Faller, faller, faller.

Jaha.
Nu händer det igen.
Jag håller på att gå in i väggen.
Stressutslagen och näsblodet är tillbaka,
precis som varje år.
Skrattretande att jag aldrig lär mig.
Varför är det så svårt att vara snäll mot sig själv ?


--
Det handlar inte om att jag mår psykiskt dåligt,
för det gör jag inte. Jag mår faktiskt väldigt bra.
Men kroppen säger nej. Den orkar inte mer.
Jag behöver en paus.
En paus för att ladda batterierna, resa mig och göra rätt.

Jag är en människa, ingen maskin.
Och det kanske innebär att jag dessvärre behöver
lära mig att säga nej till en del saker.
Till saker som jag egentligen vill göra & det suger.

Men.
För några veckor sedan började mina stressutslag att komma tillbaka,
i samband med detta så har det blivit väldigt många sömnlösa nätter.
I lördags drabbades jag av mitt livs första panikångestattack,
mitt på krogen. Jag trodde jag skulle dö.
& igår kom näsblodet.

Min kropp är slut &
jag behöver en paus.
Från allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0