Problemprinsessan

Nyss kom Alex och Nadja inspringandes "vi har anmält oss till högskoleprovet". . .

Jessica ropar på mig: "kom Mikkaela, vi går också och anmäler oss".

Nej. Jag tänker inte göra något jävla högskoleprov och nej, jag tänker inte börja på högskolan i alla fall inte nu, antagligen aldrig. "Du om någon borde ju börja, du är ju så bra i skolan och har så bra betyg", alltid samma snack från både släktingar och vänner. Jag är så jävla trött på att höra om den förbannade jävla högskolan att jag nu en gång för alla tänker berätta för er att jag INTE tänker plugga. Jag är bra i skolan, har hyfsade betyg och jag tycker det är kul, men jag tycker att tolv år räcker, punkt slut!

Jag vill inte bli en av alla de som fastnar i skolbänken och aldrig kan göra något impulsivt. När jag har tagit studenten vill jag känna att jag kan göra precis vad jag vill, när jag vill, inte börja planera för vad jag ska göra om fyra år då jag gått klart skolan och har skulder upp över öronen. Jag vill ut och resa, kanske några månader till London och efter det någon helt annanstans, kanske Kenya, träffa nya människor och bara leva livet!

Jag kommer kanske inte ha världens bästa och roligaste jobb eller tjäna 30 000 i månaden.

Men medan ni sitter där i skolbänken så är det jag som är ute och lever livet.

Det här är fan inte sant, knappt en timme efter att jag hade börjat skriva på detta inlägget hade vi möte med rektorn. . .Gissa vad han delade ut? Högskolekatalogen och massa papper. Jag tog mitt pick och pack och gick därifrån och slängde papperena i närmaste papperskorg.