10 veckor utan Sverige
Igår var jag hemma på middag hos rektorn och han fru (som är min svenska, psykologi & tyska lärare). Anledningen till att jag var där var för att det var sista kvällen tillsammans med min moster, hennes pojkvän och min kusin. Det bjöds på trerätters, vilket aldrig är fel.
Just nu befinner sig moster och co på flyget tillbaks till Sverige. Det har varit härligt och roligt att ha dem här, men jag är inte det minsta avundsjuk över att de ska hem till regniga Borås. Idag var det tio veckor sedan jag lämnade Borås. Men som sagt, jag gjorde ett val jag aldrig kommer behöva ångra.
Eftersom jag har varit en så otroligt dålig bloggare den sista veckan så kommer här en uppdatering:
Nu har jag filmats för Svenska Skolan. Jag har kommit fram till att jag borde jobba som programledare på tv, konstigt nog verkar ingen hålla med mig. Med andra ord är allt precis som vanligt.
Hela veckan har jag gått runt som en gammal kärring. Detta på grund av det förbannade Nairobi Marathon. Tänk om jag hade sprungit 21 km istället. Då hade jag nog åkt runt i rullstol nu. Jag tror allt jag måste lägga fram ett förslag om hiss ner till matsalen om jag ska klara av att fortsätta springa fler lopp.
Jag har varit i slummen ett X-antal gånger, men det har aldrig varit så jobbigt som igår. Jag, Jessica och Josefine var nämligen och besökte en vän i slummen. Hon har sex barn varav ett är gravt handikappad och bor i ett skjul som är mindre än ett rum i Sverige. Det fanns en smal säng vilket innebär att många av barnen måste sova på golvet. Vår vän måste jobba exakt varje dag för att ens ha råd att bo kvar, vilket betyder att hennes barn alltid är ensamma hemma. Visserligen får barnen gå ut men hennes handikappade flicka kan varken höra, tala eller röra sig själv. Så hon ligger där inne. Vecka efter vecka, år efter år.
Oftast brukar jag försöka se ljuspunkter i även den mörkaste tillvaron. Men igår ville jag bara gråta.
Världen är så orättvis. Där bor hon med sina sex barn i ett litet skjul. Bara några kilometer längre bort bor jag på en skola som snarare är ett hotell. Hon står i kö för att hämta lite vanligt dricksvatten. Jag har två pooler utanför fönstret.
