Problemprinsessan

När timmar känns som år, när minnen sliter upp dina sår
när tårarna aldrig torkar & när du inte riktigt vet om du orkar.

De senaste veckorna har jag varit ovän med mig själv men igår lyckades det goda
än en gång vinna över det onda. Dagen började i älskade Göteborg tillsammans med
världens bästa syster. Det blev shopping, hittade ett par Converse
(gråa låga med brustna hjärtan på). Bättre blir det inte. Sedan råkade det bli några tröjor,
en klänning och lite annat av bara farten. Syster och jag råkade vara lite kriminella också
det här med springnota har börjat bli en vana. En dålig vana.

Under eftermiddagen bar det av hem till regniga Borås igen. . .
Färgade håret hos syster, givetvis märkte ingen det.
"Du har ju alltid svart hår", jag kan inte fatta att det kan vara så jävla svårt för människor
att förstå att jag faktiskt har brunt hår.

Runt åtta tiden bar det av hem till Johan där det vankades förfest
och efter det begav jag, Madde, Josse och Sara springades till Trägårn.
Sedan joinade Elin oss också. Jävligt skönt att komma utanför dörren.
Kvällens höjdpunkt var givetvis Sara. Vi begav oss upp mot dansgolvet men Sara vågar aldrig lämna
väskor eller något så hon satt kvar. Någon minut senare så ser jag henne dansandes på
dansgolvet med alla våra väskor i händerna.
Den synes fick mig att slänga mig raklång i soffan och bara slå med nävarna.
Fy fan vad roligt det var! En annan höjdpunkt var när Kom igen Lena spelades då jävlar
rockade jag och Elin loss på dansgolvet, detta missade givetvis resten av gänget då alla var på toa.
Jävla loosers.

Träffade några trevliga brudar på Trägårn som jag sedan åkte buss med hem. . .
Jag vet att jag har sagt det innan men,
fan vad jag beundrar sociala och snälla människor.

I morse 07:00 vinglade jag till jobbet.
Jag trodde aldrig jag skulle säga det,
men idag var det riktig kul på jobbet!
Förmiddagen bestod av pippande ugnar,
din mamma och att ha halva inne.