du & jag, Fröken Ångest
Det är ångestmoln i mitt tak idag.
Fröken Ångest har hälsat på alldeles för många gånger de senaste veckorna,
det är nästan som hon har flyttat in på heltid, igen.
Jag vill inte ha det så här.
I morgon är det jag som slänger ut henne med huvudet före.
"Ser mig i spegeln varje dag.
Men vem stirrar egentligen tillbaka?
Är det hon som vill bort?
Som alltid vill vara där hon aldrig är?"
"Hur förklarar man för någon
att man inte hinner passa in
i dennes fördomar just när tillfället erbjuds,
för att man har fullt upp
med att lära sig umgås med sig själv
- utan att det blir slagsmål".
"det spelar ingen roll
att jag tröstäter mig
upp till 200 kilo
för min ångest kommer ändå alltid
att väga tyngre"
Det är så svårt att beskriva de två senaste veckorna
trots att jag har haft så mycket ångest
så har jag haft en del fantastiska stunder,
som i helgen. Stunder då jag har skrattat tills tårarna har sprutat.
I morgon lämnar jag detta lilla bakslaget
bakom mig & klättrar åter upp till toppen igen!
