Problemprinsessan

Idag har jag fått äran att vara elev på en kenyansk skola vid namn Euthicus, det var sannerligen något över det vanliga. Direkt när jag kom in i klassrummet så frågade läraren: "vem vill sitta med våra gäster?!" Barnen blev tokiga och jag hamnade tillslut mellan två trevliga sextonåriga tjejer. Här i Kenya är det ju knappast så att eleverna har varsin bänk och stol, man sitter tillsammans minst tre och tre på en liten planka. Tro mig, min rumpa sa ifrån efter knappt tio minuter. Trång som fan var det också. Själva "bordet" är också en helt vanlig träplanka och man måste vinkla hela blocket för att man ens ska kunna skriva.

Kenyanska skolor är inte riktigt som svenska om man säger så. Euthicus har ingen elektricitet så dörren måste vara öppen för att man ska få in lite ljus. Whiteboardtavlor är det inte tal om, här är det en liten griffeltavla som gäller. Klassrummet är ungefär lika stort som mitt rum, just på den skolan jag var idag var de bara cirka 20 stycken i varje klass. På skolor i Kibera är det vanligt med 75-100 elever per klassrum. Något som var väldigt störande idag var att det inte finns några väggar mellan klassrummena, dels så ser man över vad de andra klasserna gör, men det värsta var att man hörde alla lärare och ibland visste jag inte riktigt vem som sa vad, vilket skapar förvirring, i alla fall för min del.

Vi började dagen med religion, eller det handlade enbart om Kristendomen, inte helt otippat eftersom kenyaner är väldigt troende. Efter det hade vi Samhäll, Geografi, Ekonomi och sist men inte minst Kiswahili. Kiswahililäraren pratade swahili i en dundrade fart och jag förstod absolut ingenting. Innan hon satte igång med sitt malande hade jag givetvis berättat att jag kan lite Kiswahili. Gissa vem som fick avsluta hela lektionen? Givetvis jag och min stora trut! Läraren kom fram med en bok och sedan fick jag ha högläsning. Eleverna fick sig åtminstone ett gott skratt!

Det är verkligen inte första gången jag besöker en kenyansk skola, men det är första gången jag har varit med som elev. Det var väldigt lärorikt och spännande, men jag är väldigt glad för det svenska skolsystemet, med varierande lektioner och valbara kurser.

Alla lektion var i princip likadana, läraren kom, de repeterade vad de hade gjort förra lektionen och den resterade tiden gick de igenom något nytt. Läraren skrev knappt något på tavlan utan läste högt ur sin lärobok och så fick eleverna skriva ner exakt vad läraren sa, det finns ingen möjlighet i världen att eleverna skulle kunna ha en egen lärobok. Eftersom läraren behöver repetera varje mening ett x-antal gånger blir det inte så mycket gjort under lektionerna.

 Varje lektion var 40 minuter och eleverna har minst nio olika ämnen varje dag. De börjar skolan klockan 7.15 och slutar inte förens klockan 18, då är det dags att gå hem innan mörkret faller över Kenya. Hemma är det bara upp med skolböckerna igen. Jag tror ingen av barnen har elektricitet hemma så de får sitta med värmeljus och försöka läsa. . . Tänk på hur bra vi har det i Sverige nästa gång ni klagar! Människor här skulle kunna döda för lite elektricitet, något som är en självklarhet för oss svenskar.

Nu kommer ett tragiskt avslut, på en annars väldigt bra och givande dag. För första gången i mitt liv har jag sett en lärare slå en elev. Lärarinnan gick fram och slog en bok rakt i huvudet på en av eleverna för att hon satt och kikade ut genom det såkallade fönstret (ett hål med galler). Jag blev så jävla förbannad att jag kokade, för en gångs skull lyckades jag tygla mitt humör, annars hade det gott och väl kunnat sluta med att jag gick fram till tavlan och slog lärarinnan själv med en bok i huvudet. Jag förstår inte hur de kan slå eleverna, jag vet att det förekommer men det är ju ännu värre att hon gör det utan att tveka även framför oss vita. Då kan man ju fråga sig hur det är i vanliga fall. .

Jag träffade helt underbara kenyanska tjejer, de frågade om allt mellan himmel och jord, givetvis gjorde jag detsamma och vi hade det väldigt trevligt. Förhoppningsvis åker jag och hälsar på dem snart igen!