Problemprinsessan

Utdrag ur min almenacka 15 september:
"Säg nej.
Andas.
Kom ihåg att du är viktig!"

Det är väl inte direkt något att sträva efter att man måste påminna sig själv om att andas.
Att man faktiskt är en människa, ingen maskin.
Jag känner ingen glädje just nu.

Jag läntar tills jag blir glad igen,
tills jag kan glädja mig över andras lycka.
Jag längtar tills min energi kommer tillbaka,
att allt, som att kliva upp ur sägen, inte känns som att bestiga berg.

Som jag längtar efter att känna mig stark och glad igen.
Som jag längtar efter att skratta hysteriskt, sådär så att tårarna sprutar.
Som jag längtar efter att känna mig vaken utan litervis med koffein och socker.

Men kroppen vill inte just nu.
Den protesterar, slår bakut.
Den orkar inte, kan inte.