerad där, hade jag garanterat blivit det.

Kvinnor och män var placerade i hundgårdar som man fick gå in till, jag var lite osäker till att gå in till männen då kvinnorna redan hade varit och tagit på en lite överallt, men jag ångrade mig, "det kan ju knappast vara värre är killar på krogen" och det var det faktiskt inte. Killarna var betydligt lugnare även om de givetvis inte betedde sig som "vanligt" folk.

Vi fick träffa på kriminella människor också, mördare, våldtäktsmän och lite allt möjligt. De satt givetvis inte på samma avdelning som de psykiskt sjuka. De hade "hög säkerhet" men jag såg sannerligen inte en endaste vakt. Däremot såg jag att de kriminella stod och kastade pil med mera, de hade helt enkelt verktyg du skulle kunna döda varandra med.

Det finns chans att komma dit och arbete i vår, tror det vore både nyttigt och givande.
Men efter dagens besök behöver jag en paus från allt vad mentalsjukhus heter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0