Det leendet kan jag leva på länge

Jag: Fan vad vi ska ferra när jag kommer hem!

Camilla: Vi kommer la knappt hinna prata innan vi har däckat av !

Jag och Camilla har lyckats festa ihop utan bravader cirka 3 gånger under två års tid utan att det har inträffat något,
så hon har nog rätt i vad hon säger. . .


Idag har jag och Alexandra varit ute på äventyr här i Nairobi.
Det hela slutade nästan med att vi gick vilse och inga telefoner hade vi med oss.
Men som sagt, det blir lite mer spänning i det hela då.
Vi var ute och gick nästan i två timmar, köpte majs och Cola.
Jag passade även på att köpa fem bananer för 2,50 kronor,
damen som sålde bananerna satt på gatan med ett litet barn inlindat i famnen.
Hur i hela världen ska man lyckas försörja en familj genom att sälja bananer för 50 öre styck?
Jag gav damen en tia och sa att hon kunde behålla växeln.
Först tittade hon frågande på mig och visade att det var ju massa pengar över. . .
jag bara nickade på huvudet. .
Det leendet hon gav mig kan inte beskrivas i ord.
Hon har garanterat mer användning av de tio kronorna än jag någonsin kommer ha.

Vet ni vad jag håller på med just nu? Jag tvättar. Ja, det är sant.
Även om jag inte riktigt kan tro det själv. Lixom jag, Mikkaela tvättar. Det händer bara inte.  Tvättmaskinera borde vara klara om en halvtimma. .  Om jag ska vara ärligt har jag inga större förhoppningar om att de ska vara hela eller omissfärgade. Rapport om hur äventyret slutade kommer i morgon, för snart ska jag & några brudar kolla på film.

Nästa vecka börjar jag jobba här nere i Nairobi. . .
Just nu lutar det åt att jag ska jobba med HIV positiva kvinnor som bor och lever i Kibera (slummen).
Det ska bli väldigt intressant!

(Är för övrigt hos min andra granne, Jessica idag.
Stackarna kommer aldrig få vara ifred)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0