Mt kenya, nära döden upplevelse & American Pie Marathon
Då är jag hemma igen efter vårt lilla äventyr och jag lever (med nöd och näppe).
Första dagen började med att jag blev extremt åksjuk efter tre minuters bussresa ?bara fyra timmar kvar?, jippi härligt start på dagen efter en sömnlös natt. Inte blir det bättre av att jag har satt mig längst bak i bussen där det inte går att öppna några fönster. Jävligt skickligt att sätta sig längst bak när jag var illamående redan innan jag klivit på bussen. Men jag är ju inte direkt känd för att vara smart.
Väl framme är det bara att börja vandra, jag som redan innan hade bestämt mig för att inte bestiga berget väljer ändå att följa med dem som skulle upp till toppen, till deras första anhalt där de ska spendera natten. Dit tog det fyra timmar och det gick lätt som en plätt, vi vandrade omkring på berget och det var en helt underbar natur. Trots att jag inte besteg det förbannade jävla berget så har jag i alla fall vandrat omkring på det. För er som vill läsa hur det var att (nästan) bestiga Mt Kenya ska besöka: www.jessjess.se . All respekt åt de som lyckades ta sig upp!
Jag kom ner för berget lagom tills de andra har gjort färdigt maten. De hade haft i en liter olja och ett helt saltkar, tro mig, det kändes. Vi bodde i en fin stuga utan el, jag och mina två vapendragare Nadi & Alex trängde ihop oss i en dubbelsäng. Det var minst sagt iskallt och trångt, den minsta av oss tog av någon konstig anledning upp halva sängen. Vi gick och la oss redan halv 9, några timmar senare vaknadr vi och hoppades verkligen att det var morgon. .Klockan var då bara 12, NEEEEEEEJ!!! skrek vi i kör och så var det bara att försöka somna om igen. Det gick sådär.
Dag 2.
Under torsdagen var vi och besökte William Holdens Wildlife foundation,
han var en gammal hollywoodstjärna som flyttade till Kenya. Och det är nu ni ska få läsa om safarituren som höll på att kosta mig livet (enligt mig).
Vi kommer väldigt nära två noshörningar och ingen är lyckligare än jag, lycklig som ett barn på julafton står jag uppe i takluckan och fotar. Helt plötsligt ser jag att en av noshörningarna började röra på sig. Då var det inte lika roligt längre. Den ställer sig mitt framför bilen och tittar in, jag sitter där och är så rädd att jag skakar, men jag kan ju fan inte dö nu tänker jag och vägrar ge upp mitt liv utan att kämpa för det, tänker ut värsta planen på hur jag ska överleva noshörningens kommande attack, jag bestämmer mig för att när den kommer att börja springa mot bilen, hoppa ut ur takluckan och sedan springa snabbare än Carolina Klyft någonsin har gjort. Som tur var slapp jag detta, den attackerade aldrig.
Tack gode Gud!
Efter detta äventyr parkerar vi bilen för att gå och titta på några hemlösa djur som fonden har hjälpt. Då visar det sig att de har en lös struts i trädgården. . Som om jag inte redan hade varit med om nog den dagen! Jag & Nadi bestämmer oss för att hålla oss på tryggt avstånd, det vill säga cirka 40 meter ifrån strutsen. Vi fick i alla fall se lite roliga djur som till exempel leoparder och Albino zebror! Det fanns även apor som bodde utanför burarna, jag bara väntade på att en skulle hoppa ner i huvudet på mig, det hade verkligen varit som pricken över i:et den dagen.
Natten spenderas på ett såkallat hotell, varsin säng och kallt även denna natt, men vi hade ELEKTRICITET och vi var löjligt glada. I och för sig borde jag inte klaga på kylan, tänk de andra som sov uppe på berget. Fy fan.
Dag 3
Under fredagen var vi på ekvatorn vilket jag tycker var väldigt häftigt, en guide visade oss hur vattnet snurrade åt olika håll beroende på vilken sida av ekvatorn man befann sig på, när man stod mitt på ekvatorn snurrade vattnet inte åt något håll hur vi än försökte. Givetvis var Alex tvungen att fota mig och Nadi när vi stod med benen på varsin sida av Ekvatorn. Den snygga bilden får ni ta del av inom en snar framtid!
Nästa anhalt var scoutgrundarens grav. Jag har aldrig någonsin varit scout och kommer heller aldrig bli det, men jag måste medge att det var rätt tufft ändå. Människan startade trotsallt scoutrörelsen i hela världen!
Vi käkade lunch i någon stad där vi inte såg en enda vit som inte tillhörde skolan, jag & Nadi fick mat lagom till att de andra hade satt sig i bussen och ville fortsätta hemfärden. Jävla dålig service! Sedan vill vi ha godis, vi sprang runt på stadens alla gator och frågar massa människor, då visar det sig att den enda matbutiken som fanns i staden har lunchstängt, snacka om boschen (det är ju banne mig
värre än Kalmar, Andreas)!
Jag var som vanligt olidligt kissnödig nästan hela vägen hem och givetvis får vi stå i bilkö i ett x-antal timmar när vi väl kommit till Nairobi. Tro det eller ej, men jag klarade det! Övning ger färdighet och jag har minst sagt fått töja ut min blåsa här i Kenya.
När vi väl kom hem hade jag fått ett väldigt fint kort av Andreas och jag gick runt med et leende på läpparna resten av dagen! Iii <3
Under kvällen var vi ute en sväng. Jag vill aldrig
bli påmind om den kvällen. Det var sannerligen inget att hänga i julgranen!
