Vi lever i totalt olika världar
God morgon!
Nu är klockan strax över halv nio på morgonen och jag har redan hunnit
med att städa mitt rum, tvätta bort gårdagens smink och såna saker som man aldrig annars orkar göra förens på kvällen. Fyra timmars sömn är helt min grej alltså!
Igår hade jag som vanligt skoldag och som varje fredag så hade jag även praktik.
Givetvis med kvinnorna i Kibera. Men skolorna var lediga idag så vi blev en jävla massa folk i det lilla skjulet så jag och några andra valde att följa med Francis (som bor i Kibera) på en rundtur.
Det var hur intressant som helst. Vi fick besöka två hem, eller rättare sagt såkallade hem. Hela familjen bodde i ett rum som var betydligt mindre än mitt och då ska det nämnas att det var kök också. Givetvis kunde de inte göra maten inomhus utan får sitta utomhus. . . och snart kommer regnperioden. De hade ingen electricitet, man får tydligen inte ha det i Kibera. Sedan skulle de ju inte ha råd med det heller. Det är så svårt att förstå deras livssituation trots att vi här ser den med egna ögon.
Sedan har jag något tråkigt att berätta. En av kvinnorna där jag jobbar är väldigt sjuk. Hon har inte längre råd till att ta sina bronsmediciner så hon blir svagare helas tiden. Det syns verkligen på henne. Hon har inte heller råd att betala sin hyra som är på 350 kronor i månaden, så hon riskerar att bli utslängd på gatan när som helst. Igår fick vi reda på hur hon bodde. Hon bor i ett skjul med ett rum tillsammans med sina barn, hennes man avled i aids för några år sedan. . . Hon har ingen madrass eller någon säng, utan hon sover på papperspåsar. Det var väldigt jobbigt att höra eftersom hon är en vän till mig. Jag hoppas hon blir bättre, jag lämnade ett bidrag men det lär de hon inte klara sig på speciellt länge. Vi bor cirka 3 kilometer från varandra, men lever i totalt olika världar.
Framåt kvällen bytte vi skjulen mot ett palats.
Vi var hemma hos Dereck (ja, vicepresidentens son).
Det var sannerligen en syn som hette duga. Jag hade inte tackat nej till att bo där om man säger så.
Ändå var vi bara i hans "lilla" hus. Stor pool, palmer, stora pelare, damm runt huset och allt var det var.
Efter ett kort besök begav vi oss till Black Cotton. Alla tjejer gick in gratis. Sånt gillar jag!
Jag hade en bra kväll och i kväll är det dags igen, då bär det av till Payment. Jösses.
Här har ni Kibera:
Nu är klockan strax över halv nio på morgonen och jag har redan hunnit
med att städa mitt rum, tvätta bort gårdagens smink och såna saker som man aldrig annars orkar göra förens på kvällen. Fyra timmars sömn är helt min grej alltså!
Igår hade jag som vanligt skoldag och som varje fredag så hade jag även praktik.
Givetvis med kvinnorna i Kibera. Men skolorna var lediga idag så vi blev en jävla massa folk i det lilla skjulet så jag och några andra valde att följa med Francis (som bor i Kibera) på en rundtur.
Det var hur intressant som helst. Vi fick besöka två hem, eller rättare sagt såkallade hem. Hela familjen bodde i ett rum som var betydligt mindre än mitt och då ska det nämnas att det var kök också. Givetvis kunde de inte göra maten inomhus utan får sitta utomhus. . . och snart kommer regnperioden. De hade ingen electricitet, man får tydligen inte ha det i Kibera. Sedan skulle de ju inte ha råd med det heller. Det är så svårt att förstå deras livssituation trots att vi här ser den med egna ögon.
Sedan har jag något tråkigt att berätta. En av kvinnorna där jag jobbar är väldigt sjuk. Hon har inte längre råd till att ta sina bronsmediciner så hon blir svagare helas tiden. Det syns verkligen på henne. Hon har inte heller råd att betala sin hyra som är på 350 kronor i månaden, så hon riskerar att bli utslängd på gatan när som helst. Igår fick vi reda på hur hon bodde. Hon bor i ett skjul med ett rum tillsammans med sina barn, hennes man avled i aids för några år sedan. . . Hon har ingen madrass eller någon säng, utan hon sover på papperspåsar. Det var väldigt jobbigt att höra eftersom hon är en vän till mig. Jag hoppas hon blir bättre, jag lämnade ett bidrag men det lär de hon inte klara sig på speciellt länge. Vi bor cirka 3 kilometer från varandra, men lever i totalt olika världar.
Framåt kvällen bytte vi skjulen mot ett palats.
Vi var hemma hos Dereck (ja, vicepresidentens son).
Det var sannerligen en syn som hette duga. Jag hade inte tackat nej till att bo där om man säger så.
Ändå var vi bara i hans "lilla" hus. Stor pool, palmer, stora pelare, damm runt huset och allt var det var.
Efter ett kort besök begav vi oss till Black Cotton. Alla tjejer gick in gratis. Sånt gillar jag!
Jag hade en bra kväll och i kväll är det dags igen, då bär det av till Payment. Jösses.
Här har ni Kibera:
Kommentarer
Postat av: nina
Hej mikzi!
Gud vad jag saknar dg....men nu är det inte långt kvar, har i varje fall köpt friskis kort för ett år, så nu väntar jag på dig....puss o kram
Postat av: Lillhagge
Mikkaela du som aldrig skulle bära smink nere i Kenya?
Trackback
