Problemprinsessan

"i femman skrev vi "boken om mig" och
kapitlet om min framtid hette
"en dag i mitt liv år 2008"
när jag läser om popstjärnedrömmarna kan jag inte
låta bli att undra vad jag gjorde med livet

folk skrattar åt mig när jag säger
att jag börjar bli gammal
men
de
har
nog
inte
insett

att det är tio år sedan vi mimade till wannabe i källaren nu
det är tio år sedan spiceworld the movie

jag minns när lärarna förbjöd oss
att leka med tamagotchis i skolan
och jag skrev önskelistan för min elfte födelsedag
det var 1998 och

det var inte så längesedan

men det är nio år sedan jag tappade
mina sista mjölktänder nu
trots att jag fortfarande kan minnas
hur det kändes att ha dem där
och det är tio år sedan vi spelade
brännboll på askimsbadet

det är 2008 nu
jag är nästan tjugoett år

och folk skrattar åt mig
när jag säger att

jag börjar bli gammal"



Denna dikten av aliens_ate_my_babysitter på www.sockerdricka.nu
sa det jag själv så gärna hade velat säga, men som jag aldrig fick ur mig.

Jag har en så otrolig åldernoja att folk knappt kan ta mig på allvar när jag pratar om den.
Ibland tror folk att jag skojar, men tro mig, jag är verkligen allvarlig.
Om tre månader fyller jag 19 och jag har fortfarande en hel värld att upptäcka. Ni skakar på huvudet och säger att "du är ju bara barnet än", men det stämmer inte. Jag är nästan halvvägs till 40 och hitills har livet gått i en rasande fart. Det finns så mycket jag vill göra, det finns så mycket jag vill se, men det känns som att tiden inte räcker till.