Idag (söndag) har jag spenderat min dag i sängen, jag har nämligen roat mig med att ha American Pie Marathon sedan klockan två i natt. Jag har skrattat så att tårarna sprutat, tills magen gjort ont och tills det inte längre går att skratta. American Pie i mitt <3-a
Första dagen började med att jag blev extremt åksjuk efter tre minuters bussresa ?bara fyra timmar kvar?, jippi härligt start på dagen efter en sömnlös natt. Inte blir det bättre av att jag har satt mig längst bak i bussen där det inte går att öppna några fönster. Jävligt skickligt att sätta sig längst bak när jag var illamående redan innan jag klivit på bussen. Men jag är ju inte direkt känd för att vara smart.
Väl framme är det bara att börja vandra, jag som redan innan hade bestämt mig för att inte bestiga berget väljer ändå att följa med dem som skulle upp till toppen, till deras första anhalt där de ska spendera natten. Dit tog det fyra timmar och det gick lätt som en plätt, vi vandrade omkring på berget och det var en helt underbar natur. Trots att jag inte besteg det förbannade jävla berget så har jag i alla fall vandrat omkring på det. För er som vill läsa hur det var att (nästan) bestiga Mt Kenya ska besöka: www.jessjess.se . All respekt åt de som lyckades ta sig upp!
Jag kom ner för berget lagom tills de andra har gjort färdigt maten. De hade haft i en liter olja och ett helt saltkar, tro mig, det kändes. Vi bodde i en fin stuga utan el, jag och mina två vapendragare Nadi & Alex trängde ihop oss i en dubbelsäng. Det var minst sagt iskallt och trångt, den minsta av oss tog av någon konstig anledning upp halva sängen. Vi gick och la oss redan halv 9, några timmar senare vaknadr vi och hoppades verkligen att det var morgon. .Klockan var då bara 12, NEEEEEEEJ!!! skrek vi i kör och så var det bara att försöka somna om igen. Det gick sådär.
Dag 2.
Under torsdagen var vi och besökte William Holdens Wildlife foundation,
han var en gammal hollywoodstjärna som flyttade till Kenya. Och det är nu ni ska få läsa om safarituren som höll på att kosta mig livet (enligt mig).
Vi kommer väldigt nära två noshörningar och ingen är lyckligare än jag, lycklig som ett barn på julafton står jag uppe i takluckan och fotar. Helt plötsligt ser jag att en av noshörningarna började röra på sig. Då var det inte lika roligt längre. Den ställer sig mitt framför bilen och tittar in, jag sitter där och är så rädd att jag skakar, men jag kan ju fan inte dö nu tänker jag och vägrar ge upp mitt liv utan att kämpa för det, tänker ut värsta planen på hur jag ska överleva noshörningens kommande attack, jag bestämmer mig för att när den kommer att börja springa mot bilen, hoppa ut ur takluckan och sedan springa snabbare än Carolina Klyft någonsin har gjort. Som tur var slapp jag detta, den attackerade aldrig.
Tack gode Gud!
Efter detta äventyr parkerar vi bilen för att gå och titta på några hemlösa djur som fonden har hjälpt. Då visar det sig att de har en lös struts i trädgården. . Som om jag inte redan hade varit med om nog den dagen! Jag & Nadi bestämmer oss för att hålla oss på tryggt avstånd, det vill säga cirka 40 meter ifrån strutsen. Vi fick i alla fall se lite roliga djur som till exempel leoparder och Albino zebror! Det fanns även apor som bodde utanför burarna, jag bara väntade på att en skulle hoppa ner i huvudet på mig, det hade verkligen varit som pricken över i:et den dagen.
Natten spenderas på ett såkallat hotell, varsin säng och kallt även denna natt, men vi hade ELEKTRICITET och vi var löjligt glada. I och för sig borde jag inte klaga på kylan, tänk de andra som sov uppe på berget. Fy fan.
Dag 3
Under fredagen var vi på ekvatorn vilket jag tycker var väldigt häftigt, en guide visade oss hur vattnet snurrade åt olika håll beroende på vilken sida av ekvatorn man befann sig på, när man stod mitt på ekvatorn snurrade vattnet inte åt något håll hur vi än försökte. Givetvis var Alex tvungen att fota mig och Nadi när vi stod med benen på varsin sida av Ekvatorn. Den snygga bilden får ni ta del av inom en snar framtid!
Nästa anhalt var scoutgrundarens grav. Jag har aldrig någonsin varit scout och kommer heller aldrig bli det, men jag måste medge att det var rätt tufft ändå. Människan startade trotsallt scoutrörelsen i hela världen!
Vi käkade lunch i någon stad där vi inte såg en enda vit som inte tillhörde skolan, jag & Nadi fick mat lagom till att de andra hade satt sig i bussen och ville fortsätta hemfärden. Jävla dålig service! Sedan vill vi ha godis, vi sprang runt på stadens alla gator och frågar massa människor, då visar det sig att den enda matbutiken som fanns i staden har lunchstängt, snacka om boschen (det är ju banne mig
värre än Kalmar, Andreas)!
Jag var som vanligt olidligt kissnödig nästan hela vägen hem och givetvis får vi stå i bilkö i ett x-antal timmar när vi väl kommit till Nairobi. Tro det eller ej, men jag klarade det! Övning ger färdighet och jag har minst sagt fått töja ut min blåsa här i Kenya.
När vi väl kom hem hade jag fått ett väldigt fint kort av Andreas och jag gick runt med et leende på läpparna resten av dagen! Iii <3
Under kvällen var vi ute en sväng. Jag vill aldrig
bli påmind om den kvällen. Det var sannerligen inget att hänga i julgranen!
Idag (söndag) har jag spenderat min dag i sängen, jag har nämligen roat mig med att ha American Pie Marathon sedan klockan två i natt. Jag har skrattat så att tårarna sprutat, tills magen gjort ont och tills det inte längre går att skratta. American Pie i mitt <3-a
Kommentarer
Trackback
