Problemprinsessan

Alex dansar som vanligt med händerna i vädret.
Själv håller jag mig vänd mot kameran. Ibland använder jag hjärnan.
Nu är det helg igen och denna veckan har inte direkt varit den bästa.
Jag lyckades bli matförgiftad, eventuellt sarmonella så det var bara att åka till
sjukhuset och hosta upp ett x-antal hundralappar. Tro mig,
det lönar sig att betala skatt!
Sedan har min fina vän Jenny åkt hem. Nu är vi bara fyra kvar.
Jag, Alex, Jessica och Nadja. . . we fight togheter, we die togheter.
Jag fick ärva två skärp, en Cevin klein bh, en Chanel parfym, glagar, en väska
och det bästa av allt var det personliga brevet Jenny skrivit till mig.
 Jag saknar henne redan.

Jag brukar faktiskt inte gråta vid avsked.
Men denna gången kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Jenny har betytt mycket för mig och gjort mig till en starkare människa.
Om ett halvår är hela gänget samlat igen och då är jag redo att utforska Stockholm. . .
Jag tror nämligen inte Jenny och CO är så sugna på Borås. Av någon konstig anledning.

Nu är jag på benen igen och har haft en toppendag i Kibera (slummen).
Min vän Francis, jag och några andra har varit på rundtur med mera.
Dagens höjdpunkt var nog när kvinnorna jag brukar vara hos på fredagar  hade frågat: "vart är Akeni?"
Nästa vecka får de se mig igen.

Livet leker och jag är på ett underbart humör,
i kväll vet jag inte vad som händer. Kanske går ut och dansar en sväng.
Kanske stannar hemma. Kanske gör något galet. Vad vet jag.

I morgon är det svensk julmarknad på skolan, dyrt som in i helvete.
En chokladkaka kostar 60 kr. Det är mer än en kenyan tjänar på två dagar.
Gabbi fyller sjutton och detta måste givetvis firas,
först ska hela skolan ut och äta och efter det blir det väl garanterat utgång.