Problemprinsessan

Idag saknar jag Magda. Massa.
Hon är en väldigt fin vän som jag alltid skrattar tillsammans med.
Jag kommer aldrig någonsin glömma när vi var Mc Donalds och åt Mc Chicken
och Magda säger att det smakar kyckling. . . Eller när vi var i Göteborg och skulle kolla på Elfsborg
"vilka konstiga dräkter de spelar i idag", då det visade sig vara småpojkar som tränade.
(Ja, hon har lite dålig syn på långt avstånd). Ett annat minne som jag minns väldigt klart är när vi tidigare iår var i Trelleborg, det var sannerligen en resa utan dess like, "Jag vill vara din Magdalena" eller när det visade sig att även hon gillade Kicki Danielssons låt. Då var lyckan total.
Jag kommer aldrig heller glömma när vi var i Turkiet, när Magda dansade på baren.
Det var en syn som hette duga. Inte visste jag att hon var så smidig. Det var nästan så jag blev lite avundsjuk.
En sak som jag absolut aldrig någonsin kommer glömma är alla gånger hon har tagit hand om mig.
Och tro mig det handlar inte om en eller två gånger, snarare ett tiotal. Men hon har gjort det utan att blinka, gång efter gång.

Hon är en fin vän den där Magdalena.
Det kvittar vilket humör jag är på, för när jag får syn på Magda så får jag automotaiskt ett leende på läpparna.
Det är till och med kul att åka och handla (som jag annars hatar), för hon kan ju faktiskt jobba. . .

Magda,

Om du är solen på sommaren, älskar jag solen
Om du är mörkret om vintern, älskar jag mörkret