Problemprinsessan

Då var jag hemma igen efter en väldigt intressant vecka vid Victoriasjön.
Kort och gott den mest lärorika veckan hittills i Kenya!
Jag har bland annat besökt män som lever med många fruar
och försökt förstå hur man som kvinna kan acceptera detta.

När man frågar en kvinna om hon känner kärlek till sin man
kollar hon frågande, som hon inte riktigt förstår frågan.
Hon känner kärlek till sina barn,
men mellan man och kvinna i månggifte existerar inte kärlek.
Männen själva svarade på frågan varför de väljer att gifta sig med många kvinnor
att det var ett bevis på makt, att man har lyckats. Det är också ett sätt att få en stor släkt.

Jag besökte bland annat Samuels fars hem, han var gift med tio kvinnor.
Hans mor hade nio barn tillsammans med mannen, och om vi utgår från att de andra fruarna fick
lika många borde han ha 80 syskon. Vi frågade faktiskt hur många syskon och syskonbarn han hade.
Han hade ingen aning, det betydde tydligen otur att räkna. Men som sagt, det måste vara en hel del.

Om en av fruarna dör är hennes syster skyldig att överta hennes plats,
vilket innebär hennes hus, man och barn. Givetvis förväntas även hon skaffa egna barn med mannen.
Som ni nog förstår är det stor skillnad på ålder mellan det första och tionde frun.
Den första frun jag träffade var runt 65 och den yngsta var 16 år, de har alltså samma man.
Ibland finner man inga ord.

Efter att ha besökt ett x-antal hem med liknande situationer
kan jag säga er att månggifte är minsann ingenting för mig
(inte för att jag trodde det heller. . . ).