Problemprinsessan

Nu äntligen kommer det ett inlägg om min fantastiska helg.
Jag blev givetvis helt kär i safari livet och längtar redan tillbaks.
Hela tiden när vi åkte runt på savannen kunde jag inte sluta le
och hela tiden snurrade följande tanke runt i mitt huvud:
 "jag vill alltid stanna här, för här är jag fri".

Vi var ute på fyra safariturer. Jag, Adam, Nadja, Jessica, Alex och Fredrik
gled runt med bussen: "Hunk, if you are horny" skrivet på bakrutan.
Äntligen fick vi se de efterlängtade elefanterna
och lejonen. Personligen tyckte jag vi var lite väl nära lejonen första dagen, cirka en meter.
Givetvis var det ingen annan som tyckte det. Där satt jag på golvet och bad en stilla bön
om överlevnad. Ensam är stark.

Vi bodde kanonfint i en stuga med tältväggar. Alldeles nedanför fanns en flod . . .
Som det visade sig finnas flodhästar och krokodiler i. Jag sov inte en enda blund första natten,
jag låg och väntade på att bli delad på mitten av en flodhäst. Givetvis var det jag som fick
sova närmast ingången. Alltid har jag turen på min sida.

Under fredagskvällen hade några massaier en liten dansshow för oss.
Sedan skulle tydligen någon i publiken vara med. Gissa vem? Självklart
kommer en masai och drar upp mig.
Där står jag tillsammans med sjungande och dansande massier som ett jävla fån.
Att jag alltid ska få vara med om såna här grejer.
De kunde inte valt någon av de andra 45 personerna?
Tydligen inte.

Hemresan resulterade som vanligt i att vi måste stanna extra för
att jag blir panik kissnödig. Detta ledde i sin tur till att vår buss kom hem sist.
Men alla har sina behov och tyvärr fick jag inte förmågan att hålla mig.

Kort och gott, har jag haft en underbar helg som jag alltid kommer minnas.
Jag förstår verkigen varför Masai Mara har blivit framröstat som ett av världens sju nya underverk.
Det var första, men absolut inte sista gången jag var i Masai Mara.