Problemprinsessan

Ibland undrar jag vad det är med mig. Jag sitter här och mår pyton och mitt i allt börjar jag tänka på att jag tar studenten om knappt fyra månader. Då kommer tolv års skola vara över. Vad i helvete händer då? Ska jag bo i Sverige? Ska jag jobba, och med vad i så fall? Borde jag flytta hemifrån? Ska jag ha någon bil? Borde jag följa strömmen och börja på högskolan trots att jag inte vill? Ska jag fortsätta bo i Kenya?  
Vad i helvete vill jag med mitt liv?

Helt plötsligt har jag så många möjligheter, innan har jag alltid vetat att det är skolan som gäller. Men nu är jag fri att göra vad fan jag vill.  

Just nu känns det som om jag kommer vara i Sverige över sommarn, åka till Båstad, Falsterbo och bara ha det jävligt bra. Sedan får det nog bära av ut i världen igen. Vart vet jag inte, men Kenya är absolut ett alternativ. Jag är så förbannat rädd för att bli kvar i lilla Borås i resten av mitt liv. Visst, det är en fin stad med världens bästa människor, men jag vill ut i världen och leva livet innan mitt Svensson liv med hund, Volvo, man och barn börjar.