Problemprinsessan

Jag <3 Livet = Sant
.

För första gången i mitt liv börjar jag inse
att jag faktiskt förtjänat att må bra,
att jag faktiskt är en bra människa som min
kära psykolog har försökt få mig att förstå några månader nu.
"Framför mig sitter en intelligent, duktig och väldigt vacker kvinna
som har alla förutsättningar i världen för att lyckas,
men gör i stället precis allt för att förnedra och skada sig själv".

Det där eviga tjatet om att jag inte behöver känna medlidande,
ta på mig skuld och klandra mig själv för saker som händer personer i min omgivning
börjar sakta men säkert sätta sig.
Kanske är det inte mitt fel
att han dricker för mycket,
kanske är det inte mitt fel
att människor väljer att förstöra sina liv.
Kanske är det inte mitt fel.

Livet leker just nu &
jag har aldrig vart så här snäll mot mig själv.

Jag hoppas att jag aldrig behöver återvända till det beteende som
jag tidigare har haft och som jag verkligen hatar.
Det vill säga dricka alldeles för mycket och
sen göra saker som jag

Inte har någon kontroll över.  

Jag är en bra människa,
jag förtjänar att må bra,
Sådeså.