Onsdagen - Den som började så bra, slutade så fel
07:10 stod Izza utanför och väntade på att jag skulle komma utspringande så att vi skulle
kunna ge oss av till stallet. Jag red på världens finaste pålle, givetvis Nietzsche, han var så duktig och glad så.
Efter ridpasset blev det frukost i cafeterian med Izza, vilket alltid är lika mysigt. .
Flyger hem i Izzas Golf och in i duschen, nu jävlar väntar Göteborg tillsammans med Moisander och Bamse.
Vi fick dåliga platser på tåget, detta gnällde jag väldigt mycket över. Jag anser att jag borde få åka första klass, så de så! Väl framme i Göteborg med ryggsmärtor efter den förbannade jävla stolen började shoppandet. Jag flög in i H&M butiker för att äntligen köpa min efterlängtade Hello Kitty regnjacka, så blev inte fallet då jag varken har storlek 34 eller 36. För att trösta mig så köpte jag ett vitt/guldigt Hello Kitty linne istället. . .
Framåt eftermiddagen fick vi fint besök i form av Zandra, som precis kommit hem från pojkvännen i Danmark. Det är roligt att vara vän med Zandra, för det har alltid hänt något, hon är till exempel den enda kompis jag alltid måste fråga om hon fortfarande har pojkvän. . oftast brukar svaret bli nej, men ibland så. Jag tycker om Zandra, hon är ganska lik mig, en gång minndes vi inte ens att vi hade varit på samma fest trots att vi hade umgåtts massa på kvällen. Det är ungefär så jag och Zandra fungerar.
På tåget hem fick vi lika dåliga platser. Nästa gång är det jag som tar bussen. Skyndade oss till bussen som skulle ta oss till John-John, givetvis missade vi den så vi passade på att spendera våra sista pengar på Face rea. Till slut kom vi äntligen till John-John, det var inte alls så stelt som vi hade trott, det hände ju som sagt lite saker på nyår. . . Men nu är vi alla redo för nya äventyr.
Kom hem till mamma och plötsligt förvandlades min fina dag till en kväll med ångest.
Givetvis handlade det om Kenya och att det finns en risk att jag inte kommer kunna åka dit,
sedan rann tårarna och jag var dum: "Jag åker hellre till Kenya och offrar mitt liv än stannar här".
Sedan blev resten av kvällen bara fel. Jag hade panik. Tanken på att stanna här gör mig spyfärdig.
Jag älskar min släkt, mina vänner och allt som jag har här i Borås,
men jag och Kenya är inte värdiga med varandra.
Inte på långa vägar.
Avslutningsvis kommer här ett litet citat från dagens resa:
Moisander (till bamse): Det är klart du inte märker någon skillnad mellan grejer,
du skulle inte ens märka om du blev våldtagen. . . Typ bara "va, var jag inte med på det?"
