Problemprinsessan

Det är över nu. Projektarbetet är över.

Linn och Erika kom uppspringande med champagne exakt 17:00.

Det var gott. 5 minuter senare låg jag livlös i  min säng och hörde konstiga ljud som ingen annan hörde.

Gissa hur många timmar, minuter, sekunder jag sov i natt?

0, inte en endaste. Jag försökte flera gånger men efter att ha knarkat kaffe, Cola light och godis var det omöjligt. Jag låg och tänkte på hur mycket jag saknar ridningen. Det tänker jag på jämt numera.

05:50 i morse var jag uppe och hämtade min sista Cola ur kylen. Hela dagen har gått åt till att arbeta med projektet, men jag vet faktiskt inte vad jag har gjort. Så många timmar om dagen är suddiga. Jag har varit i min egna värld, hört och sett saker som ingen annan lagt märke till. Jag har inte hört när människor pratat med mig, jag har sett dataskärmar sväva omkring i luften, inte hittat tangenterna, sett stjärnor och väntat på att jag ska tuppa av. Där har ni ungefär min dag.

Det värsta är att jag sitter här och är inte ens glad.

Bara trött.

Så otroligt trött.

Mina flickor har klätt upp sig, satt på sig smink vilket vi aldrig använder till vardags.

De är reda för att fira!

Själv sitter jag här i mjukis, raggsockor och en tjock kofta.  

Kämpar för att hitta tangenterna på datorn.

Snart ska vi iväg till Java och senare eventuellt bio.

Kaffe, kaffe, ännu mera kaffe. Koffein i mitt hjärta.

Käre Gud, låt mig sova i natt.