Hösten 2007 förverkligade jag min dröm om ett liv i Afrika

Om sex små dagar landar jag i lilla, trygga, Sverige.

Jag ska till Borås, staden där jag har spenderat mina arton år,

ändå skrämmer det halvt ihjäl mig.


Men det är inte bara jag som är rädd och har ångest,

Vi alla delar samma känsla. Alla är vi lika skrämda.

Just nu har jag en vardag i Kenya, jag bor tillsammans med

42 personer och nu helt plötsligt tar allt bara slut.

Jag kommer inte vakna upp av att Alex står och bankar på våra dörrar "FRUUUUKOST!".

Mina kvällar kommer inte spenderas flummandes i Nadjas rum.

För första gången på fyra månader ska jag klara mig inte en dag, utan tre hela veckor, utan

Jessica, Alexandra och Nadja. Det känns så otroligt konstigt, de är ju som min familj i Kenya.

Vi umgås varje ledig stund, vi har delat både skratt och tårar.


Helt plötsligt har jag inte regler och rutiner att leva efter.

Nu får jag mer eller mindre göra som jag vill.

Sverige känns mer skrämmande att besöka

än när jag valde att flytta till Kenya.

Då var jag konstigt nog inte det minsta nervös.

Min dröm om ett liv i Afrika var starkare än allt

& nu är jag här, I mitt älskade Afrika.


De senaste fyra månaderna i mitt liv har varit oslagbara.

Det kostade mig en förmögenhet . . .

Men en sak är säker. Jag gjorde ett val jag aldrig kommer behöva ångra.

Jag har varit med om mitt livs äventyr.
Kenya har gjort mig så otroligt gott och dessa månader har,
 för mig varit värda alla pengar i hela världen.
Det har inte bara varit den bästa hösten i mitt liv.

Det har varit de bästa månaderna i hela mitt liv.

Hösten 2007 var då jag förverkligade min dröm om ett liv i  Afrika.


Nu vill jag bara att det ska bli torsdag kväll, och jag & Jessica sitter

och väntar på att planet ska lyfta. Vi ska dricka vin och ha trevliga timmar.

Fredag morgon 09:55 landar jag på Landvetter. Jag kommer vara så obeskrivligt glad. Krama alla och kanske till och med gråta en skvätt.

Jag kommer få ett fantastiskt jullov i Sverige,

det kommer utan tvekan bli den bästa julen i mitt liv. .. när jag väl är där.

Men just nu känns Sverige bara skrämmande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0