Problemprinsessan

Idag vill jag tacka en vän, en mycket nära vän.
Kanske en närmare vän än jag trodde.
Under de senaste månaderna har hon bevisat att hon är en vän,
en riktig vän, som jag aldrig vill släppa taget om.
Hon har praktiskt taget hört av sig varenda dag sedan den 25 augusti, då jag lämnade Sverige.
Jag har fått fler mail från hennes än vad jag fått av mina föräldrar, släkt och övriga vänner ihop.
De har inte alltid varit långa, men att logga in på Hotmail och finna ett brev bland all reklam
från just henne får mig att le,
jag vet att hon inte sitter vid datorn speciellt ofta annars.

Det gläder mig så otroligt, att just hon har stöttat mig så mycket.
Min fina barndomsvän. Hon jag träffade exakt varje dag
från att jag var tio fram tills jag var sexton. Vi var i stallet precis varenda dag,
ja, till och med på självaste julafton, nyårsafton och alla andra högtider.
Vi hade ju varandra & vi hade väldigt kul ihop,
det har vi fortfarande.
Vi kanske inte har setts på fyra månader,
så lång tid har vi aldrig varit ifrån varandra,
men hon har funnits med mig varje dag på min resa.

Hon heter Niina &
nästa fredag ska jag ge henne världens största kram.