Ett kärleksbrev.



]ag dyrkar dig Mikkaela.

Det finns mycket som jag vill att du ska veta. Det finns faktiskt enormt mycket som du ska veta. 

Det känns som igår, då det blev vi två, duochjag, kommer du ihåg det?

Rena rama miraklet hände, Elfsborgsmatch mot Hammarby på gamla älskade Ryavallen, jag hörde att någon ropade Ella, men varför skulle det vara just ja? och som min bror sa "vem skulle ropa på dig Ella?", men tro det eller ej, det var ju du och Kim. Vi kramades, och på kvällen sa du till mig "Du måste vara en jävel i sängen". Redan i de ögonblicket förstod jag att du var inte som alla andra, och nu har jag känt dig vääldigt länge, och du skiljer dig ifrån mängden som helst, och det är jag glad över, otroligt glad! Den stora grejjen med dig är att du är så speciell, jag känner ingen, inte en ända jävel som är i närheten av dig. För du är verkligen jätte speciell, inte på något dåligt sätt, utan på ett mycket bra och possitvt sätt.

men det känns fortfarande som igår, då det blev vi två, duochjag, kommer du ihåg det?

hur ska jag kunna förklara för dig att du är en vän som består medans så många andra kommer och går, vi älskar varandra livet ut och vi kommer hjälpa varandra tills livet tar slut. vänner som finns kan vara idioter, men dem kan också vara något alldeles underbart. jag vet inte hur många år som har runnit förbi, men vår vänskap har hunnit en bra bit och våran vänskap kommer att hålla länge till, låt andra säga precis va dom vill!

när vi träffades en tjej tittar och skricker ella, hej! vem visste då att det skulle bli vi två? vi har firat smguldskvällen ihop, vi festa med glamor, det var bara en massa fest! vi vet massor du och jag, hur man ska betala med springnota,  dansa inne på harrys och till tahiland åka vi ska kanot, hur man onanerar till ett matteprov, ge oss bara massa alkohol!

men jag vet att det vi har kallas vänskap där man både ger och tar, hoppar du så hoppar jag.

men det känns fortfarande som igår, då det blev vi två, duochjag, kommer du ihåg det?

hur ska jag kunna förklara för dig att du är en vän som består medans så många andra kommer och går, vi älskar varandra livet ut och vi kommer hjälpa varandra tills livet tar slut. killar, elfsborg, vänner då blir man kär, man flyger till en helt annat atmosfär. du kan ha problem och du blir sårad och du drunknar i dina sorgsna tårar, det är då jag hoppas att en dag kan vänskapen gå in och ta över och tröstar, hjälper, lyssnar och föstår. det blir då vänskap forever and ever. men visst har vi fel och brister, så som på fyllan kan bete oss som ligister, men allt leder ju till något man mister. mister jag dig så kan jag lika väl säga goodbay. för när jag grät, så torkade jag tårarna. när jag ramlade, så klev jag upp igen. när jag blev sviken, så gick jag vidare. när mitt liv rasade, byggde jag upp det igen. men om jag skulle förlora dig, då får tårarna rinna. då kliver jag inte upp igen. då går jag inte vidare. då låter jag mitt liv förbli rasat.

mikkaela gittens, hur ska jag kunna förklara för dig att du är en vän som föralltid består? :) hoppas starkt att tre ord räcker, jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0